Nerikes Allehanda: I Sverige röstade majoriteten av turkar mot Erdogans konstitution

Länk till artikeln på Nerikes Allehanda här.

Erdogan_krönika

Under den hetsiga valkampanj som föregick Turkiets folkomröstning om en ny konstitution tidigare i vår, försökte Erdoğans parti AKP göra allt för att övertyga turkiska medborgare bosatta i EU att rösta ja till förslaget. Nu när förslaget gått igenom ser vi hur Erdoğan alltmer befäster sig makt som en nutida sultan.

Vi kan vara glada över att majoriteten av de turkiska medborgarna i Sverige röstade emot en enväldig regim. Detta var dock inte fallet i exempelvis Nederländerna, Frankrike och Tyskland som alla har stora turkiska minoriteter i sina länder. I dessa länder vann ja-sidan.

läs mer…

Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Det ukrainska folkets dröm om frihet

Gästkrönika i Nerikes Allehanda (se pdf):

Trots att det inte var alls länge sedan Krim ockuperades av Ryssland, har ockupationen av Krim och kriget i Ukraina försvunnit från tidningarnas förstasidor. Men den dröm om att få tillhöra EU, som det ukrainska folket visade på Maidantorget i Kiev för tre år sedan lever fortfarande.

I veckan rapporterades om att striderna i östra Ukraina har blossat upp på nytt med 40 dödsfall som följd. Kriget har aldrig upphört, det är bara den mediala bevakningen som nästan dött ut. Därför är det också välkommet att EU:s utrikesminister, Federica Mogherini efter EU-toppmötet på Malta, tydligt deklarerar att EU ska fortsätta att stödja Ukraina och inte upphöra med de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland.

Ukrainas kamp mot Ryssland visar på något otroligt viktigt, något som ligger till grund för hela EU, nämligen den kompromisslösa tron på frihet, fred och demokrati. I Sverige associeras EU alltför sällan med detta. Men de som på Maidantorget stod upp för dessa principer och värderingar fick betala ett högt pris, i flera fall med livet. Med EU-flaggan som symbol trotsade de arméns vapenmakt och den bitande kylan för att kräva sin frihet.

Ukraina har tidigare stått upp mot främmande makter. Under andra världskriget utgjorde landet ett slagfält mellan Stalin och Hilter, och blev ett av de tydligaste offren för både nazismens och kommunismens terror. I dag finns det dock ett frihetligt alternativ till att kuvas under Rysslands utpressningspolitik för Ukraina, nämligen att i fredlig samexistens handla och utvecklas med sina europeiska grannar.

läs mer…

Nyhetsbrev #43: Stoppa förhandlingarna med Turkiet

uHej vänner,

Det har varit en tung och turbulent vecka. Det är alltid tråkigt när kollegor far illa men jag måste poängtera att jag tycker att när man är arbetsledare och arbetsgivare måste man ta ansvar för sin personal och deras välbefinnande.

De senaste dagarna har jag spenderat i Strasbourg för voteringar och möten. Diskussionerna har varit många, långa och ibland hettat till. Två stora frågor som togs upp i plenum den här veckan är hur vi bör hantera Turkiets medlemskapsförhandlingar i ljuset av de politiska utvecklingarna där, samt hur vi kan utveckla en säkerhets- och försvarsunion.

Vi måste frysa medlemskapsförhandlingarna med Turkiet. Att Erdoğan nu talar om att folkomrösta om EU-medlemskapsförhandlingarna, att ge mer makt till presidenten och om att återinföra dödstraff, är bara de senaste av många övertramp gjorda av den turkiska regimen. Det är hög tid att se Turkiet som ett grannland som vi ska ha en pragmatisk relation med, men inte mer än så. läs mer…

Debattartikel i GP: Frys flyktingavtalet med Turkiet

captureTurkiet är inget säkert eller demokratiskt land, utan en renodlad militärstat som styrs av en auktoritär ledare som är beredd att avrätta oliktänkande och förfölja minoriteter. Det är hög tid att EU slutar låta sig utpressas av Erdogan och återtar kommandot över flyktingpolitiken. Frys migrationsavtalet, skriver Cecilia Wikström (L) i GP (se även pdf).

I vår vill Turkiets president Recep Tayyip Erdogan hålla en folkomröstning kring att ge presidenten ökad makt, landets försök att bli medlem i EU och om landet bör återinföra dödsstraffet, som avskaffades ”för all framtid” år 2004 som ett led i att landet skulle kunna söka medlemskap i EU.

Utspelet från i måndags sammanföll lämpligt nog med att EU:s utrikesministrar samma dag träffades i Bryssel för att diskutera den senaste tidens oroande utveckling i just Turkiet.

Vi vet alla att ett återinförande av dödsstraffet skulle dödförklara förhandlingarna om EU-medlemskap. Med all sannolikhet skulle det informella migrationsavtalet som slöts mellan EU:s medlemsländer och Turkiet i mars i år också omedelbart upphöra. Avtalet syftar till att stoppa flyktingar från att ta sig över till Europa om EU går med på att ge turkiska medborgare visumfrihet till de 26 europeiska länder som ingår i Schengen. EU:s medlemsländer förband sig också att betala tre miljarder euro till Turkiet som en del i deras strävanden att lägga över ansvaret för mottagandet av flyktingar till Turkiet. läs mer…

Debattartikel i UNT: Flyktingarna är EU:s ansvar

captureEU måste ta kontroll både över sin relation till militärstaten Turkiet, och över sitt flyktingansvar. Det skriver Cecilia Wikström i UNT . (se även pdf)

Ett misslyckat kuppförsök, flera terrorattentat, ett femårigt krig utan slut i grannlandet Syrien och över tre miljoner flyktingar som söker skydd i landet undan krig och förföljelse. Samtidigt är cirka 80 000 domare, soldater, lärare, aktivister och andra som president Recep Tayyip Erdo?an uppfattar som fiender arresterade, avskedade eller avstängda från sina uppdrag. Nära 100 journalister har fängslats och över hundra redaktioner har stängts ner. Vanliga kriminella har släppts fria från de turkiska fängelserna för att ge plats åt politiska fångar, och premiärministern hotar att återinföra dödsstraff i landet.

Det råder ingen tvekan om att EU:s grannland Turkiet, som vi under en lång tid nu har haft ansträngda relationer till, inte är något rättssäkert, demokratiskt land utan en renodlad militärstat som styrs av en diktator som förtrycker oliktänkande och minoriteter.

läs mer…

Debattartikel i Aftonbladet: Vi lämnar över vårt ansvar till diktatorn

CaptureDebattartikel i Aftonbladet (se även pdf).

Turkiet säger sig vara redo av bryta det informella migrationsavtalet med EU i oktober, om att stoppa flyktingar från att ta sig över till Europa, om EU inte innan dess går med på att ge turkiska medborgare visafrihet inom de 26 europeiska länder som ingår i Schengen.

Sedan EU-Turkiet avtalet slöts i mars i år har 275 000 människor tagit sig över till EU med båt, betydligt färre än förra årets miljonsiffror och de flesta kommer nu med båt från Libyen i stället för Turkiet. Skiftet har dock krävt fler människoliv, framför allt eftersom avståndet mellan Libyens kust och Italien är betydligt längre än mellan Turkiet och de grekiska öarna. För oavsett vilken hamn människorna börjar den livsfarliga resan från så sker flyktingen fortfarande via skrupelfria människosmugglares ofta sjöodugliga båtar med resultatet att Medelhavet blivit ett dödens hav.

Ett brutet avtal med Turkiet skulle kunna innebära början på en migrationsvåg till Europa i samma omfattning som förra årets 1,5 miljoner flyktingar, om inte mer, och detta skulle naturligtvis innebära en stor påfrestning på dagens europeiska asylsystem. Men våra europeiska värderingar och internationella åtaganden, respekten av mänskliga rättigheter, solidaritet och humanitet får aldrig simplifieras till att definiera människoliv i siffror och statistik. läs mer…

Debattartikel i Aftonbladet: Vi lämnar över vårt ansvar på diktatorn

CaptureDebattartikel i Aftonbladet (se även pdf): Erdoğan har visat vem han är – dags att frysa migrationsavtalet med Turkiet

DEBATT. Erdoğan har vid upprepade tillfällen sagt sig vara redo av bryta det informella migrationsavtalet med EU i oktober om EU inte innan dess förklarat sin vilja att ge turkiska medborgare visafrihet inom de europeiska länder som ingår i Schengenzonen.

Sedan detta märkliga avtal slöts mellan EU:s medlemsländer och Turkiet i mars i år, har 275 000 människor tagit sig till EU med båt.

Detta är betydligt färre än förra årets miljonsiffror, och de flesta kommer nu med båt från Libyen i stället för från Turkiet. Skiftet har dock krävt fler människoliv, eftersom avståndet mellan Libyens kust och Italien är betydligt längre än det mellan Turkiet och de grekiska öarna.

Oavsett från vilken hamn den livsfarliga resan börjar, så sker flykten fortfarande med skrupelfria människosmugglares ofta sjöodugliga båtar. Resultatet är tydligt: Medelhavet har blivit ett dödens hav.

Ett brutet avtal med Turkiet skulle kunna innebära början på en migrationsvåg till Europa i samma omfattning som förra årets 1,5 miljoner flyktingar, kanske ännu fler, och detta skulle naturligtvis innebära en enorm påfrestning på de europeiska asylsystemen. Men våra europeiska värderingar och internationella åtaganden, respekten av mänskliga rättigheter, solidaritet och humanitet får inte överges eller reduceras till siffror och statistik.

Jag har sedan EU-Turkiet-avtalets början varit en av dess främsta motståndare och efter det misslyckade statskuppförsöket i Turkiet den 15 juli är jag ännu mer övertygad om att avtalet aldrig borde ha slutits. För Turkiet är inget säkert, demokratiskt land utan en renodlad militärstat som styrs av en diktator som förtrycker oliktänkande, minoriteter och regimkritiker.

Över 15 000 domare, journalister, soldater och aktivister har häktats efter kuppförsöket och för 8 113 av dem väntar rättegång. Samtidigt har minst 60 000 tjänstemän, lärare, polismän, journalister och soldater sparkats från sina statliga jobb.

President Erdoğans hot om att återinföra dödsstraff i landet går tvärt emot EU:s värderingar och fördrag. För EU kan aldrig tolerera att Turkiet med våld utvisat syriska flyktingar tillbaka till det brinnande inbördeskriget eller att flyktingar till och med skjutits ihjäl av turkiska soldater när de försökt ta sig över gränsen.

Under dessa förutsättningar måste det vara uteslutet att ge Turkiet en gräddfil i form av visafrihets-lättnader till EU för att rädda den överenskommelse om att deportera flyktingar till Turkiet som EU:s regeringar, lagvidrigt, ingått med Turkiet.

I stället för att betala tre miljarder euro till Turkiet som en del i outsourcandet av flyktingansvaret, bör EU skjuta till pengarna till vårt eget flyktingmottagande och förstärka våra europeiska mottagningscentrum, så kallade hotspots, varifrån asylsökande kan fördelas rättvist mellan de 28 medlemsländerna.

Dessutom måste EU skapa lagliga och säkra vägar för flyktingar som vill söka asyl i EU. Detta kan exempelvis göras genom att varje land förbinder sig att ta emot fler kvotflyktingar via UNHCR.

Det är hög tid att EU sätter stopp för Erdoğans utpressning och i stället tar över ansvaret. Erdoğans politik stod redan från början långt från EU:s grundläggande värderingar och sprickan har blivit djupare efter statskuppsförsöket.

Det är dags att frysa migrationsavtalet med Turkiet till dess att dess auktoritära regim hittar tillbaka till demokratins strukturer. Det är dags att vi slutar kompensera vårt trasiga europeiska asylsystem genom att outsourca vårt europeiska ansvar till Turkiet.

I stället måste vi skapa en europeisk strategi, som bygger på solidaritet, värdighet och medmänsklighet.

Cecilia Wikström

Debattartikel i UNT: Om alla tog sitt ansvar…

CaptureOm varje stad med 10 000 invånare tog sin del av ansvaret för flyktingvågen så skulle det bli 30 personer på varje plats. Det kan inte vara oöverstigligt, skriver Cecilia Wikström i UNT.

Hittills i år har 197 000 flyktingar gjort den livsfarliga resan med en ofta sjöoduglig båt över Medelhavet för att försöka ta sig till EU. Trots att EU:s medlemsländer fått Turkiet att stoppa flyktingar att ta sig därifrån till Grekland, så befarar jag att vi kommer att se ännu fler dödsfall när flyktingarna i stället kommer att försöka resa till EU via Libyen. Vi har blivit så vana vid detta att våra medier knappt längre tar notis när det inträffar.

Ankomsterna är nu så många att Italien åter har svårt att klara av att registrera alla som kommer och i Grekland har registreringen sedan länge kollapsat.

Samtidigt som flyktingsituationen i Europa ånyo håller på att bli akut, så blockerar medlemsländerna EU:s strävan att få på plats ett gemensamt, och hållbart asylsystem. Omfördelningsprogrammet som beslutades i september förra året, där 160 000 flyktingar skulle omfördelas till andra EU-länder från Grekland och Italien, går väldigt trögt och bara omkring 1500 flyktingar, en procent, har omfördelats till andra EU-länder.

Förra året kom ungefär en och en halv miljon flyktingar till Europa för att söka asyl. Det kan låta mycket men motsvarar faktiskt inte mer än 0.3 procent av vår befolkning. Om alla medlemsländer tog sin del av ansvaret, så vore det fullt möjligt att ge var och en av dem som kommer en rättssäker asylprövning, trygghet och nya livschanser.

läs mer…