I Stalins våld, fånge 794 berättar

Den här boken kring uppsalabon Francesco Kovács liv damp ner i min brevlåda häromdagen och på sidan 84 hittade jag mitt avtryck i den – ett utdrag från mitt tal i riksdagen 2007.  Jag rekommenderar verkligen er att läsa ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” om hans nio år som fånge i Gulag.

Bokmässan i bilder!

Debatt med Ungerns medie- och kommunikationsminister Zoltan Kovac om Ungerns snart två år gamla medialagar som beskär yttrandefriheten i landet.  En mycket vältalig man med smort munläder, min känsla är att det är en oerhört sorglig utvecklig i Ungern där han inte på något sätt kan bemöta någon av de anklagelser som Ungern står inför.

Efterföljande intervju med Sveriges Radios Kulturnytt (hör inslaget här)

I panel som enda kvinna bland alla män där jag bland annat debatterade e-bokmoms, bibliotekens framtid och förtalsturism. Utsikt från Gothia Towers restaurang på  våning 23, där jag åt den berömda räkmackan. Avslutade med ett seminarium kring EU:s värden och värderingar, som Europaparlamentets informationskontor höll i och där jag poängterade att EU är först och främst en union av människor som bärs av gemensamma värden och värderingar. Är fundamentet inte starkt så spelar det ingen roll hur vi bygger, det kommer att kunna rasa när som helst. Om fundamentet är solitt, då kommer EU att hålla och vara en stark och viktig aktör även i framtiden. Och det vill jag verka till!

Teamet på plats:  min pressekreterare Linda, jag och bästa vänninan Efti.

(fotokredd sista bilden: Dan Andersson)

 

Dagens dikt i det vackraste formatet

Som många av er vet, så älskar jag Tomas Tranströmers dikter. Jag har läst varje diktsamling många gånger. Hans poesi är ord och meningar som många gånger burit mig genom tunga dagar och svåra vandringar. En av de mest älskade dikterna är romanska bågar. Alltför ofta läses den av oengagerade och okänsliga röster, men här får ni den i det vackraste format man kan tänka sig, nämligen poeten själv. I mitt eget exemplar av hans samlade verk finns en tillägnan som jag älskar och som gör mig rörd varje gång jag öppnar boken.  Där står nämligen Till Alices doppräst från Alices morfar Tomas Tranströmer.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=mrzePp6WJgU]

Per Ahlmarks memoarer

Att Per Ahlmark är en av mina förebilder är ingen hemlighet. Att han stöttade mig när det var jobbigt att stå i hetluften i samband med mediadrev eller när det det blåste snåla folkpartivindar och jag till slut hamnade i den politiska frysboxen kommer jag att för alltid vara tacksam för. Pers civilkurage är stort och hans medmänskliga värme  och empati är lika stora. Att Per klätt av den etablerade diktaturkramande vänstern sina argument, ett efter ett, genom att citera deras egna uttalanden eller skrifter och låtit välkända kulturpersonligheter stå där med den tvättade halsen bar har sannolikt kostat Per en hel del. Ändå tar han aldrig till vulgära begrepp eller ett slarvigt språk. Det fulaste han kan tänka sig att säga om någon han verkligen ogillar är att person är ”slapp”. Idag recenserar Erik Helmerson i DN boken: Gör inga dumheter medan jag är död, Atlantis. Hoppas att många fler än jag efter den recensionen känner lust att läsa boken. Jag har ännu inte hunnit läsa hela, men kan lova att den börjar bra. För Pers inledande kapitel om sina sömnproblem och sömnsvårigheter torde bli en klassisk text som man kommer att referera till i alla tänkbara sammanhang. Detta är verkligen litterärt! En och annan hög herre får sig (välförtjänta?) kängor och bitska eftermälen. Det tål de nog. För visst är det som Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas 1905: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Englund- Ranelid

Noterar med ett leende att duellen mellan Peter Englund och Björn Ranelid ser ut att sluta oavgjort. Även om matchen verkar ha startat som improviserad volley, så har kombattenterna utan tvekan bägge en potential inom underhållningsbranschen.

Om Ranelid kan jag anföra: surt sa räven…. om ledamotskap i Svenska Akademien.
Han vill så han skäms, men törs inte erkänna det.

Om Englund kan följande sägas: INGEN ska uppmanas att låta bli att skriva!

Goda författare är snart ett utdöende släkte. De författare som skriver litteratur av hög kvalitet på svenska språket blir dessvärre inte fler. I stället ser vi fler och fler deckarförfattare som lämnar sina bidrag till vår samlade litteraturskatt. Inget ont om deckare, men i sanningens namn verkar de ofta vara mer eller mindre industriellt producerade. Vi behöver fler som uttrycker sin värld och sin verklighet i skrift, inte färre! Kvalitetsdiskussionen är viktig, men att tysta någon ger en dålig smak i munnen.

Idag har jag suttit i ett seminarium om den allvarligt beskurna yttrandefriheten som är resultatet av en synnerligen obehaglig medielag som Ungern instiftat.
Att Svenska Akademiens ständige sekreterare tar ord i sin mun som vill tysta ner andras skrivande gillar jag inte.

I alla EU:s medlemsstater läser ungdomar mindre och mindre. De läser för sakta och enligt flera undersökningar fattar de snart inte vad de läser. Vad som behövs är att människor läser mer, för flitiga läsare blir ofta också goda skribenter. Englund själv utgör ett lysande exempel på detta.

En annan svensk europaparlamentarisk blogg om ämnet: Gunnar Hökmark.

Förföljda författares dag

Igår, den 15 november, högtidlighölls Förföljda författares dag runt om i världen.
Ord bär inga bojor, kan aldrig stängas in, tystas eller fängslas. Likt brinnande lågor söker de sin väg genom sina budbärare: författare, tänkare, filosofer, journalister, dramatiker och andra som vill och vågar vara dess bärare och förmedla de fria orden till oss.

Ord bär inga bojor. Likt en vind söker de sin väg.

Dagen vi minns och firar de förföljda författarna är både en stolthetens dag och en sorgens dag. Själv känner jag vemodets vind stryka mot min kind när jag tänker på personer som Anna Politkovskaja, Roberto Saviano, Taslima Nasrin, Orhan Pamuk, Ansiur Rahman och andra som med livet som insats bär Orden inom sig och delar med sig av dem. Oändligt tacksam är jag över att jag i någon mån fått stötta några av dem och väldigt glad är jag över att några av dem har blivit mina personliga vänner.

GP skriver om detta. Kulturrådet stöder nätverket för förföljda författare.

Nobelpriset i litteratur….

… i de sista skälvande timmarna före offentliggörandet vill jag delge er mitt drömpris. Det är hög tid för poesi och jag skulle älska att se ett delat nobelpris mellan Adonis och Tomas Tranströmer. Båda värdiga vinnare: odödliga poeter vars sällskap jag njutit av under många år.

Fler stalltips kan ni finna här: DN, Svd, HD, AB.

Kultur

Kulturens infrastruktur tänker jag på idag, mitt i voteringar och alla möten i Strasbourg. Jag längtar ibland efter att få ägna mer kraft åt kulturfrågor, men det är ju inte mitt ansvar längre. I parlamentet är ju kulturutskottet rätt meningslöst då det inte finns vare sig lagstiftningsärenden eller budget att hantera.

Kanske kommer det en dag nya möjligheter för mig att arbeta med kultur. Hoppas det.

Skolan är enligt min mening den enskilt viktigaste arenan för kultur. Därefter kommer så klart litteraturen, biblioteken, museerna, konserthus, operahusen och teatrarna och där måste man slå vakt om alla som arbetar med detta och säkra infrastrukturen, som byggnaderna. För detta behövs kulturpolitiken.

Det mest spännande och meningsfulla är inte att flytta pengar från en budgetpost till en annan, utan att definiera verksamheten och se till att den kan fortleva och där den är extra bra, förmeras.

Per Svensson säger det så bra: Allt annat är överkurs eller uttryck för klåfingrighet. De konstnärliga besluten ska fattas av konstnärerna själva och inga andra.

Tänk på det när kvalitetsfrågor är på tapeten!