Gästkrönika i NA: Migrationen till EU kräver samarbete

Capture1Gästkrönika i Nerikes Allehanda:

2016 ser ut att gå till historien som ett av de politiskt mest omvälvande åren på mycket länge. Det förde med sig populistiska framgångar: Donald Trump som valdes till USA:s president, folkomröstningen i Storbritannien där majoriteten röstade för Brexit, och en rad terrordåd och fortsatta oroligheter runt om i världen. 2016 kulminerade i det fasansfulla terrordådet under årets sista skälvande – dagar, denna gång slog terroristerna till med fasansfulla attentat i Berlin.

Stödet för EU minskar på många håll, men opinionsundersökningar från medlemsländerna visar tydligt att medborgarna rankar terrorism och migration som de absolut viktigaste frågorna som EU gemensamt borde ta ansvar för att komma tillrätta med. Jag förstår inte hur någon enda människa kan tro att man kan lösa dessa utmaningar på egen hand, utan ett starkt samarbete mellan Europas länder. Lika obegripligt är det att populistiska EU- och främlingsfientliga partier vinner stöd i folkopinionen, trots att de inte erbjuder några konkreta förslag på lösningar för dessa gigantiska utmaningar som enligt min mening inte låter sig lösas av ett enskilt land.

EU behöver helt enkelt skapa och genomföra gemensamma strategier. För det går inte att exempelvis effektivt bekämpa terrorism och radikalisering i våra hemländer genom 28 olika strategier, därför att det omöjliggörutökade befogenheter till de i nuläget vingklippta Europeiska myndigheter som arbetar med att förebygga och bekämpa terrorism.

I kampen mot terrorismen krävs ett utökat polisiärt samarbete. Det stod fullständigt klart efter terrorattentaten i Paris hösten 2015, då belgisk och fransk polis inte klarade av att kommunicera. Terrorismen och brottsligheten verkar idag över nationsgränser – det måste i rimlighetens namn också polis och säkerhetstjänst göra.

EU:s yttre gränser behöver en stark kust- och gränsbevakning. Inte för att stänga ute de som söker skydd från krig och förföljelse i Europa, utan för att stoppa narkotika och vapen från att komma in i Schengenområdet och för att bättre kontrollera vilka människor som kommer in i EU. Bara på så sätt kan vi behålla den fria rörligheten, som möjliggjort exempelvis det ekonomiska och kulturella samarbetet vi har fått se växa fram i Öresundsregionen. Ett utbyte som sedan gränskontrollerna infördes har försvårats avsevärt.

Vi behöver också ett större europeiskt utbyte av konkreta idéer och förslag för en effektiv avradikalisering av de ungdomar som löper risken att attraheras av islamistisk våldspropaganda, och som lett till att tusentals ungdomar rest till Mellanöstern för att strida med IS och andra terrorceller. Erfarenheten de senaste åren lär oss att terrorister kan radikaliseras i ett land, tränas i ett andra, och begå terrorbrottet i ett tredje. En gemensam europeisk strategi krävs därför.

Att hålla ihop i dessa tider, när vi nu inlett ett år som fortsätter att kantas av fortsatta osäkerhetsmoment, är viktigare än på mycket länge. Under 2017 kommer vi att se Donald Trumps första år som president, vi kommer snart att se resultaten av val i Frankrike, Nederländerna och Tyskland, fortsatta Brexitförhandlingar, och dessvärre också fortsatta oroligheter i Europas närområden.

Låt oss försöka hitta gemensamma vägar framåt under 2017, istället för att ge efter för rädsla och hat. Låt oss våga öppna oss för varandra och för omvärlden i stället för att sluta oss. Bara tillsammans kan vi på bästa sätt lösa gemensamma problem och utmaningar.

Låt mig till sist citera T.S. Eliot: ”For last year’s words belong to last year’s language.

And next year’s words await another voice.” Jag vill bidra till en ny och mer positiv röst i den europeiska debatten, under vad som ser ut att bli ännu ett ödesmättat år för Sverige och för EU.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker