Debattartikel i Hallands Nyheter: Flyktingar ska inte lämnas skyddslösa

Flyktingar_HNDebattartikel i Hallands Nyheter:

FLYKTINGAR. Midvinternattens köld är hård. Så också i Grekland och på Balkan. Temperaturen har flera gånger fallit ner till under 20 minusgrader i sydöstra Europa. Denna vinter har en somalisk kvinna funnits ihjälfrusen i Bulgarien, en afghansk man i norra Grekland och två irakiska män vid den turkisk-bulgariska gränsen.

 

läs mer…

Så kommer EU:s asylsystem att revideras – presskonferens med Wikström (L) i Stockholm 17/10

FB6Pressmeddelande från Liberalerna i Europaparlamentet

Flyktingkrisen i Europa har satt Dublinförordningen ur spel och nu revideras hela asylsystemet. Cecilia Wikström (L), som ansvarar för frågan i Europaparlamentet, bjuder in till presskonferens för att informera om hur förhandlingarna går, den 17 oktober klockan 9.00 vid Europahuset i Stockholm.

– Flyktingfrågan är en av nyckelfrågorna för hur Europas framtid kommer att utvecklas. Som förhandlingsledare i Europaparlamentet strider jag därför för ett nytt asylsystem med tydliga regler och incitament att göra rätt. Vi behöver få på plats ett system som kommer att respekteras av medlemsländerna, medborgarna och de asylsökande.

– Om varje samhälle i Europa med 10 000 invånare under 2015 hade tagit sin del av ansvaret för flyktingkrisen skulle de fått ta emot 30 asylsökande. Det kan inte vara oöverstigligt. Problem uppstår först när vi i Europa inte klarar av att samarbeta och dela rättvist på ansvaret. läs mer…

Krönika i Nerikes Allehanda: Svaret på flyktingfrågan ska vara internationellt – EU måste ta ledartröjan

image1Krönika med Nerikes Allehanda.

För två veckor sedan deltog jag på FN:s toppmöte om migration. Det var den första gången migration diskuterades på högsta nivå inom FN.

Där representerade jag EU, i egenskap av ledare för omarbetningen av Dublinförordningen – den förordning som reglerar vilket i land en flykting som kommer till EU ska söka asyl. Denna förordning, som kollapsade förra året när medlemsländer aktivt valde att inte registrera flyktingar under den intensiva strömmen som kom till EU.

Med tyngden av 28 länder i ryggen höll jag mitt tal för de samlade statsöverhuvudena, utrikesministrarna och experterna som samlats i FN:s högkvarter i New York.

Under toppmötet antogs the New York Declaration for Refugees and Migrants, undertecknat av 193 länder, där vi tillsammans uttrycker vår vilja och beslutsamhet att dela ansvaret att skydda människor på flykt. Världens ledare har äntligen förstått att flyktingfrågan är global, och att svaret måste komma gemensamt från det internationella samfundet. Det är också ett välkommet erkännande av asylrätten som en individuell rättighet i en tid där detta ifrågasätts.

Deklarationen är inte perfekt. Det är inte lätt att arbeta fram en kompromiss som 193 stats- och regeringschefer kan underteckna. Men det är en god början. Under mitt tal i FN citerade jag den amerikanska vice-presidenten Joe Biden: Our greatest strength is not the example of our power, but the power of example.

Att flyktingfrågan är en global utmaning vet världens utvecklingsländer. Uppåt 85 procent av världens flyktingar lever i dag i utvecklingsländer. Globalt uppskattas 65 miljoner människor befinna sig på flykt från sina hemländer. EU är världens största ekonomi, men omfattar endast runt sju procent av världens befolkning. Om inte ens vi kan erbjuda skydd åt en rimlig andel av dessa människor i desperat nöd, vem ska då göra det? Internationellt ansvarstagande kräver att EU föregår med gott exempel.

Men vi har mycket kvar att lära av övriga världen. Deklarationen lyfter som en självklarhet att alla aktörer i samhället ska bidra, exempelvis näringsliv och civilsamhälle, något som vi bör ta till oss inte minst när det gäller migration.

Vi politiker kan inte lagstifta fram solidaritet. Däremot kan man bygga ett stabilt system inom EU, som bygger tillit och straffar de länder som vägrar att acceptera demokratiska beslut om att ta emot flyktingar, eller behandlar dem inhumant. Mänskliga rättigheter måste garanteras och respekteras av alla EU:s medlemsländer.

Det är också häri EU:s storhet och ansvar ligger. Länder har fått tillträde till den inre marknaden, givet att man garanterat ett demokratiskt statsskick där människor åtnjuter grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Detta har fungerat som en motor för demokratisering i många av Europas unga demokratier. Det är nu tydligare än någonsin att dessa grunder för samarbete måste respekteras även av nuvarande medlemsländer. Människor ska behandlas på ett värdigt och humant sätt oavsett var de befinner sig inom EU.

The New York Declaration, som understryker just det solidariska ansvaret, är därför ett viktigt steg på vägen mot den typ av förnyat asylsystem jag arbetar för. EU, liksom FN, bildades som en garant för att säkra fred och internationellt samarbete efter andra världskriget. Nu när vi har FN:s deklaration på plats, är det dags för EU att omsätta ord till handling. Världssamfundet blickar mot EU och det är dags att vi tar på oss ledartröjan för att lösa vår tids kanske största utmaning.

läs mer…

Debattartikel i Nerikes Allehanda: Nu är det dags för EUs ledare att kliva fram

FB9

Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda.

I en tid när Europa står inför fler gemensamma utmaningar än på mycket länge behöver EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, visa att det är han och ingen annan som är EU:s ledare.

Bland höstens utmaningar har vi exempelvis utan inbördes rangordning, Storbritanniens utträde ur EU, de spända relationerna mellan EU och Turkiet sedan det informella migrationsavtalet slöts i mars, ett hårt ansträngt flyktingmottagande i många medlemsländer, en ungdomsarbetslöshet som visserligen sjunker men fortfarande ligger på oacceptabla drygt 20 procent i unionen, terrorattentat i Frankrike, Belgien och Tyskland med hög risk för fler, den tilltagande radikaliseringen bland EU-medborgare, Rysslands allt mer spända muskler, den globala uppvärmningen och den allt hårdare konkurrensen på den globala marknaden.
Det är lätt att överväldigas av utmaningarna och falla tillbaka i populismens, protektionismen, nationalismens och främlingsfientlighetens fåror. Men det är nu EU kan visa på styrkan som skapas när länder går ihop och med gemensamma krafter och en gemensam röst löser dagens och framtidens utmaningar. läs mer…

Debattartikel i UNT: Flyktingarna är EU:s ansvar

captureEU måste ta kontroll både över sin relation till militärstaten Turkiet, och över sitt flyktingansvar. Det skriver Cecilia Wikström i UNT . (se även pdf)

Ett misslyckat kuppförsök, flera terrorattentat, ett femårigt krig utan slut i grannlandet Syrien och över tre miljoner flyktingar som söker skydd i landet undan krig och förföljelse. Samtidigt är cirka 80 000 domare, soldater, lärare, aktivister och andra som president Recep Tayyip Erdo?an uppfattar som fiender arresterade, avskedade eller avstängda från sina uppdrag. Nära 100 journalister har fängslats och över hundra redaktioner har stängts ner. Vanliga kriminella har släppts fria från de turkiska fängelserna för att ge plats åt politiska fångar, och premiärministern hotar att återinföra dödsstraff i landet.

Det råder ingen tvekan om att EU:s grannland Turkiet, som vi under en lång tid nu har haft ansträngda relationer till, inte är något rättssäkert, demokratiskt land utan en renodlad militärstat som styrs av en diktator som förtrycker oliktänkande och minoriteter.

läs mer…

Debattartikel i Aftonbladet: Vi lämnar över vårt ansvar till diktatorn

CaptureDebattartikel i Aftonbladet (se även pdf).

Turkiet säger sig vara redo av bryta det informella migrationsavtalet med EU i oktober, om att stoppa flyktingar från att ta sig över till Europa, om EU inte innan dess går med på att ge turkiska medborgare visafrihet inom de 26 europeiska länder som ingår i Schengen.

Sedan EU-Turkiet avtalet slöts i mars i år har 275 000 människor tagit sig över till EU med båt, betydligt färre än förra årets miljonsiffror och de flesta kommer nu med båt från Libyen i stället för Turkiet. Skiftet har dock krävt fler människoliv, framför allt eftersom avståndet mellan Libyens kust och Italien är betydligt längre än mellan Turkiet och de grekiska öarna. För oavsett vilken hamn människorna börjar den livsfarliga resan från så sker flyktingen fortfarande via skrupelfria människosmugglares ofta sjöodugliga båtar med resultatet att Medelhavet blivit ett dödens hav.

Ett brutet avtal med Turkiet skulle kunna innebära början på en migrationsvåg till Europa i samma omfattning som förra årets 1,5 miljoner flyktingar, om inte mer, och detta skulle naturligtvis innebära en stor påfrestning på dagens europeiska asylsystem. Men våra europeiska värderingar och internationella åtaganden, respekten av mänskliga rättigheter, solidaritet och humanitet får aldrig simplifieras till att definiera människoliv i siffror och statistik. läs mer…

Debattartikel i Aftonbladet: Vi lämnar över vårt ansvar på diktatorn

CaptureDebattartikel i Aftonbladet (se även pdf): Erdoğan har visat vem han är – dags att frysa migrationsavtalet med Turkiet

DEBATT. Erdoğan har vid upprepade tillfällen sagt sig vara redo av bryta det informella migrationsavtalet med EU i oktober om EU inte innan dess förklarat sin vilja att ge turkiska medborgare visafrihet inom de europeiska länder som ingår i Schengenzonen.

Sedan detta märkliga avtal slöts mellan EU:s medlemsländer och Turkiet i mars i år, har 275 000 människor tagit sig till EU med båt.

Detta är betydligt färre än förra årets miljonsiffror, och de flesta kommer nu med båt från Libyen i stället för från Turkiet. Skiftet har dock krävt fler människoliv, eftersom avståndet mellan Libyens kust och Italien är betydligt längre än det mellan Turkiet och de grekiska öarna.

Oavsett från vilken hamn den livsfarliga resan börjar, så sker flykten fortfarande med skrupelfria människosmugglares ofta sjöodugliga båtar. Resultatet är tydligt: Medelhavet har blivit ett dödens hav.

Ett brutet avtal med Turkiet skulle kunna innebära början på en migrationsvåg till Europa i samma omfattning som förra årets 1,5 miljoner flyktingar, kanske ännu fler, och detta skulle naturligtvis innebära en enorm påfrestning på de europeiska asylsystemen. Men våra europeiska värderingar och internationella åtaganden, respekten av mänskliga rättigheter, solidaritet och humanitet får inte överges eller reduceras till siffror och statistik.

Jag har sedan EU-Turkiet-avtalets början varit en av dess främsta motståndare och efter det misslyckade statskuppförsöket i Turkiet den 15 juli är jag ännu mer övertygad om att avtalet aldrig borde ha slutits. För Turkiet är inget säkert, demokratiskt land utan en renodlad militärstat som styrs av en diktator som förtrycker oliktänkande, minoriteter och regimkritiker.

Över 15 000 domare, journalister, soldater och aktivister har häktats efter kuppförsöket och för 8 113 av dem väntar rättegång. Samtidigt har minst 60 000 tjänstemän, lärare, polismän, journalister och soldater sparkats från sina statliga jobb.

President Erdoğans hot om att återinföra dödsstraff i landet går tvärt emot EU:s värderingar och fördrag. För EU kan aldrig tolerera att Turkiet med våld utvisat syriska flyktingar tillbaka till det brinnande inbördeskriget eller att flyktingar till och med skjutits ihjäl av turkiska soldater när de försökt ta sig över gränsen.

Under dessa förutsättningar måste det vara uteslutet att ge Turkiet en gräddfil i form av visafrihets-lättnader till EU för att rädda den överenskommelse om att deportera flyktingar till Turkiet som EU:s regeringar, lagvidrigt, ingått med Turkiet.

I stället för att betala tre miljarder euro till Turkiet som en del i outsourcandet av flyktingansvaret, bör EU skjuta till pengarna till vårt eget flyktingmottagande och förstärka våra europeiska mottagningscentrum, så kallade hotspots, varifrån asylsökande kan fördelas rättvist mellan de 28 medlemsländerna.

Dessutom måste EU skapa lagliga och säkra vägar för flyktingar som vill söka asyl i EU. Detta kan exempelvis göras genom att varje land förbinder sig att ta emot fler kvotflyktingar via UNHCR.

Det är hög tid att EU sätter stopp för Erdoğans utpressning och i stället tar över ansvaret. Erdoğans politik stod redan från början långt från EU:s grundläggande värderingar och sprickan har blivit djupare efter statskuppsförsöket.

Det är dags att frysa migrationsavtalet med Turkiet till dess att dess auktoritära regim hittar tillbaka till demokratins strukturer. Det är dags att vi slutar kompensera vårt trasiga europeiska asylsystem genom att outsourca vårt europeiska ansvar till Turkiet.

I stället måste vi skapa en europeisk strategi, som bygger på solidaritet, värdighet och medmänsklighet.

Cecilia Wikström

Debattartikel i lokalmedier: Ett asylsystem för att göra rätt

CaptureDebattartikel publicerad i bla Norrköpings Tidningar och Västerbottenskurriren.

Debatt I början av maj presenterade EU-kommissionen sitt förslag till hur fördelningen av asylsökande ska göras mer rättvis i EU. Antalet asylsökande som nått Italiens kust har redan blivit så många att landet har svårt att klara av att registrera alla. I Grekland har systemet kollapsat sedan länge på grund av det hårda trycket.

Det är naturligtvis inte hållbart att ett fåtal länder, framför allt Italien och Grekland, men även Sverige, Tyskland, Frankrike och Österrike totalt i fjol tog emot 848 600 asylsökande av de knappt 1,2 miljoner som kom, medan länder som Slovakien, Slovenien, Kroatien och de baltiska länderna Lettland, Estland och Litauen 1 500 tillsammans. En revidering av EU:s asylsystem är därför absolut nödvändigt.

Antalet flyktingar som kom till Europa år 2015 motsvarar 0,3 procent av vår befolkning. Skulle alla medlemsländer ta sig del av ansvaret, som de förbundit sig genom Genevekonventionen, så rådet det ingen tvekan om att det vore fullt möjligt att ge varje individ en rättssäker prövning, trygghet och nya livschanser.

Om varje samhälle i Europa med 10 000 invånare under 2015 hade tagit sin del av ansvaret för flyktingkrisen skulle de fått ta emot 30 asylsökande. Det kan inte vara oöverstigligt. Problem uppstår först när vi i Europa inte klarar av att samarbeta och dela rättvist på ansvaret.

läs mer…

Nyhetsbrev #32: Möte med EU:s migrations- och inrikesministrar

UntitledI veckan, efter Strasbourg-sessionen, deltog jag vid det informella ministerrådsmötet med EU:s migrations- och inrikesministrar i Bratislava, Slovakien, som representant för Europaparlamentet. På agendan stod EU:s flyktingpolitik och eftersom jag för närvarande leder revisionen av Dublinförordningen lyfte jag naturligtvis frågan om en solidarisk och ansvarstagande europeisk asylpolitik.

Förra året kom 1,5 miljoner flyktingar till Europa för att ansöka om asyl. Det kan låta mycket, men det är faktiskt bara 0,3 procent av den europeiska befolkningen, och i mer normala tider siffrorna är naturligtvis mycket mindre. Det råder ingen tvekan om att om alla medlemsländer tog sin del av ansvaret, skulle det vara möjligt att ge varje person ett juridiskt korrekt asylprocess, trygghet och nya möjligheter i livet. läs mer…

Debattartikel i UNT: Om alla tog sitt ansvar…

CaptureOm varje stad med 10 000 invånare tog sin del av ansvaret för flyktingvågen så skulle det bli 30 personer på varje plats. Det kan inte vara oöverstigligt, skriver Cecilia Wikström i UNT.

Hittills i år har 197 000 flyktingar gjort den livsfarliga resan med en ofta sjöoduglig båt över Medelhavet för att försöka ta sig till EU. Trots att EU:s medlemsländer fått Turkiet att stoppa flyktingar att ta sig därifrån till Grekland, så befarar jag att vi kommer att se ännu fler dödsfall när flyktingarna i stället kommer att försöka resa till EU via Libyen. Vi har blivit så vana vid detta att våra medier knappt längre tar notis när det inträffar.

Ankomsterna är nu så många att Italien åter har svårt att klara av att registrera alla som kommer och i Grekland har registreringen sedan länge kollapsat.

Samtidigt som flyktingsituationen i Europa ånyo håller på att bli akut, så blockerar medlemsländerna EU:s strävan att få på plats ett gemensamt, och hållbart asylsystem. Omfördelningsprogrammet som beslutades i september förra året, där 160 000 flyktingar skulle omfördelas till andra EU-länder från Grekland och Italien, går väldigt trögt och bara omkring 1500 flyktingar, en procent, har omfördelats till andra EU-länder.

Förra året kom ungefär en och en halv miljon flyktingar till Europa för att söka asyl. Det kan låta mycket men motsvarar faktiskt inte mer än 0.3 procent av vår befolkning. Om alla medlemsländer tog sin del av ansvaret, så vore det fullt möjligt att ge var och en av dem som kommer en rättssäker asylprövning, trygghet och nya livschanser.

läs mer…