Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Ja till fortsatt öppenhet och avtal EU-Kanada


Gästkrönika i Nerikes Allehanda (se pdf).

Negativa Brexit och Trump behöver inte bli ett mönster för Europa utan kan lika väl förbli en parentes i västvärldens historia. Men det krävs att vi väljer det. Det är nu vi måste mobilisera våra krafter för att stå upp för öppenheten – på båda sidor av Atlanten. Därför röstar jag ja till frihandelsavtalet Ceta mellan Kanada och EU på onsdagen.

läs mer…

Slutreplik i GP: Högerpopulister och Vänstern lever i samma slutna värld

Om Malin Björk (V) inte vill handla på de progressiva villkor som Ceta garanterar med Kanada, är frågan: vill hon ha någon internationell handel överhuvudtaget? skriver Cecilia Wikström (L) i GP.

Slutreplik

Ceta-avtalet, 18/10, 20/10

För Malin Björk (V) verkar demokrati innebära att de som skriker högst ska ha mest inflytande i samhället. I verkligheten är majoriteten av EU:s invånare, Sveriges fackförbund och Svenskt Näringsliv för handelsavtalet Ceta. 27 av 28 länders handelsministrar har skrivit under avtalet. Fack och andra intresseorganisationer har bjudits in till förhandlingsborden under processens gång.

Mest moderna avtalet hittills

 Avtalet är det mest moderna och bästa hittills. Det ingås med Kanada, en av världens största demokratier, med samma respekt för sociala och ekonomiska standarder som i EU. Möjligheten att stämma stater som Björk pekar på, kan vara problematiskt. Därför har man slopat den möjligheten och i stället inrättat vad Björk kallar ”storföretagsdomstolar”. Dessa garanterar en mer transparent process än tidigare och behövs för att länder skulle kunna expropriera egendom som utländska bolag investerat i, utan att riskera några påföljder, om en sådan domstol inte finns. läs mer…

Debattartikel i GP: Ceta-avtalet ger jobb och miljöskydd

captureDebattartikel publicerad i Göteborgs-Posten (gp)

Ett spöke verkar hemsöka Europa. Spöket kallas frihandel. De planerade frihandelsavtalen med USA och Kanada, TTIP respektive CETA, är på allas läppar och börjar bli något av ett eldprov för EU:s ekonomiska politik.

Många klättrar upp på barrikaderna för att demonstrera mot något de tror kommer leda till minskade arbetstillfällen, sänkta standarder och minskat konsumentskydd. Särskilt på internet möter man en storm av indignation. Man hör det förutspås att den europeiska vardagsdieten snart kommer bestå av klortvättad kyckling och genmodifierad majs.

Trots detta är det planerade avtalet med Kanada antagligen det mest moderna och bästa avtal EU någonsin har lyckats förhandla fram. Att förlora detta avtal skulle vara ett hårt slag. Inte bara vad gäller handel med Kanada, men också med avseende på en rad andra frihandelsavtal som ligger framför oss. Vi håller på att ge upp vår trovärdighet som en global handelspartner. Om vi inte kan ingå ett frihandelsavtal med ett så pass modernt och utvecklat land som Kanada, med vem ska vi då göra det?

Kanada är vår tolfte största handelspartner. CETA skulle innebära nya höjder för våra handelsrelationer, och förbereda dem för det kommande århundradet. Avtalet sänker inte bara tullar och minskar byråkratin, utan garanterar också konsumentskydd och miljöskydd vilket gynnar konsumenter såväl som producenter.

Minskade handelshinder innebär fler jobb och mer tillväxt, vilka båda ligger i allmänhetens intresse. Den europeiska ekonomin har mycket att vinna på att implementera avtalet med Kanada, varför intressenter över hela Europa borde ta chansen att mer helhjärtat stötta avtalet.

I motsats till förväntan klassade kommissionen CETA som ett ”mixat” avtal. Det betyder att alla medlemsländers parlament måste skriva under avtalet, vilket i sin tur innebär att det kommer bli en het potatis på varje partikonferens i Europa, något vi såg nu senast i Belgien. På detta vis har vi inte bara underminerat EU:s handelspolitik. Vi underminerar även vår egen framgång, som vi uppnådde genom Lissabonfördraget. Om vi nu ger intrycket av att endast ratificeringar av nationella parlament var demokratiska, skulle vi underminera den fundamentala idén med den Europeiska Unionen.

Under de kommande veckorna kommer det bli tydligt huruvida vi i Europa ställer oss bakom frihandel, eller istället väljer att isolera oss själva medan andra ekonomier tar över vår roll. Det finns en överhängande risk att vi tillåter rädsla och reservation paralysera vår ekonomiska politik. Det är sant att frihandel kommer med vissa risker. Men i tider av globalisering är en flykt till protektionism inte ett alternativ. Idag är endast 14 procent av jobben inom EU kopplade till handel med ett tredje land. Vi borde använda avtal som CETA till att skapa ramverk och regler för denna globala sammankoppling. Istället för att rädas globaliseringen, verkar det mer rimligt att aktivt utveckla den själva.

Guy Verhofstadt (Open VLD) gruppledare liberala gruppen i Europaparlamentet

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker

 

 

 

 

Debattartikel i GP om Brexit: Stå upp för unionen och avliva gamla myter

27346379673_d746b629e2_oVisst finns det skäl att rikta kritik mot EU, men politiker har själva spätt på den negativa bilden av unionen genom att skylla egna misslyckanden på EU. Alla som vill värna samarbetet mot populister och nationalister har nu ett ansvar att stå upp för unionen, skriver Cecilia Wikström (L) i GP  (se även pdf)

I dag samlas EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel för toppmöte. Dagen kommer naturligtvis att präglas av den enskilt mest betydelsefulla händelsen i Europa sedan Berlinmurens fall – Brexit.

Jag beklagar att Storbritannien lämnar EU. Europa kommer att bli betydligt fattigare, svagare och mindre konkurrenskraftigt utan dem och Sverige har förlorat en nära samarbetspartner i unionen. Utträdet kommer att slå hårt mot framför allt Storbritanniens ekonomi och de kommande månaderna kommer att präglas av instabilitet och oroligheter, men vi får inte tillåta att resultatet av folkomröstningen sätter käppar i hjulen för Europas framtida utveckling.

En betydande förklaring till att EU är så impopulärt är att politiker runt om i Europa under årtionden tagit för vana att skylla egna misslyckanden på EU och att våra medier inte mäktat med att syna dessa bluffar. På detta vis har rena myter och osanningar tillåtits ta fäste och spridas. Det innebär så klart inte att det saknas punkter där man kan rikta saklig kritik mot EU, men nu har alla politiker i Europa som vill värna samarbetet mot populister och nationalister ett ansvar att faktiskt stå upp för unionen och motarbeta snarare än att bidra till att sprida myter.

Välgrundad kritik

Många européer har också en välgrundad kritik mot det EU som varit oförmöget att hantera de kriser vi står inför i dag, såsom flyktingsituationen, den ekonomiska krisen och säkerhetsläget. Även om problemen oftare berott på nationalistiska låsningar i medlemsländerna har det inneburit att samarbetet inte har klarat av att leverera de resultat som medborgarna förväntat sig.

Men allt är inte mörker. Europaparlamentet antar varje månad många viktiga lagar som förbättrar verkligheten för EU:s medborgare och företag. Det är inte sällan mindre och lite tekniska framsteg men sammantaget väver de samman vår kontinent och bidrar till välstånd. Men positiva nyheter där alla är eniga passar sällan in i medielogiken och faller därmed nästan alltid i skymundan. läs mer…