Uppsala – en fristad

”Det är lätt att ta rätten att yttra sig fritt för given om man lever i en demokrati. Men runt om i världen hotas och mördas varje år journalister och författare för att de skrivit saker som inte tolereras av regimer, stater och andra krafter.

I Sverige är läget annorlunda. Rätten att i tal, skrift, bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor har varit en nästan obruten tradition i vårt land i över tvåhundra år. Den långa traditionen av yttrandefrihet och de goda effekter för samhällets utveckling som yttrandefriheten har medfört gör att just Sverige och svenska kommuner har ett ansvar – eller har frihet att ta ett ansvar – att ge stöd till några av demokratins och den allmänna debattens främsta aktörer – författare och journalister.”

Så står det bland annat i broschyren Fristad Uppsala, som Uppsala kommun kommer ut med just nu, där jag är intervjuad. 2008 var jag en av de första att välkomna Taslima Nasrin, ursprungligen från Bangladesh, som efter förslag från Svenska PEN togs emot som den första fristadsförfattaren i Uppsala 2008. Taslima Nasrin är en internationellt känd författare och stannade endast en kort period i Uppsala eftersom hon strax efter sin ankomst även tilldelades ett stipendium i Paris.

En stad som Uppsala har alla möjligheter att under en begränsad tid ta emot en författare, poet, journalist eller dramatiker som i sitt hemland förföljs och inte kan utöva sitt yrke. Det är ett konkret sätt att visa solidaritet med den som förföljs, samtidigt som stadens kulturliv berikas med kraft och vitalitet. Sverige har den äldsta grundlagsskyddade yttrandefriheten i hela världen, det är en dröm som de flesta människor i världen inte ens kan föreställa sig. För mig är det självklart att denna förmån som är vår, måste visas i praktisk handling. Det tydligaste sättet är att ta emot fristadsförfattare!