Gästkrönika i BT: Nu hänger Europas framtid på det franska folket

Capture

Gästkrönika i Borås Tidning (se pdf).

Efter Emmanuel Macrons seger i första omgången av det franska presidentvalet var vi många som drog en lättnadens suck.

Några dagar före valet hade opinionsundersökningar visat att alla fyra kandidater låg mycket nära varandra, vilket skulle kunna ha lett till att kommunisten Jean-Luc Mélonchon skulle ha ställts mot högerextremisten Marine Le Pen i andra omgången. Med andra ord ett val mellan pest eller kolera.

Nu får vi nu istället se ett val mellan två diametralt motsatta ideologier och visioner för Europas framtid. Macron, den enda verkligt EU-positiva kandidaten, går till val på att fördjupa samarbetet ännu mer, exempelvis på det säkerhetspolitiska området. Han företräder också en frihandelsvänlig linje som är ovanlig i Frankrike. Detta gjorde att han var den enda presidentkandidaten som stod upp för CETA-avtalet med Kanada.

Mot honom står nu Marine Le Pen som gjort det högerextrema partiet Front national mer rumsrent är under Jean-Marie Le Pens ledarskap. Kärnan i politiken är dock densamma. Hon vill stänga gränserna, lämna EU och göra francen åter till fransk valuta. Detta gör hon sitt yttersta för att isolera Frankrike från omvärlden genom att motsätta sig migration och handel.

Valet går till historien eftersom de två partier som dominerat fransk politik under hela efterkrigstiden – socialisterna och republikanerna – fick se sig uträknade redan i den första omgången. Emmanuel Macron är därmed den som idag representerar den nya liberalismens framfart i västvärlden. Det är en socialliberalism som inkluderar både progressiva socialdemokrater och borgerliga liberaler och som är öppen och vänd mot omvärlden.

Vi såg redan tendenser till detta när Alexander van der Bellen valdes till president i konkurrens mot högerpopulisten Norbert Hofer i Österrike förra hösten. Detta upprepades när den liberale premiärministern Mark Rutte vann över extremisten Geert Wilders. Nu kan Emmanuel Macron och hans rörelse En marche! (Framåt!) ta denna trend till EU:s näst största medlemsland.

Om han vinner kan det europeiska projektet få en verklig nystart med ett visionärt franskt ledarskap som, tillsammans med Tyskland, kan genomdriva de reformer som EU väl behöver. Vinner däremot Le Pen så är hela EU:s framtid hotad. Brexit var ett hårt, men dock överkomligt slag mot unionen men ett utträde av grundarlandet Frankrike skulle vara en katastrof. En vinst för Macron är därför en angelägenhet för alla oss som tror på Europasamarbetet.

Macrons politik skulle också innebära att Frankrike äntligen får liberala och verkningsfulla lösningar för sina långvariga ekonomiska problem. Sedan 1974, tre år innan Macron föddes, har Frankrike konstant haft ett budgetunderskott. Ur politisk synvinkel har detta försvagat Frankrikes ställning gentemot Tyskland, vilket satt käppar i hjulet för den fransk-tyska alliansen.

Tidigare reformförsök av socialistiska och konservativa presidenter har inte lyckats ta itu med de verkliga problemen: att Frankrike är ett land som tyngs av alltför höga skatter och en enorm byråkrati. Nu föreslår Macron bland annat en minskning av den offentliga sektorn, sänkt bolagsskatt, förenklade sjukersättningsregler och en rad andra företagsvänliga reformer som förhoppningsvis kan få ekonomin på fötter igen. Om detta lyckas kan bara framtiden utvisa.

Europas framtid hänger nu på det franska folket val. Jag hoppas därför innerligt att Macron väljs till Frankrikes president den 7 maj.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker