Gästkrönika i NA: EU får ta de jobbigaste frågorna

CaptureGästkrönika i NA:

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och säger att ”EU tvingar oss”.

Ända sedan EU var ett projekt på papper, så var idén att samarbetet skulle bygga på frivillighet och att bevara de nationella demokratiernas särart. Så har också EU utvecklats. EU:s medlemsländer är fortfarande i hög grad självständiga och åtnjuter exklusiva kompetenser, egna kulturer och egna politiska system. I detta anseende är EU en framgång, både för dem som helst vill se decentralisering och för dem som ser behovet av överstatlighet.

Men denna balansgång har fått oväntade effekter för hur EU porträtteras av nationella politiker. EU har fungerat som en konflikthanteringsmekanism för gemensamma tvistefrågor, men frågornas popularitet har starkt påverkat hur debatten förts i hemländerna. EU har nämligen kunnat spela den perfekta rollen av något man kan skylla på när obekväma beslut måste fattas. Därför har nationella politiker sällan tvekat att själva ta äran för populära EU-reformer, medan de impopulära besluten har porträtterats som ”EU:s krav”.

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och hänvisar till att man själv varit emot detta från början men att ”EU tvingar oss”. I själva verket är det ju just de nationella politikerna som faktiskt är EU och därmed också de som drivit fram besluten.

läs mer…

Slutreplik i GP: Viktigt att reagera när mänskliga rättigheter hotas

Över hela Europa ser vi hur populismen och fascismen växer. Polens högernationalistiska regering är ett tydligt exempel på vad som händer när dessa partier kommer till makten. Ungern har gått före, och efter Polen kan andra länder stå på tur.

Vi ser en utveckling där mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet och sexuella rättigheter hotas. Det är beklagligt att Artur Szulc, i stället för att ta avstånd från denna utveckling, förminskar problemen, skriver Birgitta Ohlsson (L) och Cecilia Wikström (L) i en slutreplik i GP.
När det polska partiet Lag och Rättvisa (PiS) tog makten var det med majoritet. Vi har inte protesterat mot att de därefter, i god demokratisk ordning, bildat regering. Men de kraftfulla protester vi sedan dess har sett är en reaktion från människor som ser att deras rättigheter är satta under attack. läs mer…

Krönika i BT: Hur mörkt ska det bli innan vi ser ljuset igen?

CaptureKrönika i Borås Tidning (se även pdf).

Bakom oss ligger nu ett år som rent politiskt inte kan beskrivas som annat än ett av de mest omvälvande på länge. Populismen fortsätter att vinna mark, och har tagit sig i uttryck i form av Trump, Brexit, och fortsatta framgångar för främlingsfientliga och antidemokratiska röster. Samtidigt närs den populistiska retoriken, med lätta svar på svåra frågor, av att världens problem endast
tycks lägga sig på hög.Ett tydligt exempel är flyktingfrågan, som fortfarande kräver ett svar från världssamfundet.

Medan populister i EU njuter av att blockera agendan med punkter som syftar till att splittra samarbetet, blev 2016 redan i oktober det dödligaste året på medelhavet någonsin. Totalt omkom uppemot 6 000 människor på Medelhavet förra året, trots att antalet som kom den vägen totalt minskade drastiskt jämfört med 2015. Antalet människor på flykt i världen nådde 2016 rekordhöga höjder, och inget tyder tyvärr på att antalet kommer gå ner detta år.Terrordåden fortsatte att kräva människoliv i Europa. Attentaten i Nice, Bryssel och Berlin krävde 177 människoliv och skadade över 790 personer. Västvärlden i stort tycks uppleva en ökad spänning mellan stad och land, gammal och ung, rik och fattig, inhemskt och utrikes född. En spänning som förstärks av det narrativ som västvärldens populistiska ledare erbjuder.

Året framför oss ser tyvärr ut att fortsätta präglas av osäkerhet och orolighet. 2017 bjuder på val i Tyskland, Nederländerna och Frankrike – val som kommer vara avgörande för EU:s framtid, och därmed i förlängningen Sveriges. Tyska AfD, franska Front National, och nederländska Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen, skulle kunna innebära slutet för EU.

Som om det vore nog ska Trump ta vid sitt första år som president för världens enda stormakt – en president som verkar inriktad på att göra världen en än mer instabil plats, genom att utmana gamla allianser och sträcka ut handen till totalitära despoter.

läs mer…

Gästkrönika i NA: Populisternas framgångar bröts i Österrike

Europe's Migration and Security Nexus: the role of the EU and the UN

Detta år har varit tungt. Populismens företrädare har vunnit segrar. I söndags höll vi åter andan. Den här gången för presidentvalet i Österrike. Norbert Hofer kunde ha blivit den första högerpopulisten att bli president i Europa.

Den händelsekedja som populisterna åberopat – först Brexit, Trump, Hofer, Le Pen, Grillo, Wilders, AfD, Sverigedemokraterna och så vidare – kunde ha fortsatt. Den kollaps av vår liberala, öppna europeiska gemenskap som så lystet påhejas av världsfrånvända populister kunde kommit ett steg närmare.

Men så blev det inte. Händelsekedjan var, som så mycket annat i populisternas politik, en förenklad förklaringsmodell. Efter ett diskvalificerat val och många månader av kampanjande vann till slut Alexander Van der Bellen presidentskapet i Österrike. Och han fick en större majoritet än vid valet i maj. De destruktiva krafter som jublade efter Brexit och Trumps seger kom av sig.

Österrike har alltså brutit den av så många befarade främlingsfientliga och nationalistiska trenden. Van der Bellens seger är ett uttryckligt pro-EU resultat. Medan Hofers FPÖ arbetar nära med de EU-kritiska Front National och Ukip här i Europaparlamentet pratar Van der Bellen öppet om ett Europas förenta stater. Han målar upp en vision av ett Österrike som har ett gott anseende bland sina grannar och som är öppet mot resten av världen. Presidentens värderingar som stöttas av den österrikiska befolkningen är glasklara.

läs mer…

Debattartikel i Nerikes Allehanda: Nu är det dags för EUs ledare att kliva fram

FB9Debattartikel i Nerikes Allehanda.

I en tid när Europa står inför fler gemensamma utmaningar än på mycket länge behöver EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, visa att det är han och ingen annan som är EU:s ledare.

Bland höstens utmaningar har vi exempelvis utan inbördes rangordning, Storbritanniens utträde ur EU, de spända relationerna mellan EU och Turkiet sedan det informella migrationsavtalet slöts i mars, ett hårt ansträngt flyktingmottagande i många medlemsländer, en ungdomsarbetslöshet som visserligen sjunker men fortfarande ligger på oacceptabla drygt 20 procent i unionen, terrorattentat i Frankrike, Belgien och Tyskland med hög risk för fler, den tilltagande radikaliseringen bland EU-medborgare, Rysslands allt mer spända muskler, den globala uppvärmningen och den allt hårdare konkurrensen på den globala marknaden.Det är lätt att överväldigas av utmaningarna och falla tillbaka i populismens, protektionismen, nationalismens och främlingsfientlighetens fåror. Men det är nu EU kan visa på styrkan som skapas när länder går ihop och med gemensamma krafter och en gemensam röst löser dagens och framtidens utmaningar. läs mer…

Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Fri press får aldrig kompromissas

CaptureHOT MOT DEMOKRATIN. Under ledning av Ungerns premiärminister Viktor Orbáns högerpopulistiska regering har vi sett den mest omvälvande samhällsförändringen sedan kommunismens och murens fall 1989, skriver Cecilia Wikström (L) i Nerikes Allehanda (se även pdf).

”Nationens frihet är alltid beroende av dess tryckfrihet. I den mån en nation är fri är också tryckfriheten sådan, men tvärtom när pressen hindras av förmyndarskap är det ett osvikligt tecken på nationens bojor.

” Det sa liberalen, prästen och riksdagsledamoten Anders Chydenius i riksdagen redan 1766. Han är mannen som gav Sverige en internationellt sett unik tryckfrihetsförordning som i år firar 250-årsjubileum.Den svenska tryckfrihetsförordningen är världens äldsta lag för tryck- och yttrandefrihet och när den antogs år 1877 infördes också offentlighetsprincipen för offentliga handlingar i svenska myndigheter. Allt sedan dess har dessa reformer varit av utomordentligt stor betydelse för Sveriges demokratiska utveckling.

läs mer…

Debattartikel i Expressen: Nationell vetorätt är inte lösningen

CaptureKristdemokraterna ansluter sig till de populister och EU-skeptiker som vill göra samarbetet så krångligt att det omöjligt kan fungera, skriver europaparlamentarikern Cecilia Wikström (L).

REPLIK i Expressen.

Ebba Bush Thor och Lars Adaktusson tycks anse att svaret på de utmaningar som Europa står inför är att införa så kallade röda kort, alltså vetorätt, för nationella parlament att använda mot europeisk lagstiftning.

Denna populism må tilltala en och annan EU-skeptiker, men det är viktigt att politiker och partier som säger sig värna det europeiska samarbetet distanserar sig från dessa förslag, som allvarligt riskerar att försvåra, och till och med förhindra, EU:s framtida utveckling.

Kristdemokraterna säger sig vara angelägna om frihandelsavtalet med USA, de vill reformera migrationspolitiken och förbättra villkoren för företag på den inre marknaden. Allt detta är naturligtvis utmärkt – men hur ska detta kunna förverkligas om nationella parlament använder sig av sin vetorätt mot lagförslag på dessa politikområden?

FN:s säkerhetsråd har under årtionden varit helt paralyserat av de ständiga medlemmarnas vetorätt. Även om röda kort inte innebär att varje enskilt EU-land ges vetorätt över varje fråga, så ökar det markant risken att angelägna förslag torpederas innan medlemsländerna ens har försökt förhandla i ministerrådet för att försöka nå rimliga kompromisser.

läs mer…

Debattartikel i GP om Brexit: Stå upp för unionen och avliva gamla myter

27346379673_d746b629e2_oVisst finns det skäl att rikta kritik mot EU, men politiker har själva spätt på den negativa bilden av unionen genom att skylla egna misslyckanden på EU. Alla som vill värna samarbetet mot populister och nationalister har nu ett ansvar att stå upp för unionen, skriver Cecilia Wikström (L) i GP  (se även pdf)

I dag samlas EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel för toppmöte. Dagen kommer naturligtvis att präglas av den enskilt mest betydelsefulla händelsen i Europa sedan Berlinmurens fall – Brexit.

Jag beklagar att Storbritannien lämnar EU. Europa kommer att bli betydligt fattigare, svagare och mindre konkurrenskraftigt utan dem och Sverige har förlorat en nära samarbetspartner i unionen. Utträdet kommer att slå hårt mot framför allt Storbritanniens ekonomi och de kommande månaderna kommer att präglas av instabilitet och oroligheter, men vi får inte tillåta att resultatet av folkomröstningen sätter käppar i hjulen för Europas framtida utveckling.

En betydande förklaring till att EU är så impopulärt är att politiker runt om i Europa under årtionden tagit för vana att skylla egna misslyckanden på EU och att våra medier inte mäktat med att syna dessa bluffar. På detta vis har rena myter och osanningar tillåtits ta fäste och spridas. Det innebär så klart inte att det saknas punkter där man kan rikta saklig kritik mot EU, men nu har alla politiker i Europa som vill värna samarbetet mot populister och nationalister ett ansvar att faktiskt stå upp för unionen och motarbeta snarare än att bidra till att sprida myter.

Välgrundad kritik

Många européer har också en välgrundad kritik mot det EU som varit oförmöget att hantera de kriser vi står inför i dag, såsom flyktingsituationen, den ekonomiska krisen och säkerhetsläget. Även om problemen oftare berott på nationalistiska låsningar i medlemsländerna har det inneburit att samarbetet inte har klarat av att leverera de resultat som medborgarna förväntat sig.

Men allt är inte mörker. Europaparlamentet antar varje månad många viktiga lagar som förbättrar verkligheten för EU:s medborgare och företag. Det är inte sällan mindre och lite tekniska framsteg men sammantaget väver de samman vår kontinent och bidrar till välstånd. Men positiva nyheter där alla är eniga passar sällan in i medielogiken och faller därmed nästan alltid i skymundan. läs mer…