Medborgerliga fri- och rättigheter

SONY DSC

För Schuman och Monnet, två av EU:s grundare, var tanken att demokrati och mänskliga fri- och rättigheter skulle omfatta alla unionens medborgare.

Också idag borde dessa värden och värderingar utgöra det fundament på vilket allt övrigt samarbete vilar. Men tyvärr tvingas vi gång på gång konstatera att nationalism, protektionism och främlingsfientlighet tar sig förfärande uttryck runt om i våra medlemsstater.

Extrema partier piskar upp människors rädsla för det obekanta och deras populistiska retorik och hatpropaganda hörs i land efter land. Dessutom har vi många exempel på medlemsländer som stiftar lagar som diskriminerar etniska grupper eller homosexuella som inskränkningar av yttrandefriheten. EU vill gärna vara en stark röst för grundläggande värden och skriker högt då dessa åsidosätts i andra delar av världen. Det är bra, men jag menar även att vi har en hel del att städa upp på vår egen bakgård.

Även om Ungern är det land som gått längst med sina grova överträdelser av medborgerliga rättigheter är de dessvärre inte ensamma. I Litauen försökte myndigheterna stoppa landets första Prideparad 2012. I Holland viglar Geert Wilders parti upp medborgarna att hetsa mot invandrare, även inomeuropeiska.

I Rumänien har det rasat en infernoliknande politisk storm där demokratiska spelregler frångåtts av såväl regering som oppositionen. Romer är den minoritetsgrupp som råkat mest illa ut med tvångsutvisningar från både Frankrike och Sverige.

Trots många av de hemska utvecklingar som vi ser runt om i Europa idag kan vi liberaler glädja oss åt en sak. Idag har vi de Europeiska institutioner som saknades i Europa på 1920- och 30-talen. Vi har en Europeisk kommission och ett parlament som kan slå näven i bordet och säga ifrån.

Men som liberaler får vi inte glömma att dessa reaktioner tyvärr ännu inte är automatiska. Det krävs aktivister, liberaler för att driva på för tydlighet i respekten för de mänskliga rättigheterna.

signatur-bloggen