Nyhetsbrev #40: För ett hållbart flyktingsystem

Kära liberal vänner,
I veckan hoppas jag att ni sett mig i Aktuellt och SVTForum där jag debatterade EU:s framtid och EU:s flyktingpolitik mot Sverigedemokraten Kristina Winberg. img_7591

För mig råder det ingen tvekan om att det är ett moraliskt imperativ att erbjuda förföljda människor skydd. EU måste ta ansvar och upprätta ett asylsystem som håller i längden.

65 miljoner människor befinner sig på flykt enligt de senaste siffrorna från FN:s flyktingorgan UNHCR. Detta är den högsta siffran någonsin och dessvärre finns det ingenting som tyder på att den geopolitiska oron runt om i världen kommer att förändras under överskådlig tid.

För att klara av att ge skydd åt det ökande antalet människor på flykt krävs en strategi för att möta de politiska, humanitära och säkerhetsmässiga utmaningarna. Mot bakgrund av att 85 procent av världens flyktingar faktiskt befinner sig i utvecklingsländer känns det viktigt att poängtera att det är en väldigt liten del av världens flyktingar som kommit till EU.

I en tid när asylrätten på många håll ifrågasätts, så utgör formuleringarna om att flyktingfrågan är global och att svaret måste komma från det internationella samfundet och att asylrätten är en individuell rättighet, viktiga ledstjärnor. Solidaritet, medmänsklighet och humanitet måste erbjudas till den som är utsatt, oavsett var i världen han eller hon befinner sig. läs mer…

Debattartikel i UNT: Ett hållbart flyktingsystem

captureDebattartikel publicerad i UNT (se även pdf)

Det är ett moraliskt imperativ att erbjuda förföljda människor skydd. EU måste ta ansvar och upprätta ett asylsystem som håller i längden, skriver Cecilia Wikström. En kvarts miljard människor bor i dag i ett annat land än där de fötts.

Det är en siffra som har stigit med hela 41 procent mellan år 2000 och 2015. Många emigrerar av fri vilja, för att skaffa sig bättre livschanser någon annanstans, men 21,3 miljoner av dessa har tvingats fly sina hemländer undan krig, konflikter och förföljelse.Ytterligare 40 miljoner människor är på flykt internt i sina hemländer, vilket ger för handen att mellan 60 och 65 miljoner människor befinner sig på flykt enligt de senaste siffrorna från FN:s flyktingorgan UNHCR.

Detta är den högsta siffran någonsin och dessvärre finns det ingenting som tyder på att den geopolitiska oron runt om i världen kommer att förändras under överskådlig tid.

För att klara av att ge skydd åt det ökande antalet människor på flykt krävs en strategi för att möta de politiska, humanitära och säkerhetsmässiga utmaningarna. Mot bakgrund av att 85 procent av världens flyktingar faktiskt befinner sig i utvecklingsländer känns det viktigt att poängtera att det är en väldigt liten del av världens flyktingar som kommit till EU.

Förra året kom ungefär 1.5 miljoner asylsökande, vilket måste jämföras med de miljontals människor som sökt skydd i redan fattiga och utsatta länder. Viktigt i sammanhanget är att konstatera att alla länder och regioner i världen påverkas, och att strategierna därför måste vara internationella.

I september i år ägde det första FN-toppmötet om migration rum. Jag hade förtroendet att företräda Europaparlamentet. Resultatet av detta toppmöte blev att New York-deklarationen för flyktingar och migranter antogs.

Deklarationen är naturligtvis inte perfekt. Det är inte är lätt att enas kring en text som 193 stats- och regeringschefer ska underteckna.

läs mer…

NA-krönika om migration: ”Varje människas kompetenser måste tas i bruk”

Swedish boyLäs gärna min krönika i Nerikes Allehanda som publicerades förra veckan:

För bara några decennier sedan var det svårt att föreställa sig det öppna Europa vi lever i idag där människor, varor, tjänster och kapital rör sig fritt mellan våra 27 medlemsländer. Men att upphäva de inre gränserna förutsätter en god gemensam förvaltning av de yttre gränserna. Den allra största utmaningen är dock att bibehålla förtroendet mellan medlemsländerna och garantera medborgarnas säkerhet i EU. Den stora utmaningen är att aldrig bygga en politik som leder till upprättandet av ett slags, Fort Europa, ointagligt för dem som söker sig hit.

De flesta av de människor som kommer till Sverige är inte asylsökande utan arbetsmigranter. Statistik från Eurostat visar att knappt 100 000 personer flyttade till Sverige 2011. Samma år var det endast 12 728 flyktingar som beviljades asyl. Det känns angeläget att visa på denna skillnad i absoluta tal, eftersom debatten den senaste tiden främst har fokuserat på de asylsökande som söker skydd i Sverige. Från min horisont i Bryssel förefaller det som om man, oklart vem, vill ge bilden av en enorm våg av asylsökande som väller in över landet. Sifforna visar tydligt att verkligheten talar ett helt annat språk.

Europa har varit attraktivt för välutbildade människor från världens alla hörn, men detta håller på nu på att förändras. Indien och Kina är i dag betydligt mer framgångsrika när det gäller att attrahera kompetent arbetskraft från andra kontinenter, medan Europa, med vår komplicerade och tidsslukande byråkrati – och kanske också en obehaglig skepticism mot invandrare, skrämmer iväg människor. Det är idag inte alls självklart att Europa är målet för människors drömmar.

Forskning visar entydigt att Europa kommer att behöva ett stort tillskott av människor  inom en snar framtid för att klara av att försörja en åldrande befolkning. Ändras inte vårt arbets- och pensionsmönster i EU beräknar man att det kommer att vara en arbetande person per pensionär att försörja år 2050. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop. Samtidigt konstaterar forskarna att bara för att upprätthålla dagens välfärdssystem i medlemsländerna behöver EU locka till sig mer än tio miljoner arbetskraftsinvandrare från övriga världsdelar under de närmaste decennierna.

En proaktiv invandringspolitik skulle kunna lösa bristen på arbetskraft inom vissa områden. För detta krävs dock framåtsyftande, djärva politiska förslag och hängivna politiker på alla nivåer. Det första som borde ske omedelbart är att människor enklare borde få sina meriter validerade så att de snabbt kommer ut på arbetsmarknaden och på så sätt snabbare integreras på arbetsmarknaden.

Studier visar att kompetensen hos invandrare ofta kompletterar kompetensen hos befintliga arbetstagare och leder till positiva effekter för ekonomin genom ett ökat entreprenörskap, en större mångfald och ökad innovation.

De människor som kommer till Europa är ofta starka personer med gott om mod och med vilja och förmågor som kommer oss alla och vår gemensamma välfärd till del. Det gäller många gånger även flyktingar. Vi får aldrig glömma att de människor som är svagast och i störst behov av asyl når tyvärr aldrig Europa. De som trots allt lyckas ta sig hit har ofta utstått enorma svårigheter, men även lyckats resa sig ur dem. Vi måste ta tillvara på deras förmåga och inte stänga våra dörrar för dem.

För hundra år sedan var Europa en kontinent som folk lämnade. Svenskar, italienare och greker sökte sig en bättre framtid i Amerika, och bidrog där till att bygga upp det amerikanska välståndet samtidigt som de skapade ett bra liv för sig själva. Framtiden kommer att visa oss att det är ett misstag att många europeiska länder favoriserar EU-medborgare framför invandrare från länder utanför EU. I Sverige har vi exempelvis världens mest välutbildade taxichaufförer och pizzabagare. Det är djupt ovärdigt de människor och den kompetens de besitter att vi inte tar tillvara på allt de kan tillföra.

Ekonomiskt är det naturligtvis en katastrof. Vi har helt enkelt inte råd med detta resursslöseri. Varje människas kompetenser måste tas i bruk.

Historien visar att människor av naturen är migranter. Med de utmaningar EU står inför, med en åldrande befolkning och minskat ekonomiskt inflytande globalt sett, bör vi vara glada och tacksamma över att folk faktiskt vill flytta till Europa och hjälpa till att skapa vår gemensamma framtid.

Asylpaketet äntligen i hamn! Hör Ekots inslag här

20130326-033939.jpgDet nya asylpaketet som äntligen är i hamn och ni kan höra det i Ekot här. Vi har nått längre än jag vågade hoppas på, i EUs nya asylpaket. Nu väntar omröstning i Libe i slutet på april och därefter röstas det i juni. Sedan kan det äntligen träda i kraft!

Vill ni läsa mer om asylpaktet finns en intervju publicerad i Dagens samhälle. Dessutom finns en artikel med mig om tiggeri publicerad i SocialQrage. 

I veckans videointervju: Oacceptabelt att lämna de afghanska Isaf-tolkarna åt sitt öde när Sverige lämnar

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) kräver i veckans videodagbok att Sverige ger asyl till de tolkar som tjänat den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan.

”Den svenska Isaf-styrkan har ­varit beroende av lokalanställda. Dessa personer har fungerat som tolkar, chaufförer och ­liknande. ­Alla, men framför allt tolkarna, har exponerats, vilket har lett till ett ökat hot mot dem när de svenska soldaterna återvänder hem till ­Sverige. Två ­tolkar som tjänat den svenska truppen har stupat under sin tjänsteutövning. De övriga ­måste garanteras skydd och ­säkerhet.”

Debattartikel i dagens Aftonbladet: De afghanska tolkarna måste få asyl i Sverige

ImageLäs gärna min debattartikel som även finns att hitta i dagens Aftonbladet. Är även intervjuad i SR:s Studio Ett på samma ämne

Tobias Billström förnekar sig inte. Med karakteristisk okänslighet har han kommenterat de afghanska ­tolkar som på plats ­arbetat för Sverige. Han tycker att det vore ”helt orimligt om en person som varit ­anställd av svenska staten fick en förmån­ligare behandling än en ­person som inte varit det” (SvD 20/3). Mot detta vänder jag mig med emfas.

Den svenska Isaf-styrkan har ­varit beroende av lokalanställda. Dessa personer har fungerat som tolkar, chaufförer och ­liknande. ­Alla, men framför allt tolkarna, har exponerats, vilket har lett till ett ökat hot mot dem när de svenska soldaterna återvänder hem till ­Sverige. Två ­tolkar som tjänat den svenska truppen har stupat under sin tjänsteutövning. De övriga ­måste garanteras skydd och ­säkerhet.

Att lämna dessa tolkar, som lojalt ­arbetat ihop med de svenska Isaf-soldaterna i Afghanistan, åt sitt öde när insatsen nu avvecklas och soldaterna återvänder hem vore djupt ­cyniskt. ­Tolkarna har, precis som ­våra svenska soldater, verkat med livet som ­insats för att bygga upp landet och åstadkomma säkerhet för det krigs­härjade landets civila b­efolkning.

Därför borde det vara en självklarhet att dessa tolkar, som uppgår till ett trettiotal, behandlas som svenska veteraner, precis som våra soldater. Det borde ses som ett självklart uppdrag att fortsätta att skydda dem på de sätt vi kan. Ytterst handlar detta om att bereda dem asyl i Sverige.

Lämnar man kvar dem skydds­lösa när den svenska styrkan ­lämnar Afghanistan, så vet vi att ­talibanerna kommer att göra allt de kan för att oskadliggöra dem. Det visar även erfarenheter från andra länders Isaf-förband.

Norge har, precis som Frankrike, USA och Kanada, öppnat armarna för att ta emot de afghaner som hotas till ­livet efter att ha arbetat för respektive lands styrkor. Det vore inhumant och djupt osolidariskt om Sverige ­inte följer dessa länders goda exempel.

Tolkarna översätter inte bara mellan engelska, dari och pashto, de har också de sociala och kulturella kunskaper och insikter som de svenska soldaterna av naturliga skäl inte kan ha.

De har väglett soldaterna i hur de ska uppträda för att skapa förtroende och bygga relationer, de har lärt dem de sociala koderna och ­umgängessättet i det ­afghanska samhället. Kort sagt: de har varit oumbärliga för den svenska insatsen.

Att neka dessa tolkveteraner rätten till asyl i Sverige när vår ­insats inom kort avslutas vore ­negativt för Sverige inför kommande internationella insatser. Hur ska vi förmå människor att vilja arbeta för Sverige när vi överger dem så snart vi inte behöver deras tjänster längre – men när de faktiskt behöver vårt skydd mer än någonsin?

Sverige har deltagit i Isaf på grundval av vår långa tradition av solidaritet med utsatta människor. ­Solidaritet har väglett ­alla de tusentals svenskar som ­genom åren fri­villigt ansökt om att få göra FN-tjänst i krigshärjade länder runt om i världen. För mig är det fullständigt självklart att den solidariteten inte kan och inte får upphöra när insatsen är över och våra soldater åter­vänder hem.

Tobias Billströms tolkning är förhoppningsvis bara hans.

Att skjuta över ansvaret på svenska myndigheter är bara ett sätt att slippa ta ansvar. Om viljan finns kan man alltid hitta en framkomlig väg. Det har ju andra europeiska länders exempel tydligt visat.

Det torde för de flesta av oss stå klart att de tolkar som ingått i den svenska kontingenten och möjliggjort vår insats i Afghanistan måste garanteras en fortsatt säkerhet nu när hotbilden mot dem tilltar.

Detta är vår moraliska skyldighet.

Wikström (FP): ”Avhoppade soldater från al-Assads armé borde få tillfälligt skydd i EU”

I veckans videointervju berättar Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) om Salim Idriss, ledare för den fria Syriska Arméns, möte med ledamöterna Alde-gruppen i Europaparlamentet.

Med över 70 000 döda och en miljon syrier på flykt bad han de västerländska refgeringarna att utöka sitt humanitära bistånd. ”EU kan inte fortsätta blunda för masslakten i Syrien, det är ett sådant nederlang för oss alla att vi inte har lyckats göra mer.”

Och Cecilia har ett förslag på vilka konkreta insatser EU skulle kunna bidra med: ”Vi måste ge de som hoppar av armén och som strider på Bashar al-Assads sida ett tillfälligt skydd i Europa.

Ett sådant tillfälligt skydd gav vi när Jugoslavien kollapsade och människor kunde vara här över en tid för att sedan återvända. Den typen av skydd borde vi kunna göra även nu”, säger Wikström.

Programledare: Linda Aziz

I Ekot och Expressen

”Generaladvokaten i EU-domstolen menar att det strider mot ”barnets bästa” att skicka tillbaka ensamkommande flyktingbarn till det första landet de anländer till. Han anser att det istället ska vara landet dit barnet senast kommit som ska pröva asylansökan”, rapporterade Ekot i går.

Som Europaparlamentets förhandlare kring Dublinförordningen är jag glad över generaladvokatens utlåtande och ser fram emot domslutet.
”Jag kämpade väldigt långt för att vi skulle kunna göra de här undantagen för de här ensamkommande flyktingbarnen och jag förlorade det. Jag tycker det är djupt ovärdigt den europeiskaunionen att vi ska frakta barn som kollin kors och tvärs över våra medlemsländers gränser”, sa jag till Ekot.

Och så är jag med i Expressens panel (dock är jag inte 42, år…):
expressen

Förväntningar på det irländska ordförandeskapet

Se mitt tal i plenum kring mina förväntningar på det irländska ordförandeskapet

Jag vill välkomna det irländska ordförandeskapet och ser fram emot vårt samarbete.

Redan i Tampereprogrammet från 1999 så åtog sig EU:s institutioner att skapa ett gemensamt asylpaket. Och den ambitionen har upprepats, men fortfarande är paketet inte på plats. För det är svårt. I tider av ekonomisk kris har medlemsländer varit väldigt motvilliga till att leva upp till deras åtagande om ett gemensamt asylsystem baserat på humanitet och solidaritet.

Jag är rapportör för revideringen av Dublinförordningen och under hösten 2012 avslutade vi förhandlingarna för den rapporten, liksom för Mottagandedirektivet. Dessa två rapporter var schemalagda för att antas här i Strasbourg denna vecka. Nu har så inte skett. Tyvärr tvingades vi att ta bort dem från agendan då rådet inte lyckades med att anta rapporterna innan jul. Jag är oerhört besviken över det.

Jag uppmanar det irländska ordförandeskapet att göra sitt yttersta för att rådet ska anta dessa två rapporter så snart som möjligt. Buskapet är tydligt: Europaparlamentet fortätter arbetet på Eurodac och Procedurdirektivet så att alla rapporter inom asylpaketet kan vara på plats inom en väldigt snar framtid. Jag önskar det irländska ordförandeskapet allt gott och framför allt mycket uthållighet i arbetet och ser fram emot vårt samarbete.

Och här kan ni se mitt tal kring kreditvärderingsinstitut

Tack herr talman,

Jag skulle å det rättsliga utskottets vägnar vilja tacka rapportören och kollegorna här i parlamentet liksom naturligtvis även kommissionär Barnier.

I det rättsliga utskottet hade vi länge svårt att enas om en sammanhållen position med stöd hos samtliga grupper eftersom de politiska grupperna hade tämligen olikartade ingångar i denna fråga. Vi valde därför till slut att helt och hållet avgränsa oss till frågan om civilt skadeståndsansvar för kreditvärderingsinstitut och det gladde mig mycket att vi till slut kunde enas kring en gemensam ståndpunkt som samlade ett näst intill enhälligt utskott.

Det var därför med viss besvikelse som jag noterade att ekonomiutskottet valde att ignorera det hårda och seriösa arbete som hade bedrivits i det rättsliga utskottet. Jag tror här att en bättre kommunikation mellan utskotten i framtiden vore nyttigt för att undvika liknande situationer.

Det är emellertid med tillfredsställelse som jag noterar att man i den slutliga överenskommelsen med ministerrådet har åtgärdat de huvudsakliga problem med det civilrättsliga skadeståndsansvaret . Det är särskilt glädjande att den omvända bevisbördan försvunnit samt att förhållandet till nationell rätt och de instrument som finns på den internationella civilrättens område har blivit förtydligade.

Tack för ordet herr talman.

Debattartikel i Borås Tidning: Gemensamt asylsystem nära

porträttbild2Solidaritet med människor som har rätt till internationellt skydd är en del av den svenska själen som jag är stolt över och som kan vara ett föredöme för många av Europas länder när det gemensamma asylpaketet ska implementeras – publicerat i Borås Tidning  den 17/12-2012.

Nu finns det goda utsikter att den sedan länge närda drömmen om ett gemensamt europeiskt asylsystem kan bli verklighet. Det syftar till ett gemensamt europeiskt ansvarstagande för de människor som av olika skäl tvingas fly sina hemländer.

Solidaritet med människor som har rätt till internationellt skydd är en del av den svenska själen som jag är stolt över och som kan tjäna som ett föredöme för många av Europas länder under vår väg framåt när detta gemensamma asylpaket ska implementeras. Ledstjärnan är att bygga upp ett humant flyktingmottagande där människors grundläggande rättigheter respekteras och varje individ bedöms individuellt, men där bemötandet, mottagandet och prövningen av asylrätten görs på likvärdigt sätt i alla EU:s medlemsländer.

Sedan upproret mot Syriens president Bashar al-Assad startade i mars förra året uppges över 24 800 människor ha dödats i ett inbördeskrig som hittills tvingat över 350 000 syrier på flykt. Det är ohyggliga siffror i en ohygglig verklighet. Sverige är tillsammans med Tyskland det land som tagit emot flest syrier av alla EU:s medlemsländer. Men de cirka 7 000 som hittills lyckats ta sig hit utgör endast en bråkdel av de upp emot 200 000 syrier som trängs i flyktinglägren i grannlandet Jordanien.

I flyktinglägret Zaatari i Jordanien, på gränsen mot Syrien, lever mer än 35 000 flyktingar instängda. De flesta har lämnat sina hem hals över huvud och äger bara kläderna de har på sig. Många av dem är barn som barfota och i tunna kläder väntar på att kriget ska ta slut så att de kan återvända hem. Snart slår vintern till. Då väntas temperaturen sjunka under nollstrecket och det finns risk för översvämningar. De hjälporganisationer som finns på plats jobbar nu intensivt med att få fram resurser så att människor ska klara vintern.

Syriens grannländer Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak har välkomnat hundratusentals flyktingar. EU:s medlemsländer har gemensamt hittills bistått med över 200 miljoner euro, pengar som främst gått till humanitär hjälp i flyktingläger i närområdet. Det gör EU till den klart största biståndsgivaren i världen. På så sätt täcks behovet av det allra nödvändigaste, som mat, dricksvatten och kläder. EU gör skillnad. Men det räcker inte. Fortfarande saknar många människor tillgång till ett liv i värdighet.

Just nu pågår slutarbetet med EU:s nya asylpaket, där jag ansvarat för arbetet med den nya Dublinförordningen och just nu arbetar med Procedurdirektivet. Den flyktingvåg från Syrien som man befarade har uteblivit, eftersom de allra flesta ju sökt och fått skydd i angränsande länder. Trots det är flera av EU:s medlemsländer, bland andra Cypern och Grekland, oroliga och bereder sig för det fall att en våg av Syrienflyktingar söker sig hit.

EU:s historiska fredsinsats under mer än sex decennier uppmärksammas värden över när EU tog emot fredspriset till Alfred Nobels minne. Nu är det dags att EU visar att vi också idag har kraft att agera för att ta emot de människor från Syrien som behöver skydd. Vi har 19 gånger skärpt sanktionerna mot den syriska regeringen med frysta tillgångar, handels- och reseförbud, vi bidrar i närområdet med humanitära insatser och vi har hitintills tagit emot knappt en procent av de människor som tvingats på flykt. Till skillnad från ett handlingsförlamat FN, som blockerats av veto i säkerhetsrådet, så gör EU en hel del, men borde kunna göra ännu mycket mer.

EU är nu i slutfasen av att bygga upp ett asylsystem där vi tar ett solidariskt ansvar för asylsökande. Yttre gränskontroller är viktiga för EU, men förtroendet för vårt asylsystem stärks inte genom att skapa gränser mellan medlemsländerna eller genom att bygga en mur mot omvärlden. Istället krävs ökad solidaritet, både gentemot de människor som flyr och mellan medlemsländerna i EU. Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken som vi nu ställt upp, men solidariteten kräver också att vi hjälper varandra när ett eller flera av våra medlemsländer har svårigheter att klara av en ökad våg av asylsökande.

Det internationella samfundet måste ta sitt ansvar att verka för frihet och säkerhet samt säkra människors grundläggande mänskliga rättigheter på global nivå. Ytterst handlar det om allas vårt medmänskliga ansvar. Det finns ingen tid att förlora när det gäller den katastrof som råder i Syrien och som tvingat hundratusentals syrier på flykt.

Cecilia Wikström (FP)
Europaparlamentariker