Gästkrönika: EU är starkaste rösten för en liberal demokrati

Gästkrönika i Nerikes Allehanda.

Under förra veckans plenarsession i Strasbourg påmindes vi åter om de stora utmaningar som EU står inför. De mörka skuggor som kastats över Europa av USA:s nye president Donald Trump, Rysslands president Vladimir Putin och Brexit mynnade ut i två viktiga debatter: Frågan om EU:s framtid och frihandelsavtalet med Kanada. Voteringarna visade till slut att en majoritet av EU:s folkvalda är beredda att ta ansvar och genomföra djupgående reformer för att skapa de bästa förutsättningar EU:s befolkning att leva ett liv i frihet och demokrati.

läs mer…

Nyhetsbrev från Wikström (L): CETA ett steg i rätt riktning!

– Succé för CETA!
– Kampen fortsätter i Ukraina!
– Reformera EU!

– Nominera din kandidat till årets Europé!

Hej vänner,

Efter populismens år 2016 har 2017 börjat med ett steg i rätt riktning. I onsdags röstade Europaparlamentet igenom ett nytt handelsavtal med Kanada, CETA. Det är världens modernaste handelsavtal och inkluderar rättvis konkurrens och skydd för miljön. En ökad öppenhet mellan EU och Kanada kommer att generera välstånd och bli en referenspunkt för framtida internationella handelsavtal. Det är viktigt att Europa visar ledarskap i dessa frågor, och inte låter auktoritära ledare sätta agendan. läs mer…

Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Ja till fortsatt öppenhet och avtal EU-Kanada


Gästkrönika i Nerikes Allehanda (se pdf).

Negativa Brexit och Trump behöver inte bli ett mönster för Europa utan kan lika väl förbli en parentes i västvärldens historia. Men det krävs att vi väljer det. Det är nu vi måste mobilisera våra krafter för att stå upp för öppenheten – på båda sidor av Atlanten. Därför röstar jag ja till frihandelsavtalet Ceta mellan Kanada och EU på onsdagen.

läs mer…

Debattartikel i Sydsvenskan: Hans socialliberala program skulle innebära en rejäl reformagenda för Frankrike

Även Sverige och EU skulle tjäna på om en reformvänlig och liberal kraft vinner det franska presidentvalet, en kraft som går emot nationalism och protektionism. Det skriver Cecilia Wikström, liberal Europaparlamentariker, som sätter sitt hopp till Emmanuel Macron.

Fjolåret, 2016, var året som den anglosaxiska världen vände ryggen mot öppenheten och liberalismen. Med brexit som ett faktum och med Donald Trump i Vita huset har de två länder som länge beskrivits som västvärldens kärna – USA och Storbritannien – valt att gå rakt emot en liberal samhällsutveckling.

Jag hoppas att Frankrike inte följer efter och istället väljer en president som vill rädda det som finns kvar av det öppna liberala samhället. Därför väljer jag också att visa mitt fulla stöd till den oberoende liberale kandidaten Emmanuel Macron och hans proeuropeiska program för att reformera Frankrike.

Frankrike är, vid sidan av USA och Storbritannien, den tredje stormakten i den västliga alliansen och tillsammans med Tyskland en grundbult i EU. Dess politiska ledarskap får långtgående konsekvenser för Sverige och för hela EU. Macron är även ur ett franskt perspektiv en ovanlig fågel, då han öppet definierar sig som liberal, vilket brukar vara närmast ett skällsord i fransk kontext.

läs mer…

Gästkrönika i BT: Fri handel ger välstånd åt alla

Dan Pettersson

Krönika publicerad i Borås Tidning

Frihandel har seglat upp som en av höstens hetaste politiska frågor. Antiglobaliseringsrörelsen har återigen samlat sig, och gör sig hörda, vid demonstrationer, och sedda, genom ofta mycket smaklöst och aggressivt klotter, på gator och torg i EU:s medlemsländer. Man får lätt intrycket av att snart sagt alla tar avstånd från frihandel.

Men vid en närmare granskning finner man att det förmodligen faktiskt är så att en majoritet vet att uppskatta värdet av ökad handel mellan länder.

Den oberoende ickestatliga organisationen Votewatch sammanställde nyligen statistik över hur vi i Europaparlamentet röstat i frågor om frihandel. Statistiken från Votewatch visar att de mest frihandelsvänliga partigrupperna inom EU-parlamentet, föga förvånande, är liberalerna och konservativa.

Det kan dock förefalla lite mer förvånande att det är EU:s nyaste medlemsländer – de nya demokratierna i Östeuropa – som är mest positivt inställda till frihandel. Själv är jag inte förvånad, eftersom världens mindre utvecklade länder länge insett potentialen för ett ökat välstånd genom ökad handel. Jag befann mig i Pakistan endast två dagar efter att EU skrivit ett frihandelsavtal med landet och möttes överallt av rubriker som: ”Now we can trade, and need no more aid”.

läs mer…

Slutreplik i GP: Högerpopulister och Vänstern lever i samma slutna värld

Om Malin Björk (V) inte vill handla på de progressiva villkor som Ceta garanterar med Kanada, är frågan: vill hon ha någon internationell handel överhuvudtaget? skriver Cecilia Wikström (L) i GP.

Slutreplik

Ceta-avtalet, 18/10, 20/10

För Malin Björk (V) verkar demokrati innebära att de som skriker högst ska ha mest inflytande i samhället. I verkligheten är majoriteten av EU:s invånare, Sveriges fackförbund och Svenskt Näringsliv för handelsavtalet Ceta. 27 av 28 länders handelsministrar har skrivit under avtalet. Fack och andra intresseorganisationer har bjudits in till förhandlingsborden under processens gång.

Mest moderna avtalet hittills

 Avtalet är det mest moderna och bästa hittills. Det ingås med Kanada, en av världens största demokratier, med samma respekt för sociala och ekonomiska standarder som i EU. Möjligheten att stämma stater som Björk pekar på, kan vara problematiskt. Därför har man slopat den möjligheten och i stället inrättat vad Björk kallar ”storföretagsdomstolar”. Dessa garanterar en mer transparent process än tidigare och behövs för att länder skulle kunna expropriera egendom som utländska bolag investerat i, utan att riskera några påföljder, om en sådan domstol inte finns. läs mer…

Debattartikel i GP: Ceta-avtalet ger jobb och miljöskydd

captureDebattartikel publicerad i Göteborgs-Posten (gp)

Ett spöke verkar hemsöka Europa. Spöket kallas frihandel. De planerade frihandelsavtalen med USA och Kanada, TTIP respektive CETA, är på allas läppar och börjar bli något av ett eldprov för EU:s ekonomiska politik.

Många klättrar upp på barrikaderna för att demonstrera mot något de tror kommer leda till minskade arbetstillfällen, sänkta standarder och minskat konsumentskydd. Särskilt på internet möter man en storm av indignation. Man hör det förutspås att den europeiska vardagsdieten snart kommer bestå av klortvättad kyckling och genmodifierad majs.

Trots detta är det planerade avtalet med Kanada antagligen det mest moderna och bästa avtal EU någonsin har lyckats förhandla fram. Att förlora detta avtal skulle vara ett hårt slag. Inte bara vad gäller handel med Kanada, men också med avseende på en rad andra frihandelsavtal som ligger framför oss. Vi håller på att ge upp vår trovärdighet som en global handelspartner. Om vi inte kan ingå ett frihandelsavtal med ett så pass modernt och utvecklat land som Kanada, med vem ska vi då göra det?

Kanada är vår tolfte största handelspartner. CETA skulle innebära nya höjder för våra handelsrelationer, och förbereda dem för det kommande århundradet. Avtalet sänker inte bara tullar och minskar byråkratin, utan garanterar också konsumentskydd och miljöskydd vilket gynnar konsumenter såväl som producenter.

Minskade handelshinder innebär fler jobb och mer tillväxt, vilka båda ligger i allmänhetens intresse. Den europeiska ekonomin har mycket att vinna på att implementera avtalet med Kanada, varför intressenter över hela Europa borde ta chansen att mer helhjärtat stötta avtalet.

I motsats till förväntan klassade kommissionen CETA som ett ”mixat” avtal. Det betyder att alla medlemsländers parlament måste skriva under avtalet, vilket i sin tur innebär att det kommer bli en het potatis på varje partikonferens i Europa, något vi såg nu senast i Belgien. På detta vis har vi inte bara underminerat EU:s handelspolitik. Vi underminerar även vår egen framgång, som vi uppnådde genom Lissabonfördraget. Om vi nu ger intrycket av att endast ratificeringar av nationella parlament var demokratiska, skulle vi underminera den fundamentala idén med den Europeiska Unionen.

Under de kommande veckorna kommer det bli tydligt huruvida vi i Europa ställer oss bakom frihandel, eller istället väljer att isolera oss själva medan andra ekonomier tar över vår roll. Det finns en överhängande risk att vi tillåter rädsla och reservation paralysera vår ekonomiska politik. Det är sant att frihandel kommer med vissa risker. Men i tider av globalisering är en flykt till protektionism inte ett alternativ. Idag är endast 14 procent av jobben inom EU kopplade till handel med ett tredje land. Vi borde använda avtal som CETA till att skapa ramverk och regler för denna globala sammankoppling. Istället för att rädas globaliseringen, verkar det mer rimligt att aktivt utveckla den själva.

Guy Verhofstadt (Open VLD) gruppledare liberala gruppen i Europaparlamentet

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker