Så kommer EU:s asylsystem att revideras – presskonferens med Wikström (L) i Stockholm 17/10

FB6Pressmeddelande från Liberalerna i Europaparlamentet

Flyktingkrisen i Europa har satt Dublinförordningen ur spel och nu revideras hela asylsystemet. Cecilia Wikström (L), som ansvarar för frågan i Europaparlamentet, bjuder in till presskonferens för att informera om hur förhandlingarna går, den 17 oktober klockan 9.00 vid Europahuset i Stockholm.

– Flyktingfrågan är en av nyckelfrågorna för hur Europas framtid kommer att utvecklas. Som förhandlingsledare i Europaparlamentet strider jag därför för ett nytt asylsystem med tydliga regler och incitament att göra rätt. Vi behöver få på plats ett system som kommer att respekteras av medlemsländerna, medborgarna och de asylsökande.

– Om varje samhälle i Europa med 10 000 invånare under 2015 hade tagit sin del av ansvaret för flyktingkrisen skulle de fått ta emot 30 asylsökande. Det kan inte vara oöverstigligt. Problem uppstår först när vi i Europa inte klarar av att samarbeta och dela rättvist på ansvaret. läs mer…

Krönika i Nerikes Allehanda: Svaret på flyktingfrågan ska vara internationellt – EU måste ta ledartröjan

image1Krönika med Nerikes Allehanda.

För två veckor sedan deltog jag på FN:s toppmöte om migration. Det var den första gången migration diskuterades på högsta nivå inom FN.

Där representerade jag EU, i egenskap av ledare för omarbetningen av Dublinförordningen – den förordning som reglerar vilket i land en flykting som kommer till EU ska söka asyl. Denna förordning, som kollapsade förra året när medlemsländer aktivt valde att inte registrera flyktingar under den intensiva strömmen som kom till EU.

Med tyngden av 28 länder i ryggen höll jag mitt tal för de samlade statsöverhuvudena, utrikesministrarna och experterna som samlats i FN:s högkvarter i New York.

Under toppmötet antogs the New York Declaration for Refugees and Migrants, undertecknat av 193 länder, där vi tillsammans uttrycker vår vilja och beslutsamhet att dela ansvaret att skydda människor på flykt. Världens ledare har äntligen förstått att flyktingfrågan är global, och att svaret måste komma gemensamt från det internationella samfundet. Det är också ett välkommet erkännande av asylrätten som en individuell rättighet i en tid där detta ifrågasätts.

Deklarationen är inte perfekt. Det är inte lätt att arbeta fram en kompromiss som 193 stats- och regeringschefer kan underteckna. Men det är en god början. Under mitt tal i FN citerade jag den amerikanska vice-presidenten Joe Biden: Our greatest strength is not the example of our power, but the power of example.

Att flyktingfrågan är en global utmaning vet världens utvecklingsländer. Uppåt 85 procent av världens flyktingar lever i dag i utvecklingsländer. Globalt uppskattas 65 miljoner människor befinna sig på flykt från sina hemländer. EU är världens största ekonomi, men omfattar endast runt sju procent av världens befolkning. Om inte ens vi kan erbjuda skydd åt en rimlig andel av dessa människor i desperat nöd, vem ska då göra det? Internationellt ansvarstagande kräver att EU föregår med gott exempel.

Men vi har mycket kvar att lära av övriga världen. Deklarationen lyfter som en självklarhet att alla aktörer i samhället ska bidra, exempelvis näringsliv och civilsamhälle, något som vi bör ta till oss inte minst när det gäller migration.

Vi politiker kan inte lagstifta fram solidaritet. Däremot kan man bygga ett stabilt system inom EU, som bygger tillit och straffar de länder som vägrar att acceptera demokratiska beslut om att ta emot flyktingar, eller behandlar dem inhumant. Mänskliga rättigheter måste garanteras och respekteras av alla EU:s medlemsländer.

Det är också häri EU:s storhet och ansvar ligger. Länder har fått tillträde till den inre marknaden, givet att man garanterat ett demokratiskt statsskick där människor åtnjuter grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Detta har fungerat som en motor för demokratisering i många av Europas unga demokratier. Det är nu tydligare än någonsin att dessa grunder för samarbete måste respekteras även av nuvarande medlemsländer. Människor ska behandlas på ett värdigt och humant sätt oavsett var de befinner sig inom EU.

The New York Declaration, som understryker just det solidariska ansvaret, är därför ett viktigt steg på vägen mot den typ av förnyat asylsystem jag arbetar för. EU, liksom FN, bildades som en garant för att säkra fred och internationellt samarbete efter andra världskriget. Nu när vi har FN:s deklaration på plats, är det dags för EU att omsätta ord till handling. Världssamfundet blickar mot EU och det är dags att vi tar på oss ledartröjan för att lösa vår tids kanske största utmaning.

läs mer…

Debattartikel i lokalmedier: Ett asylsystem för att göra rätt

CaptureDebattartikel publicerad i bla Norrköpings Tidningar och Västerbottenskurriren.

Debatt I början av maj presenterade EU-kommissionen sitt förslag till hur fördelningen av asylsökande ska göras mer rättvis i EU. Antalet asylsökande som nått Italiens kust har redan blivit så många att landet har svårt att klara av att registrera alla. I Grekland har systemet kollapsat sedan länge på grund av det hårda trycket.

Det är naturligtvis inte hållbart att ett fåtal länder, framför allt Italien och Grekland, men även Sverige, Tyskland, Frankrike och Österrike totalt i fjol tog emot 848 600 asylsökande av de knappt 1,2 miljoner som kom, medan länder som Slovakien, Slovenien, Kroatien och de baltiska länderna Lettland, Estland och Litauen 1 500 tillsammans. En revidering av EU:s asylsystem är därför absolut nödvändigt.

Antalet flyktingar som kom till Europa år 2015 motsvarar 0,3 procent av vår befolkning. Skulle alla medlemsländer ta sig del av ansvaret, som de förbundit sig genom Genevekonventionen, så rådet det ingen tvekan om att det vore fullt möjligt att ge varje individ en rättssäker prövning, trygghet och nya livschanser.

Om varje samhälle i Europa med 10 000 invånare under 2015 hade tagit sin del av ansvaret för flyktingkrisen skulle de fått ta emot 30 asylsökande. Det kan inte vara oöverstigligt. Problem uppstår först när vi i Europa inte klarar av att samarbeta och dela rättvist på ansvaret.

läs mer…

Nyhetsbrev #32: Möte med EU:s migrations- och inrikesministrar

UntitledI veckan, efter Strasbourg-sessionen, deltog jag vid det informella ministerrådsmötet med EU:s migrations- och inrikesministrar i Bratislava, Slovakien, som representant för Europaparlamentet. På agendan stod EU:s flyktingpolitik och eftersom jag för närvarande leder revisionen av Dublinförordningen lyfte jag naturligtvis frågan om en solidarisk och ansvarstagande europeisk asylpolitik.

Förra året kom 1,5 miljoner flyktingar till Europa för att ansöka om asyl. Det kan låta mycket, men det är faktiskt bara 0,3 procent av den europeiska befolkningen, och i mer normala tider siffrorna är naturligtvis mycket mindre. Det råder ingen tvekan om att om alla medlemsländer tog sin del av ansvaret, skulle det vara möjligt att ge varje person ett juridiskt korrekt asylprocess, trygghet och nya möjligheter i livet. läs mer…

Debattartikel i UNT: Om alla tog sitt ansvar…

CaptureOm varje stad med 10 000 invånare tog sin del av ansvaret för flyktingvågen så skulle det bli 30 personer på varje plats. Det kan inte vara oöverstigligt, skriver Cecilia Wikström i UNT.

Hittills i år har 197 000 flyktingar gjort den livsfarliga resan med en ofta sjöoduglig båt över Medelhavet för att försöka ta sig till EU. Trots att EU:s medlemsländer fått Turkiet att stoppa flyktingar att ta sig därifrån till Grekland, så befarar jag att vi kommer att se ännu fler dödsfall när flyktingarna i stället kommer att försöka resa till EU via Libyen. Vi har blivit så vana vid detta att våra medier knappt längre tar notis när det inträffar.

Ankomsterna är nu så många att Italien åter har svårt att klara av att registrera alla som kommer och i Grekland har registreringen sedan länge kollapsat.

Samtidigt som flyktingsituationen i Europa ånyo håller på att bli akut, så blockerar medlemsländerna EU:s strävan att få på plats ett gemensamt, och hållbart asylsystem. Omfördelningsprogrammet som beslutades i september förra året, där 160 000 flyktingar skulle omfördelas till andra EU-länder från Grekland och Italien, går väldigt trögt och bara omkring 1500 flyktingar, en procent, har omfördelats till andra EU-länder.

Förra året kom ungefär en och en halv miljon flyktingar till Europa för att söka asyl. Det kan låta mycket men motsvarar faktiskt inte mer än 0.3 procent av vår befolkning. Om alla medlemsländer tog sin del av ansvaret, så vore det fullt möjligt att ge var och en av dem som kommer en rättssäker asylprövning, trygghet och nya livschanser.

läs mer…

Veckans youtube-intervju: Jag ber om medborgarnas förtroende för ett nytt försök till europeiskt asylsystem

CaptureTältläger vid gränsen mellan Grekland och Makedonien rivs, flyktingar ska skickas tillbaka till Turkiet och samtidigt är medborgarnas och flyktingarnas förtroende för EU:s asylsystem mer eller mindre förbrukat. Men hopp finns, Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) har nu påbörjat arbetet med revideringen av Dublinförordningen.

Programledare: Linda Aziz

Nyhetsbrev #26: Visumfrihet till Turkiet och reviderad Dublinförordning

u

Hej!
Jag vill börja med att kommentera att EU-kommissionen vill ge visumfrihet till Turkiet. Under de senaste månaderna har vi sett flera exempel på hur Erdogans allt mer auktoritära politik ökar förtrycket mot oliktänkande och minoriteter. Uppgifter har framkommit om att turkiska styrkor till och med har skjutit flyktingar till döds vid gränsen till Syrien. Att i detta läge belöna den turkiska regeringen med en gräddfil till visumfrihet till EU vore synnerligen illa.

Det finns tydliga regler för vad som gäller för visumfrihet och när de är uppfyllda bör Turkiet behandlas som andra länder och ges viseringsfrihet. Det är däremot uteslutet att ge landet en gräddfil för att rädda den överenskommelse om att deportera flyktingar till Turkiet som EU:s regeringar, lagvidrigt, ingått med Turkiet.

Nu till något annat.
Jag välkomnar att EU-kommissionen i veckan presenterat ett lagförslag för att revidera Dublinförordningen, som avgör vilket EU-land som ska pröva en flyktings asylansökan. Förhandlingarna, där jag kommer att leda Europaparlamentets förhandlingsteam, kommer att påbörjas direkt. läs mer…

Wikström (L): EU-kommissionens förslag kring revideringen av Dublinförordningen ett steg på vägen mot en gemensam europeisk asylpolitik

Capture

Pressmeddelande från Liberalerna i Europaparlamentet

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) välkomnar att EU-kommissionen nu presenterar ett lagförslag för att revidera Dublinförordningen, som avgör vilket EU-land som ska pröva en flyktings asylansökan. Förhandlingarna, där Cecilia Wikström kommer att leda Europaparlamentets förhandlinsteam, kommer att påbörjas direkt.

– Jag är stolt och hedrad av förtroendet att få leda Europaparlamentet i de kommande förhandlingarna med ministerrådet och EU-kommissionen.

Det finns mycket som är bra i förslaget, speciellt positive är det att kommissionen föreslår en automatisk mekanism för att fördela flyktingar mellan EU-länder, men det är samtidigt tråkigt att kommissionen inte löper linan fullt ut och föreslår en automatisk central fördelning av alla som söker asyl i EU. Tydliga ekonomiska sanktioner för de länder som inte respekterar sina åtaganden och en kraftig förstärkning av EU:s asylmyndighet EASO välkomnas också särskilt.    läs mer…

UNT debatt: Fördelning är nyckeln

CaptureEuropa kunde rädda sina banker. Nu måste EU rädda människor från att drunkna i Medelhavet och ge dem ett värdigt mottagande, skriver Cecilia Wikström i UNTdebatt (se även pdf).

I dag vid lunch väntas EU-kommissionen presentera sitt lagförslag för hur EU:s reviderade Dublinförordning, som avgör vilket EU-land som ska pröva en flyktings asylansökan, bör se ut. Förhandlingarna kommer att påbörja direkt med målet att vara klara före årsskiftet. Jag är stolt och hedrad av förtroendet att få leda Europaparlamentet i de stundande förhandlingarna med ministerrådet och EU-kommissionen.

Jag kommer att arbeta målmedvetet för att Europa ska kunna få en human asylrätt, där alla länder tar sin del av ansvaret.

De senaste månaderna har EU:s medlemsländer bedrivit en kapplöpning mot botten vad gäller villkoren för asylsökande i Europa, i en strävan att flyktingar ska söka sig till grannländerna i stället för till det egna landet. Det enda sättet att bryta denna utveckling är att enas om ett system där alla länder tar sin del av ansvaret samt tillhandahåller ett rättssäkert asylsystem och ett tryggt mottagande.

Hittills har dock medlemsländernas regeringar helt misslyckats med att leverera de lösningar som krävs. Fortfarande dör flyktingar i Medelhavets vatten när de försöker ta sig över till Europa för att söka asyl, och fortfarande är fördelningen av flyktingar mellan medlemsländerna oerhört skev. Ett fåtal länder, inklusive Sverige, tar emot merparten av flyktingarna medan många länder knappt tar emot några alls.

EU-kommissionen presenterade för en månad sedan två huvudförslag på hur asylsystemet i Europa kan organiseras. I det mindre ambitiösa förslaget skulle grunderna i den havererade Dublinförordningen kvarstå och fördelning av asylsökande mellan Europas länder endast ske om vissa förutbestämda tak för mottagande av asylsökande överskreds. Även om detta vore ett fall framåt löser det inga av de fundamentala problemen med dagens system.

Jag hoppas att EU-kommissionen i stället vågar lägga fram det mer långtgående förslaget, vilket skulle innebära att asylsökande direkt vid ankomst till Europa registreras och fördelas till ett medlemsland utifrån en fördelningsnyckel baserad på bland annat landets storlek, befolkningsmängd, BNI och absorberingskapacitet.

Detta skulle medföra att asylsystemet centraliseras och att EU:s asylmyndighet EASO får ökade befogenheter, men själva prövningen av asylskälen skulle fortfarande ske i varje enskilt medlemsland.

Detta förslag ligger väl i linje med den resolution som EU-parlamentet nyligen, med mycket bred majoritet, antagit. Även om detta förslag har svagare stöd bland medlemsstaterna i rådet stödjs det av en rad länder, inklusive viktiga länder såsom Tyskland.

I fjol kom en miljon flyktingar till EU, en kontinent med 500 miljoner invånare. Det motsvarar 0,2 procent av vår totala befolkning eller 20 asylsökande per stad med 10 000 invånare.

Detta kan jämföras med Libanon som jag besökte för en månad sedan, ett land lika litet som Uppland, där var fjärde person – 1,2 miljoner människor – är flykting.

Europa är väldens rikaste och ­stabilaste kontinent. Vår befolkning utgör sju procent av världens befolkning, men står för mer än tjugo procent av den samlade utrikeshandeln, vilket gör oss till världens största handelsområde.

Vi hade råd, politisk kraft och vilja att rädda våra banker från kollaps. Nu måste vi rädda människor från att drunkna i Medel­havet och ge dem ett värdigt mottagande när de söker asyl i EU.

Inför de kommande förhandlingarna förväntar jag mig att Sveriges regering tar på sig ledartröjan i ministerrådet och arbetar aktivt för att övertyga de andra regeringarna om behovet av att få på plats en gemensam, solidarisk och hållbar asylpolitik i EU. Det är bara tillsammans med resten av EU:s medlemsländer som verklig förändring i flykting­situationen kan åstadkommas, och detta behövs nu mer än någonsin!

Cecilia WikströmEuropaparlamentariker (L)

läs mer…

WIkström (L) i Libanon – EU måste ha ett humanitärt asylmottagande

CaptureEuropaparlamentariker Cecilia Wikström (L) är på plats i Libanon för att lära sig mer om hur flyktingsituationen ser ut där. Bland annat besöker hon informella flyktingläger och träffar företrädare för den libanesiska regeringen och UNHCR.

Mer än var fjärde person i Libanon, ett land med en total yta som är mindre än Uppland, är en flykting från Syrien. När vi i Sverige talar om att vi i Europa behöver andrum från flytkingkrisen bör vi erinra oss om att Libanon, detta lilla land ensamt tagit emot flera hundra tusen fler flyktingar än hela EU gjort. Lägg därtill att 500 000 palestinska flyktingar som sedan 1948 lever där – först då kan vi tala om en verklig kris. Det viktigt att visa vår solidaritet och vårt stöd till det enskilda land som faktiskt gjort mest hittills för att ge skydd för syriska flyktingar.