Nerikes Allehanda: I Sverige röstade majoriteten av turkar mot Erdogans konstitution

Länk till artikeln på Nerikes Allehanda här.

Erdogan_krönika

Under den hetsiga valkampanj som föregick Turkiets folkomröstning om en ny konstitution tidigare i vår, försökte Erdoğans parti AKP göra allt för att övertyga turkiska medborgare bosatta i EU att rösta ja till förslaget. Nu när förslaget gått igenom ser vi hur Erdoğan alltmer befäster sig makt som en nutida sultan.

Vi kan vara glada över att majoriteten av de turkiska medborgarna i Sverige röstade emot en enväldig regim. Detta var dock inte fallet i exempelvis Nederländerna, Frankrike och Tyskland som alla har stora turkiska minoriteter i sina länder. I dessa länder vann ja-sidan.

läs mer…

Debattartikel med Verhofstadt i UNT: Folkomröstning skapar kollaps

guy-jan-cwDebatt Så länge etablerade politiker fortsätter att spela partipolitiska spel med folkomröstningar så kommer människor att fortsätta rösta nej, skriver Cecilia Wikström och Guy Verhofstadt i UNT.

Den italienska folkomröstningen kan mycket väl ha varit en av de största dimridåerna i modern italiensk- och därmed indirekt också europeisk politik. Före valet var det många EU-kritiker som beskrev det som en allmän folkomröstning om EU, och det som presenterats som en god politisk reform, blev i själva verket en omröstning om förtroendet för den italienska regeringen och premiärminister Matteo Renzis trovärdighet att leda landet.

Renzis nederlag var inte oväntat. En sittande regering som kopplar sin överlevnad till en folkomröstning slutar nästan alltid med kollaps.

Historien är full av exempel. De franska och nederländska omröstningarna 2005 om den europeiska konstitutionen, Lissabonfördraget, kidnappades av oppositionen, som gjorde dem till folkomröstningar om den sittande regeringens fortsatta överlevnad. Det exempel som bäst förklarar Renzis nederlag, är dock 1969 års omröstning i Frankrike, som initierades av Charles de Gaulle.

Likheterna mellan Renzi 2016 och de Gaulle 1969 är slående.

Båda omröstningarna föreslog en drastisk förminskning av senatens roll, och båda ville förändra förhållandet mellan de regionala och den centrala regeringen. Precis som Renzi, så personifierade Charles de Gaulle omröstningen genom att tillkännage att han skulle avgå om fransmännen röstade nej. Mer än 52 procent av befolkningen gjorde så, vilket resulterade i attandra världskrigets hjälte inte hade förstått att det franska politiska dödläget från 50-talet, hade ersatts med 68:orna.

Lika blind var Matteo Renzi för tröttheten hos det italienska folket beträffande landets vanstyre under det socialistiska ledarskapet.

läs mer…