Debattartikel på SVD Brännpunkt med Ydrenäs: Tydligt att Sverige behöver EU:s bankunion

Capture

Nordeas beslut att flytta bankens huvudkontor från Stockholm till Helsingfors var en rejäl prestigeförlust för regeringen Löfven, men också en mycket tänkvärd signal om att det är hög tid för Sverige att ansluta till EU:s bankunion. Sverige förlorar nämligen politiskt inflytande i EU för varje dag som går på grund av att vi står utanför bankunionen, skriver Cecilia Wikström (L) och Rickard Ydrenäs på SVD:s Brännpunkt.

Finansminister Magdalena Anderssons bitterhet efter beskedet om Nordeas flytt kan inte dölja det faktum att regeringen inte har agerat optimalt i sin dialog med till de svenska storbankerna. I början av året lade man fram ett förslag om resolutionsavgift för bankerna, som fick hård kritik för att vara en förtäckt skatt. Nordeas ledning menade att avgiften skulle slå särskilt hårt mot Nordea, men denna kritik viftades uppenbarligen bort av finansministern som ovidkommande. Andersson menade att kritiken från Nordens största bank kunde förbises.

Nordea, precis som alla banker, är mån om stabilitet, vilket man nu uppnår genom flytten till euro-landet Finland, som följaktligen ingår i EU:s bankunion. Detta innebär att SSM, som är en del av EU:s centralbank ECB, utövar tillsynen över de drygt hundra största bankerna i euro-området.

Vi måste också påminna om att Nordeas flytt inte på något sätt eliminerar risken att svenska staten, i händelse av framtida finanskris, skulle komma att tvingas att medverka till att rädda övriga storbanker med skattepengar.

Det faktum att vi i Sverige har en oproportionerligt stor banksektor i förhållande till vår ekonomi gör oss sårbara, vilket blev mycket påtagligt under finanskrisen år 2008.  Svenska storbanker har också en stor andel lån till fordringsägare runt om i euroområdet.

Även om risken är liten kan Sverige komma att drabbas av framtida bankkriser som blir svåra att hantera på egen hand. Sveriges delaktighet i bankunionen skulle bidra till större finansiell stabilitet genom att svenska storbanker vid en nationell bankkris skulle få ekonomiskt stöd av EU. Den europeiska resolutionsfonden som håller på att byggas upp är nödvändig för att skapa en starkare och stabilare banksektor i Europa.

Regeringen utreder just nu om Sverige ska bli en del av EU:s bankunion. Vi menar att Nordeas flytt borde undanröja varje tvivelsmål. När den största nordiska banken väljer att lämna det största nordiska landet, så borde det vara en mycket stark signal om att agera mycket snabbt. Inte bara för att bibehålla övriga bankers svenska säte, utan också för att riskerna att hamna i en finanskris liknande den från 2008 på ett avsevärt sätt skulle avta. Märkligt nog fortsätter regeringens egendomliga handlingsförlamning och tystnaden är total. Strategin är att tillsätta en långdragen utredning, som enligt finansmarknadsminister Per Bolund ska vara klar ”någon gång under år 2019”. Detta är makalöst. Mycket kan komma att inträffa under tiden, inte minst i ljuset av en kommande Brexit.

Brexit skulle kunna innebära nya möjligheter för Sverige att skjuta fram sina positioner. Sverige bör inte bara bli en del av EU:s bankunion, utan på sikt även bli en del av eurozonen. Med Nordeas flytt minskar dessutom Stockholms attraktionsplats som en stor och viktig finansplats, vilket innebär att investeringar och arbetstillfällen uteblir. Bilden av Stockholm som en viktig finansplats ekar nu allt mer ihåligt.Brexit-förhandlingarna har betydelse eftersom det brittiska utträdet har förändrat den finansiella spelplanen i EU; de största finansiella aktörerna koncentrerar nu helt logiskt sin verksamhet till euroområdet.

Vi ser redan hur finanssektorn flyttar delar av sin verksamhet från London till EU-länder med euron som valuta, exempelvis Dublin, Frankfurt, Amsterdam, Paris, och Luxemburg. Istället för att försöka attrahera de banker som försöker fylla det finansiella tomrum som uppstår i och med brexit, visar Nordeaaffären hur Den svenska regeringen går i motsatt riktning, vilket vi beklagar.

EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker redogjorde inte minst under sitt linjetal i förra veckan för de vägval som unionen står inför. Att Sverige på sikt ingår i EU:s kärna och ansluter sig till den gemensamma valutan är inte bara finansiellt nödvändigt, men borde också vara en politisk prioritet. För varje dag som går tappar nu Sverige politiskt inflytande i utformandet av det framtida EU och dess ekonomiska och monetära samarbete.

Det är dags för regeringen Löfven att agera för att bidra till skapandet av en starkare europeisk banksektor. Att passivt se på och förpassa frågan till en lång utredning när den största svenska banken flyttar utomlands duger helt enkelt inte. Det borde istället vara dags för regeringen att inta en mer aktiv roll i diskussionerna kring EU:s ekonomiska och politiska framtid för att trygga framtiden för ett litet exportberoende land som Sverige. Det är dags för ett svenskt medlemskap i bankunionen, och på sikt även i eurosamarbetet.

Cecilia Wikström

Europaparlamentariker (L)

Rickard Ydrenäs

grundare av Brexitpodden