Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Hög tid att slopa tysta diplomatin

FB9

Gästkrönikai Nerikes Allehanda.

I höstas stod en rekonstruktion av en cell utställd vid entrén till det belgiska nationella konstcentret Bozar, öppen för alla som ville att sitta i den en stund. I en ungefär likadan cell har den svenska journalisten Dawit Isaak, 50 år, suttit fängslad i Eritrea sedan den 23 september 2001. Fortfarande har inget åtal väckts eller någon rättegång hållits mot honom som enbart med pennan som vapen kämpat för medborgarnas fri- och rättigheter. Det senaste livstecknet vi fick från honom var för över tio år sedan.

Evenemanget vid Bozar i Bryssel var ett samarbete mellan mig och den svenska kampanjen Free Dawit. I samband med detta fanns det möjlighet för besökarna att skriva under en elektronisk petition till den belgiska regeringen att som EU-land agera i frågan. Det faktum att så många symboliskt satt i hans fängelsecell fortsatte att hålla uppe trycket för att få honom fri. Men jag tror inte att någon av oss kan föreställa sig den ofattbara mentala och fysiska terror som han under alla dessa år tvingats genomlida i sin cell, utan någon kontakt med omvärlden, bara med tankarnas och drömmarnas hjälp kunna föreställa sig barnen som under dessa snart 15 år vuxit upp.

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström har tagit upp Dawit Isaaks fall med EU:s utrikestalesperson Frederica Mogherini, som bekräftar att EU regelbundet tar upp frågan med Eritreas regering. Varje år begär EU ut all information om Dawit Isaak och andra politiska fångar i Eritrea och kräver att fångarna ska få kontakt med sina familjer och advokater. Sveriges regering bedriver sin kamp bakom kulisserna, genom så kallad tyst diplomati, vilket dock inte uppvisat några som helst konkreta resultat. Det är nu dags för regeringen att inse att denna strategi misslyckats och hög tid att hitta nya sätt att närma sig Eritreas regering och andra tänkbara aktörer, till exempel kyrkor.

Tidigare i vår såg jag tillsammans med mina liberala kollegor till att Dawit Isaak, som EU:s ende samvetsfånge, omnämndes i resolutionen mot Eritrea som röstades i Europaparlamentet i mars. För första gången skickade Europaparlamentet en tydlig offentlig signal till EU:s medlemsländer om att det är dags att lämna den tysta diplomatin och i stället införa kraftfulla sanktioner mot Eritreas regeringsföreträdare för att på så sätt verka för att Dawit Isaak och alla andra politiska fångar friges.

Ingenting tyder på att Eritreas president Isaias Afewerki kommer att släppa Dawit Isaak fri den närmaste tiden, eller ens ställa honom inför rätta. När Eritreas regim fängslar en journalist i hopp om att tysta honom är det allas vårt ansvar att verka för att hans fall inte faller i glömska. Vi måste använda våra röster när den eritreanska regimen så länge tystat Dawits röst.

Vi lever i en tid när allt starkare främlingsfientliga vindar sveper över oss, och där personligt mod är en bristvara. Det gör det viktigare än någonsin att våga stå upp för det man tror på. I mitt fall är ledorden solidaritet, humanitet, demokrati och individens frihet. Om vi tillsammans agerar på alla sätt vi kan, så rasar till slut också det djupaste förtrycket.