NWT: Upplysningens hopp brinner starkare än någonsin

Hela artikeln finns här.

Vinsten för Emmanuel Macron i det franska presidentvalet är mer än en enskild persons framgång. Hans seger innebär ett nytt kapitel i Europas historia och ett bevis på att liberalismen kan segra över nationalismen.

Det är viktigt att Sverige inte bromsar de reformer som Macron presenterat för att förbättra och fördjupa EU-samarbetet. Bland annat har han föreslagit ett närmare militärt samarbete, vilket krävs mot ett mer aggressivt Ryssland i öst och mot terrorismen. Därtill vill han se en starkare bevakning av våra yttre gränser som också är nödvändig om den fria rörligheten i Schengen ska kunna försvaras.

För mig som liberal är segern också en verklig inspirationskälla. Genom sitt ambitiösa liberala program och folkrörelsen En Marche! (Framåt!) lyckades Macron samla väljare från både högern och vänstern. Han visade därmed att det inte bara är undergångsprofeterna i extrempartierna som klarar av att engagera politiskt. Tvärtom visade det sig att den franska folkrörelsen för EU, öppenhet och liberala värderingar var långt mycket starkare.

Även om Sverige kan vi lära oss något av Macrons seger. Sveriges tradition av att bygga pragmatiska kompromisser är känd långt bortom våra landsgränser. Det är dags att ta denna färdighet till nästa steg och dra lärdom av Macrons förmåga att övervinna blockpolitiken med pragmatiska, framtidsoptimistiska budskap. De svenska politiker som nu hyllar Macrons rörelse borde därför stå upp för samma mittenorienterade samarbete även i Sverige.

Nu väntar ett nytt parlamentsval i juni för Macron där han måste bygga en ny majoritet för att få igenom de genomgripande reformer som Frankrikes ekonomi är i desperat behov av. Strejker och motstånd mot alla typer av pragmatiska förändringar har lamslagit alla tidigare reformagendor. Att döma av den franska extremvänsterns agerande förbereder de sig på att ännu en gång motsätta sig alla reformer.

Därför måste den nyvalde presidenten nu ges ett tillräckligt parlamentariskt stöd för att verkligen klara av att förnya Frankrike.

Cecilia Wikström (L)

Europaparlamentariker

Krönika i BT: Hur mörkt ska det bli innan vi ser ljuset igen?

CaptureKrönika i Borås Tidning (se även pdf).

Bakom oss ligger nu ett år som rent politiskt inte kan beskrivas som annat än ett av de mest omvälvande på länge. Populismen fortsätter att vinna mark, och har tagit sig i uttryck i form av Trump, Brexit, och fortsatta framgångar för främlingsfientliga och antidemokratiska röster. Samtidigt närs den populistiska retoriken, med lätta svar på svåra frågor, av att världens problem endast
tycks lägga sig på hög.Ett tydligt exempel är flyktingfrågan, som fortfarande kräver ett svar från världssamfundet.

Medan populister i EU njuter av att blockera agendan med punkter som syftar till att splittra samarbetet, blev 2016 redan i oktober det dödligaste året på medelhavet någonsin. Totalt omkom uppemot 6 000 människor på Medelhavet förra året, trots att antalet som kom den vägen totalt minskade drastiskt jämfört med 2015. Antalet människor på flykt i världen nådde 2016 rekordhöga höjder, och inget tyder tyvärr på att antalet kommer gå ner detta år.Terrordåden fortsatte att kräva människoliv i Europa. Attentaten i Nice, Bryssel och Berlin krävde 177 människoliv och skadade över 790 personer. Västvärlden i stort tycks uppleva en ökad spänning mellan stad och land, gammal och ung, rik och fattig, inhemskt och utrikes född. En spänning som förstärks av det narrativ som västvärldens populistiska ledare erbjuder.

Året framför oss ser tyvärr ut att fortsätta präglas av osäkerhet och orolighet. 2017 bjuder på val i Tyskland, Nederländerna och Frankrike – val som kommer vara avgörande för EU:s framtid, och därmed i förlängningen Sveriges. Tyska AfD, franska Front National, och nederländska Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen, skulle kunna innebära slutet för EU.

Som om det vore nog ska Trump ta vid sitt första år som president för världens enda stormakt – en president som verkar inriktad på att göra världen en än mer instabil plats, genom att utmana gamla allianser och sträcka ut handen till totalitära despoter.

läs mer…