Ännu en dinosaurus! Nu i kyrkans värld.

2Nog känns det som att man hört det förut. En man som tar sig ton mot kvinnors självklara rätt till egenmakt och självbestämmande. Den här gången är det patriarken i Moskva, Kirill, som säger: jag uppfattar feminism som mycket farligt eftersom feministiska organisationer förkunnar en pseudo-frihet för kvinnor som i första hand ska utövas utanför äktenskapet och utanför familjen”.

Han harde dessutom den dåliga smaken att säga detta vid ett möte med en ortodox kvinnogrupp.Han ser hela Ryssland hotat om kvinnor får mer  inflytande i samhället.

”Männen riktar sin blick utåt, han ska arbeta, tjäna pengar. Detta medan kvinnor alltid är fokuserade mot sina barn, sitt hem. Om denna för en kvinna mycket viktiga roll förstörs, då förstörs som en konsekvens av detta allt annat – familjen, och om du så vill, hemlandet.

Ord och inga visor med andra ord. Kvinnofientlighet finns överallt. Men i kyrkan, som har som främsta mål att ge människor hopp och tillit, rimmar sådana här uttalanden illa med det budskapet som Jesus gav: att alla är lika mycket värda, att alla ska bidra efter sin förmåga. Han talade med kvinnor, han inkluderade dem som alla andra visat bort, han lät kvinnorna vara de första som kom till den tomma graven och glädjestårlande sprang ut och talade om för alla att han uppstått. Vad gjorde mänen då? Enligt evangeliet satt de isolerade på övervåningen i ett hus, pratade inte med någon för de var rädda! Kirill borde kunna låta sig inspireras och lära något av detta.

DN:s artikel finns att läsa här

Debattartikel i UNT: Den nordiska supermodellen

DSC06172De nordiska liberala Europpaparlamentsledamöterna arbetar strategiskt för att stärka det nordiska inflytandet. Tillsammans är vi en av de starkaste krafterna i den liberala gruppen, vilket ger resultat. Det skriver Cecilia Wikström, Anneli ­Jäätteenmäki och Morten Løkkegaard.

I de diskussioner som just nu förs kring utformningen av morgondagens EU läggs fokus ofta på de största medlemsländerna. I våra nordiska medlemsländer verkar det som om det geografiska avståndet till Bryssel bidrar till känslan av att vi i det euro­peiska sammanhanget är små och obetydliga länder som ingen lyssnar på och som inte har så stort inflytande. Men detta är långt ifrån sanningen.

Faktum är att inget av de nordiska länderna kan räknas som litet och tillsammans utgör vi den åttonde största befolkningen.

Sverige, Finland och Danmark utgör den geografiskt sett klart största regionen i Europa. Vi exporterar stora mängder råvaror, vi har högutbildade invånare och de nordiska ländernas ekonomier klarar sig förhållandevis väl trots den ekonomiska krisen. Dessutom har vi lyckats modernisera de sociala välfärdssystemen i våra respektive länder genom viktiga strukturreformer. Föreningen mellan socialt ansvarstagande och fria marknader har på senare tid lyfts fram som en föregångsmodell för resten av Europa – och faktiskt också för hela världen – av flera observatörer.

I artikeln The Nordic Supermodel beskrev den högt ansedda tidskriften The Economist för en tid sedan våra nordiska länder bland annat så här:

”Den största lärdomen vi kan dra från de nordiska länderna är inte ideologisk utan praktisk. Staten är inte populär för att den är stor, utan för att den fungerar (…) Skulle du återfödas någonstans i världen som en person med genomsnittlig begåvning och inkomst skulle du vilja återfödas som viking. De nordiska länderna toppar ligan i allt ifrån ekonomisk konkurrenskraft till social välfärd och lycka.”

I den liberala gruppen i Europaparlamentet (ALDE) arbetar vi nordiska ledamöter sedan en tid tillbaka strategiskt för att stärka det nordiska inflytandet.

Tillsammans har våra fem liberala partier från Sverige, Danmark och Finland elva ledamöter som täcker i princip alla politikområden. Tillsammans blir vi en av de starkaste krafterna i den liberala gruppen, som i egenskap av vågmästare mellan konservativa och socialister ofta avgör Europaparlamentets ställningstaganden. Även om våra partier naturligtvis ibland har olika utgångspunkter i vissa frågor, så har vi valt att fokusera på våra likheter och det som förenar oss, snarare än det som skiljer oss åt.

Vår nya nordiska liberala allians har redan utsatts för sin första prövning. När Kroatien blir EU:s nyaste medlemsland i juli i år, så måste antalet parlamentsledamöter från nuvarande medlemsländer minska.

I det ursprungliga förslaget i konstitutionsutskottet skulle Sverige ha förlorat ett mandat – trots att vi i nuläget redan är underrepresenterade i förhållande till länder av jämförbar storlek. Därför presenterade vi nordiska liberaler ett ändringsförslag där Österrike och Ungern förlorade var sitt mandat i stället för Sverige. På så sätt skulle dessa ungefär lika stora länders ledamöter representera 475?000 medborgare var.

Omröstningen i utskottet vanns med minsta möjliga marginal. Hade vi inte lyckats ena våra liberala kolleger bakom vår linje hade förslaget inte gått igenom och Sverige hade förlorat ett mandat. Detta är ett tydligt exempel på att vi tillsammans kan göra skillnad.

Nordiskt samarbete i EU ska inte underskattas. Våra länder ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Vi är övertygade om att vi har mycket att lära av varandra och att vi har mycket att bidra med i det europeiska samarbetet.

Vi vet av erfarenhet att vi har ett mycket större inflytande än vad våra medborgare ibland inser, men vi är också övertygade om att vi kan stärka detta inflytande ytterligare genom det fördjupade samarbete som nu inletts.

Cecilia Wikström
Folkpartiet, Sverige
Anneli Jäätteenmäki
Centerpartiet, Finland
Morten Løkkegaard
Venstre, Danmark
UNT 27/3 2013

Sorry Löfvén, du har helt fel!

ImageDet är allmänt känt att Socialdemokraternas partiledare har sagt sig villig att ”stänga ner arbetskraftsinvandringen”. Det är inte särskilt smart av honom. Sverige, precis som alla andra EU-länder, kommer att inom bara ett par decennier behöva mängder av människor från andra kontinenter bara för att upprätthålla välfärden. Bara denna morgon gick i Sverige fler än 650.000 människor av icke-nordisk härkomst till jobbet i sjukvården, hemtjänsten och barnomsorgen. utan dem skulle Sverige stanna! Och den demografiska utvecklingen visar att om bara tio-femton år så kommer det att vara en person i arbetsför ålder per pensionär! Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Det borde vara minst tre, fyra för att få ekonomin att gå ihop eller ännu hellre kunna generera tillväxt. Jag har precis blivit utsedd till rapportör för ett nytt förslag från kommissionen. (Se pressmeddelande nedan). Cecilia Malmström, den kommissionär som lagt förslaget, har gjort ett jättebra jobb och jag ser fram mot att jobba med henne igen. Hittills har vi ju under flera år arbetat mot målet att skapa ett gemensamt asylpaket. Nu är vi färdiga med detta efter tre års arbete och det blir roligt att fortsätta vårt samarbete. Det förslag som jag nu ska sätta mig in i förefaller framåtsyftande och bygger på kloka avvägningar. Vi måste kunna attrahera kvalificerad arbetskraft till EU och förmå studenter som utbildat sig här att också stanna kvar efter genomförd utbildning. Och det måste någon gång bli slut på forskarflykten från Sverige och andra EU-länder till USA! Nu sätter vi ner foten ordentligt och jag ser verkligen fram mot att arbeta med den här rapporten, som är en viktig nyckel för att generera ekonomisk tillväxt på vår kontinent.

I veckans videointervju: Oacceptabelt att lämna de afghanska Isaf-tolkarna åt sitt öde när Sverige lämnar

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) kräver i veckans videodagbok att Sverige ger asyl till de tolkar som tjänat den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan.

”Den svenska Isaf-styrkan har ­varit beroende av lokalanställda. Dessa personer har fungerat som tolkar, chaufförer och ­liknande. ­Alla, men framför allt tolkarna, har exponerats, vilket har lett till ett ökat hot mot dem när de svenska soldaterna återvänder hem till ­Sverige. Två ­tolkar som tjänat den svenska truppen har stupat under sin tjänsteutövning. De övriga ­måste garanteras skydd och ­säkerhet.”

Intervju i SVT inför Europavalet 2014

svtforum3Intervjuad av SVTs reporter Heléne Nyman om hur vi ska få upp valdeltagandet i Europavalet nästa år.

2009 hade vi högra valdeltagande (45,5%) än föregående EU-val (37,9%) i Sverige, men naturligtvis måste det gå upp ytterligare.

Jag hoppas att faktumet att varje politisk grupp får föreslå en kandidat till EU-kommissionärsposten kommer att få upp valdeltagandet. Den mer djupare diskussionen kring det här är att säga – vad är alternativet? I många diktaturer som jag besökt kan människor nästan inte förstå att vi som äger denna fantastiska demokratiska rättighet inte utnyttjar den.

För fem år sedan trodde ingen att Ungern, efter ett val där bara 47 procent röstade, skulle inrätta ett medieråd, att hemlösa människor skulle kriminaliseras, att man förtidspensionerar domare och åklagare för att tillskansa sig makten över de rättsväsendet. Lyfter vi fram detta och säger att så här har det utvecklat sig i Ungern, efter ett val där bara 47 procent av de röstberättigare röstade, då hoppas jag att fler inser att varje medborgare har ett ansvar – lämna soffan och ta sig till vallokalen.

”Allt visar sig omöjligt tills dess att det är gjort”

I veckans videodagbok från Strasbourg berättar Europaparlamentariker Cecilia Wikström om reformeringen av fiskeripolitiken. Om Europaparlamentets förslag går igenom kommer ett lagförslag som förbjuder överfiske att träda i kraft år 2015. Dessutom berättar Cecilia om varför det vore rimligt att förbjuda det hormonstörande ämnet Bisfenol A i EU och så får ni veta vilken ost hon föredrar att äta =)


Hej på er därhemma,

Den här veckan är jag i Strasbourg och precis när det här spelas in pågår en debatt om Europas framtid mellan oss Europaparlamentariker och Frankrikes president Francois Hollande i plenum. Tyvärr fick jag ingen talartid i den debatten, men jag ska in och lyssna så snart jag är färdig här!

I morgon röstar vi om reformeringen av fiskeripolitiken. Går förslaget igenom, vilket vi verkligen får hoppas, innebär det att vi i parlamentet klart och tydligt intagit vår position när vi ger oss in i förhandlingar med EU:s fiskeriministrar: Vi vill ha en lagstiftning som förbjuder överfiskning! Det handlar om att sätta kvoter om hållbara nivåer, att tvinga medlemsländerna att införa ett nätverk av fiskefria området, och att införa ett förbud mot dumpning av fisk.  Går allt vägen kan den nya, hållbara fiskeripolitiken träda i kraft redan år 2015.

Att förbjuda överfiskning kan låta som en självklarhet, men tyvärr finns det medlemsländer, främst i Sydeuropa som hellre vill främja fiskarnas vinstintresse och därför vill införa formuleringar som att sluta överfiska till 2015, men bara DÄR DET ÄR MÖJLIGT…  Det är dags att EU vänder rodret från sådana destruktiva formuleringar och styr mot en mer progressiv och hållbar fiskeripolitik, så att vi alla kan äta fisk fångad i Europas vatten med gott samvete i framtiden.

Så vill jag prata lite om det hormonsstörande ämnet bisfenol A som bland annat finns i plast och i konservburkar. I förebyggande syfte har EU beslutat att förbjuda ämnet i nappflaskor och i matförpackningar riktade till barn under tre år och nu pågår en debatt kring om vi ska slå in på Franktikes väg och förbjuda ämnet helt – i förebyggande syfte och det tycker jag är rimligt. Därför är vi i Alliansen redo att ta fram ett förslag som innebär en total utfasning av detta hormonstörande ämne. Svenska Dagbladet gjorde förresten i somras att test där fyra reportrar åt konserverad mat i två dagar och direkt såg man hur bisfenolhalterna i urinet ökade med flera tusen procent.

Men nu är det dags att ge sig in i plenum, vi ses snart igen!

Sverige behöver EU!

heart

Debattartikel i Sundsvalls Tidning den 25/1

Idag är det viktigare än någonsin att slå fast att EU inte bara är en marknadsplats, utan en union som förenar människor och länder för att varaktigt säkra fred och frihet på vår kontinent.

Den ekonomiska krisen har fört med sig att medborgare i flera av EU:s medlemsländer tvingas utstå sociala spänningar, misstro och uppgivenhet. I tider när nationalism, främlingsfientlighet och protektionism griper omkring sig i snart sagt varje europeiskt land inser vi som liberaler att vi bara kan bygga ett tryggt, öppet och framgångsrikt Europa genom ökad integration och ett ännu mer fördjupat samarbete.

EU behövs för att tackla gemensamma utmaningar, som exempelvis klimatförändringen, den organiserade brottsligheten, konkurrenskraften för våra företag. Samtidigt måste vi klara av att bygga upp ett humant  asylsystem så att vi i hela unionen kan ge likartat skydd och bemötande av de människor som flyr undan krig och förföljelse för att söka skydd i EU.

Europa är fortfarande en kontinent med enorma resurser, välutbildade medborgare, skaparkraft och kulturell mångfald. Vi har kunskap och skaparkraft i överflöd. Däremot måste vi inse att det finns många utmaningar som vi inte kommer att klara av ensamma, vare sig i Sundsvall eller Sverige.

När länder som Kina, Indien, Brasilien, Ryssland och Indonesien kommer ikapp USA, Japan och Europa, så kan vi bara konstatera att det inte är fördelaktigt att vara en samling små länder bland stora spelare. Var för sig klarar inte ens de största och starkaste länderna i Europa att möta konkurrensen i en allt mer globaliserad värld.

I Medelpad pågår just nu flera lokala EU-finansierade projekt. Bland annat pågår ett integrationsprojekt som snabbare ska försöka få nyanlända arbetssökande kvinnor och män att ta sig in på arbetsmarknaden i Sundsvallstrakten. Tack vare EU-stöd utvecklas vägsträckan mellan Sundsvall, Östersund och Trondheim, även kallad ”Green Highway”, helt på fossilfritt bränsle genom att sträckan förses med till exempel etanoltankningsstationer och snabbladdningsstationer för elbilar. Det gör att vägen är världens längsta fossilbränslefria vägsträcka, något som man i Medelpad måste vara stolt över! Projektet har dessutom lett till synergier som att privata företag bland annat tagit fram världens första el-skoter. Det är livsviktigt för våra företag att ha tillgång till en stark hemmamarknad i Sundsvall, Sverige och Europa, för att också på sikt ta steget ut i EU och globalt.

 Vi tror på individers och inte på staters rättigheter. Därför måste EU, särskilt i svåra tider, vara ett kraftfullt värn i länder där regeringar utmanar medborgarnas rättigheter. EU agerade med kraft och försvarade de ungerska medborgarnas rättigheter när Ungerns regering kriminaliserade hemlösa, införde ett censurerande medieråd och begick övergrepp på rättsstaten. EU har även tagit krafttag mot den bristande pressfriheten i Italien och Litauens lagar som gör det kriminellt att tala om homosexualitet. Demokrati, yttrandefrihet, pressfrihet och rätten få leva sitt liv utan att utsättas för diskriminering på grund av sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk bakgrund är grundläggande värden som EU vilar på.

När demokratiska principer och medborgarnas rättigheter kränks kommer vi aldrig att stillatigande titta på, utan oupphörligt fortsätta att kritisera övergreppen och att värna de värden och värderingar som måste utgöra själva fundamentet för vår europeiska union. Ensam är inte stark, det är tillsammans som vi kan vara starka.

Cecilia Wikström (FP), Europaparlamentariker

Lars Persson (FP) kommunalråd och vice ordförande i kommunstyrelsen i Sundsvall

Hög tid att Sverige går med i NATO

Idag tänkte jag att jags skulle prata lite kort omkring ett av de stora samtalsämnena hemma i Sverige, nämligen försvaret. ÖB Sverker Göranssons kommentarer om att vår försvarsförmåga numera bara innebär att vi kan försvara en begränsad del av landet under en veckas tid har skakat om den svenska debatten. ÖB konstaterade också att med nuvarande resurser kunde det inom en snar framtid behöva bli aktuellt att avskaffa ett helt vapenslag om försvaret ska kunna klara ekonomin inom givna ramar.

Detta är naturligtvis mycket, mycket allvarligt.

Sedan många årtionden har kärnan i Sveriges försvarspolitiska doktrin varit att vi ska vara alliansfria i fredstid så att vi kan vara neutrala vid händelse av krig. Det har krävt en omfattande egen försvarsindustri eftersom man på grund av detta ställningstagande inte ansett sig kunna vara beroende av försvarsmateriel från andra länder. Det är naturligtvis inte det mest effektiva eller rationella sättet att bedriva verksamheten.

Alliansfriheten har sin bakgrund i en svunnen tid då Europas stormakter ständigt stred mot varandra och det var önskvärt för ett litet land i Europas utkant att inte dras med i Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens ständiga ambitioner, aggressioner och krig. Under kalla kriget ville vi inte riskera att Finland genom ett svenskt NATO-medlemskap skulle pressas in under den sovjetiska järnridån så även då fanns argument för alliansfriheten även om nog alla under denna tid visste att Sverige i händelse av kris räknade sig som hemmahörande hos västmakterna i NATO.

Idag finns inte längre några rationella argument för att Sverige envist ska låtsas själv ansvara för hela sitt försvar. ÖB har konstaterat att vi är fullständigt beroende av hjälp utifrån vare sig vi vill det eller inte en mycket kort tid efter ett eventuellt angrepp på vårt land. Att tro att man skulle kunna tillföra så mycket resurser till försvarsmakten att vi själva skulle kunna klara av att stå emot ett militärt angrepp av en stormakt är naivt.

Kvar förblir då frågan om vi ska vara beroende av andras hjälp, borde vi då inte ingå i en försvarsallians och rimligen även erbjuda samma hjälp till dem som vi förväntar oss ska komma till vår undsättning i ett krisläge? Jag tycker att det är hög tid att vi lämnar den fripassagerarens privilegium som vi låtit styra oss så länge. Förväntar vi oss hjälp av andra måste också vi vara beredda att hjälpa dem. Så sent som idag klargjorde också NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen (en klok karl för övrigt) att Sverige inte kan räkna med militärt stöd från NATO så länge Sverige inte är medlemmar. ”Antingen är man med eller så är man inte med, varför skulle vi komma till undsättning för någon som inte valt att ansluta sig?” Är medlemsländernas metalitet.

Folkpartiet liberalerna driver sedan länge kravet på att Sverige ska ansluta sig till NATO. Det är ett krav som nu är både mer angeläget och självklart än någonsin. Självklart borde regeringen nu omgående tillsätta en utredning för att förbereda ett svenskt NATO-medlemskap. En kollega i ett annat parti här i parlamentet, Alf Svensson, har varit ute och sagt samma sak. Heder åt Alf för det. Jag tycker också att vi på allvar borde se över hela vår kontinents försvarsförmåga. Det kan inte rimligen vara effektivt att alla länder i EU dubblerar alla militära funktioner 27 gånger. Försvaret är naturligtvis något som kommer att organiseras i varje land för sig under ännu många framåt men vi borde åtminstone ta ordentliga steg framåt i diskussionerna kring hur vi kan dela på resurser och samordna oss för att bli mer effektiva, gärna inom ramen för NATO. För det är så att alla soldater som är i utlandstjänst i dag är under Nato-befäl och under Nato-kompatibel utrustning. Så egentligen är det ett stort hyckleri att säga att vi är neutrala.

Jag tror på ett Sverige i Europas kärna, som solidariskt står sida vid sida med övriga europeiska länder och som löser gemensamma utmaningar med samarbete och gemensamma lösningar. Det måste även få gälla säkerhetspolitiken. Det är viktigt att vi alla reflekterar kring vad dagens situation innebär.

Genant, nominerinskommitteer och bolagsstyrelser!

porträttbild4I en färsk rapport, Gender balance in boards (Oct 2012), som jag studerar nu med anledning av att jag i det rättsliga utskottet blivit skuggrapportör för kommissionens förslag, framkommer siffror som stämmer till eftertanke. För bolagsstyrelser, ordförande, ägare, nominerinskommitteer och ledningsgrupper borde dessa siffror vara både pinsamma och svårförklarliga. Frivillighet har ju varit ordet som brukats som ett mantra. Inom EU har det hetat Comply or explain- och nog finns det en hel del att förklara för en intresserad allmänhet. Frågan är ju nu uppe på bordet i och med att ett konkret förslag nu landat på parlamentets bord. Corporate governance är det rättsliga utskottets kompetens och därför kommer jag att jobba med frågan.
Personligen känner jag en övertygelse om att vi måste ha ett starkt ledningsansvar. Vi politiker ska inte peka med hela handen och ge förhållningsorder åt ett fritt näringsliv. Men nog är det underligt att så lite hänt under de decennier som Jämställda bolagsstyrelser diskuterats! När Norge lagstiftade hände det en hel del, men ”under galgen”. När
Vivianne Reding förra året muntligen framställde sin menig och hotade med lagstiftning så väckte det mycket starka reaktioner runt om i medlemsländerna, så även i Sverige.
Personligen känner jag att vi politiskt inte äger någon trovärdighet att tala om hur det ska vara- i alla fall inte så länge som våra egna institutioner ser ut som de gör.
Europaparlamentet består av 70% manliga och 30% kvinnliga ledamöter. Kommissionen har 18 manliga och 9 kvinnliga kommissionärer! Ingen jämställdhet att slå sig för bröstet för med andra ord. Kommunala och regionala bolag, där ledamöter utses politiskt, torde inte heller vara några föredömen. Så trovärdigheten för politiker att ge sig in i detta och tala om var skåpet ska stå. Våra institutioner borde i stället beklaga vår eget tillkortammanden i stället för att ta till stora ord.
Nu ska jag studera förslaget i detalj, diskutera med mina kollegor och sedan kommer jag att redogöra för min totala hållning i relation till de framlagda förslaget.
Det jag häpnar av och förskräcks över är Sveriges usla siffror. Det är dessa som kräver en förklaring. Vem bjussar på den?
Här hittar du länken till statistiken.

Veckan videointervju: Om pepparkaksgubbar i luciatåg och skolavslutningar i kyrkan

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) om debatten kring pepparkaksgubbar i luciatåget och julavslutningar i kyrkan: ”Den riktiga debatten kring rasism och främlingsfientlighet är så viktig men den törs ingen ta. Istället tar man pseudodebatten som om man ska få gå i kyrkan eller inte, eller om man ska få ha pepparkaksgubbar i luciatåget.”