Krönika publicerad i NA: Dags att prioritera värderingar i EU

Krönika publicerad i Nerikes Allehanda (se även pdf):

Min förhoppning är att 2018 blir året då europeiska grundvärderingar prioriteras.

Vi kan nu se tillbaka på 2017 som det år när EU stod upp mot nationalismen. Men ännu återstår det ett flertal gränsöverskridande utmaningar att lösa. I en tid då medborgares rättigheter utmanas i flertalet medlemsländer så måste vi nu målmedvetet arbeta för ett mer demokratiskt och integrerat EU som sätter medborgerliga rättigheter och rättsstatens principer högst upp på agendan.

Under 2018 kan vi räkna med att Brexit fortsatt kommer att dominera både dagordningar och arbetsinsatser. I slutet av förra året antog Europaparlamentet sin position inför årets Brexitförhandlingar. Resolutionen, som antogs med stor majoritet i plenum, kräver att tillräckliga framsteg har gjorts för att säkerställa medborgarnas rättigheter innan man kan gå in i nästa fas av förhandlingarna. Nu är det viktigt att säkerställa att de uppskattningsvis 1,6 miljoner britter som bor i ett EU27-land, och 3,4 miljoner EU27-medborgare som lever i Storbritannien snarast får klarhet i vad som väntar när Brexit är ett faktum. Cirka 100 000 av de berörda EU-medborgarna i Storbritannien är svenskar. I min kapacitet som ordförande i utskottsordförandekonferensen och ordförande i utskottet för framställningar fortsätter jag naturligtvis att arbeta  för ett Brexit-avtal som garanterar EU-medborgarna så långtgående rättigheter som möjligt för att fortsätta värna den europeiska integration som britterna varit en del av, även efter  utträdet. Med anledning av detta träffade jag EU:s chefsförhandlare för Brexit, Michel Barnier, den här veckan igen.

I november förra året lyckades jag ena Europaparlamentet kring en gemensam position kring ett nytt europeiskt asylsystem där varje land tar sin del av ansvaret för de flyktingar som söker sig till EU. Positionen antogs i plenum med en överväldigande majoritet och inkluderar tydliga regler och incitament, både för den asylsökande och för medlemsländerna. Europaparlamentets position handlar i korthet om att den nya Dublinförordningen måste säkerställa att alla länder delar på ansvaret för de asylsökande, att alla medlemsländer med yttre gränser, som för de flesta flyktingar är den första ankomstplatsen i Europa, måste registrera de flyktingar som kommer och att de skyddar  EU:s yttre gränser. I Ministerrådet, som är det andra medbeslutande organet vid sidan av Europaparlamentet, går det dock dessvärre väldigt trögt. Regeringscheferna måste nu ge ett tydligt mandat till ministrarna för rättsliga och inrikesfrågor att finna en ståndpunkt som sedan kan förhandlas med Europaparlamentet, i stället för att låta fyra länder: Ungern, Slovakien, Tjeckien och Polen att blockera hela processen.

Strax före jul triggade EU-kommissionen artikel 7 i Lissabonfördraget mot Polen, en artikel som även kallas ”atombomben” eftersom den ska fungera avskräckande och kan leda till att ett medlemsland i EU, som bryter mot EU:s demokratiska principer förlorar sin rösträtt i Ministerrådet och därmed halvt sparkas ut ur EU. Polen har liksom Ungern det senaste året har tagit alldeles för många steg i antidemokratisk och auktoritär riktning, bland annat genom politisering av rättsstaten, inskränkning av yttrandefriheten  och nedmontering av public service oberoende. Den polska regeringen har också hindrat domare från att ta plats i författningsdomstolen. Förhoppningsvis skickar EU-kommissionens agerande en tydlig och kraftfull varningssignal om att rättsstatens principer, grundläggande medborgerliga rättigheter och demokratin måste värnas.

Jag hoppas att 2018 blir året då rättsstatens principer, demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras högst av allt. Så blir EU det värn och det försvar som unionen skapades för att vara.

Cecilia Wikström

(L) Europaparlamentariker