Replik på DN Debatt: Diskutera de praktiska lösningar i stället

Replik i Dagens Nyheter

Gunnar Hökmark menar att Sverige har tappat inflytande under regeringen Löfven. Jag håller med Hökmark både om detta och att EU måste reformeras. Det som är synd med Hökmarks artikel är att den sedan endast går vidare med att förklara fem punkter där han menar att EU inte ska utveckla sitt arbete. Det är tyvärr symptomatiskt för den syn som har präglat svensk EU-politik under senare år, skriver Cecilia Wikström (L).

Genom att både Moderaterna och Socialdemokraterna har intagit en allt mer defensiv hållning till EU så isoleras Sverige till en position där vi sitter själva i ett hörn och är emot i stället för att vara en drivande kraft bakom idéer för att utveckla samarbetet så att vi bättre kan lösa morgondagens utmaningar.

Sverige har på obegriplig grund, med en mycket liten skara länder, främst Ungern och Polen, ställt sig utanför det nya europeiska åklagarsamarbetet som syftar till att få stopp på fusk med EU-medel och även isolerat oss själva genom att inte delta i bankunionen, vilket har bidragit till att Nordea flyttat sitt säte till Finland.
ANNONS:

Vi behöver lämna de abstrakta diskussionerna om huruvida EU är på väg att utvecklas till en nationalstat, federation, union eller vad det nu kan vara. Det må vara akademiskt intressant, men det leder inte till praktiska lösningar på de utmaningar som vi står inför. Vi kan konstatera att under all överskådlig framtid så kommer basen för det politiska Europa att vara nationalstaten. De allra flesta centrala samhälleliga uppgifter såsom barnomsorg, skola, polis, socialförsäkringar, sjukvård och mycket annat kommer att hanteras lokalt, regionalt eller nationellt. Frågan vi bör ställa oss är i vilken grad som europeiskt samarbete på konkreta områden kan bidra till att hitta lösningar på de utmaningar vi står inför.

Nidbilden av oss liberaler är ofta att vi tror att allt blir bättre bara besluten tas i Bryssel. Detta är naturligtvis inte sant. Däremot ser Liberalerna att ett antal praktiska utmaningar faktiskt bäst kan lösas på EU-nivå. Detta medan många andra partier stoppar huvudet i sanden. Låt mig därför vända på Hökmarks argumentation och ge fem förslag på hur vi kan utveckla EU-samarbetet. Möjligen kan det inspirera honom att själv presentera fem liknande förslag.

Vi ska säga ja till att EU-kommissionens nästa ordförande väljs i direkta val, i samband med att vi väljer våra representanter till Europaparlamentet. Inte för att bygga på någon storstilad idé om en europeisk nationalstat, utan för att ett av huvudargumenten mot EU-kommissionen är den inte är föremål för politiskt ansvarsutkrävande. Låt då medborgarna bestämma. Sedan kan jag hålla med Hökmark om att EU-kommissionens ordförande inte samtidigt behöver vara ordförande fört europeiska rådet.
Vi ska säga ja till att Europa får fler direkta intäktskällor, utan att för den sakens skull ge unionen en direkt beskattningsrätt. Detta skulle minska beroendet till medlemsavgifter och leda till en mognare budgetdebatt. Den europeiska handeln med utsläppsrätter är ett utmärkt exempel på en möjlig kandidat för detta. Vi ska också se till att Europa tar täten för att se till att stora multinationella företag inte kan skatteplanera sig undan att betala skatt. Stora företag ska inte straffbeskattas, men de måste betala sin rättvisa andel. Det är orimligt att många stora företag i princip helt undviker att betala skatter som mindre bolag inte kommer undan.

Jag håller helt och hållet med Hökmark om ambitionen att stärka samarbetet kring försvaret i Europa, där Nato är även för mig en central komponent i detta. Däremot tycker jag att det är onödigt att på principiella grunder motsätta sig att man på vår kontinent, inom EU, stärker den interna europeiska koordineringen av insatser och förmågor.

Vi ska säga ja till ett Europa som tar krafttag mot den organiserade brottsligheten. Inte genom att misstänkliggöra lagliga svenska sportskyttar eller jägare, men genom att fokusera på att stärka Europol och ge det operativa förmågor så att det kan utvecklas till ett europeiskt FBI. Vi måste också se till att stärka det europiska åklagarsamarbetet i stället för att motarbeta det och ställa oss utanför.

Vi ska säga ja till ett starkare samarbete på det utrikespolitiska området. Det är helt enkelt inte effektivt att driva 28 olika utrikespolitiska linjer. EU:s utrikesförvaltning behöver stärkas, våra EU-ambassader behöver i större utsträckning ta över från nationella beskickningar och Europa bör i större utsträckning i internationella sammanhang företrädas inte av enskilda stora länder på vår kontinent, utan av EU.

Detta är bara några punkter där vi liberaler vill utveckla Europa. Även på områden som miljö- och klimat, migration, forskning och den inre marknaden finns stora utmaningar som kan underlättas genom ett bättre europeiskt samarbete. Det duger inte att Sverige är den gnälliga bromsklossen som bara halvhjärtat vill vara med. Det är hög tid att vi själva presenterar visioner för hur vi vill utveckla det europeiska samarbetet.