Debattartikel i Nerikes Allehanda: Nu är det dags för EUs ledare att kliva fram

FB9Debattartikel i Nerikes Allehanda.

I en tid när Europa står inför fler gemensamma utmaningar än på mycket länge behöver EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, visa att det är han och ingen annan som är EU:s ledare.

Bland höstens utmaningar har vi exempelvis utan inbördes rangordning, Storbritanniens utträde ur EU, de spända relationerna mellan EU och Turkiet sedan det informella migrationsavtalet slöts i mars, ett hårt ansträngt flyktingmottagande i många medlemsländer, en ungdomsarbetslöshet som visserligen sjunker men fortfarande ligger på oacceptabla drygt 20 procent i unionen, terrorattentat i Frankrike, Belgien och Tyskland med hög risk för fler, den tilltagande radikaliseringen bland EU-medborgare, Rysslands allt mer spända muskler, den globala uppvärmningen och den allt hårdare konkurrensen på den globala marknaden.Det är lätt att överväldigas av utmaningarna och falla tillbaka i populismens, protektionismen, nationalismens och främlingsfientlighetens fåror. Men det är nu EU kan visa på styrkan som skapas när länder går ihop och med gemensamma krafter och en gemensam röst löser dagens och framtidens utmaningar.
EU behöver utvecklas och inte avvecklas för att hävda sig i den globala konkurrensen. Inte ens de största och starkaste europeiska länderna, som Tyskland, EU:s ekonomiska motor eller Storbritannien, EU:s finanscentrum, klarar var för sig att möte de många utmaningar som vi står inför i en globaliserad värld. Samtidigt måste vi i krisretoriken vi påminna oss om att vi är en kontinent med enorma resurser, välutbildade medborgare, skaparkraft och kreativ och kulturell mångfald.Tillsammans står EU,med sina sju procent av världens befolkning, för 20 procent av den totala utrikeshandeln och har över 20 miljoner företag. EU är fortfarande världens största ekonomi och är den största handelspartnern för 80 länder, att jämföra med USA som är största handelspartner för endast 20 länder. Därför bör EU:s ledare driva på för att EU företräds med en gemensam röst vid G8:s förhandlingsbord, sammanslutningen för världens starkaste ekonomier och i FNs säkerhetsråd.

Det är dags att klä visionerna om nästa steg för EU-samarbetet i ord. Jag är själv fullt upptagen med att förhandla fram EU:s nya Dublinförordning, där jag som förhandlingsledare har som ambition att få till en europeisk fördelning av alla som söker asyl i EU med tydliga regler och incitament såväl för medlemsländerna som för enskilda asylsökande.

Tar alla medlemsländer sin del av ansvaret, som de förbundit sig genom Genevekonventionen, så råder det ingen tvekan om att det vore fullt möjligt att ge varje individ som söker asyl i Europa en rättssäker prövning, trygghet och nya livschanser. Flyktingfrågan är en av nyckelfrågorna för hur Europas framtid kommer att utvecklas och därför är det viktigt att vi tillsammans nu klarar av att visa handlingskraft och får till seriösa och rättvisa lösningar på de utmaningar vi står inför.

Politikers viktigaste uppgift är att garantera våra medborgares frihet, trygghet och säkerhet. Därför är det med sorg i hjärtat som jag tänker tillbaka på de fruktansvärda terrorattentat som drabbat Paris, Bryssel och Nice det senaste året. Försvaret av vårt sätt att leva, vår demokrati och vår frihet kräver en trovärdig europeisk agenda som kan förhindra att våra ungdomar radikaliseras, och för att stärka de band som binder oss samman.

EU:s medlemsländer behöver bygga upp avradikaliseringsprogram speciellt inriktade på jihadister som både kan fånga upp personer tidigt och dem som återvänder från terrororganisationer i Mellanöstern. Möjligheterna att lagföra återvändare som begått övergrepp och krigsförbrytelser måste också stärkas. Resurser måste fördelas till gräsrotsnivå, som kan slå larm när risken finns att en enskild person radikaliseras och kan misstänkas för att involveras i extremistiska nätverk samtidigt som EU:s underrättelsetjänst, EU Intelligence Centre, måste byggas ut så att länderna på ett automatiskt och rättssäkert sätt delar information om misstänkta personer och riskanalyser.

I Storbritannien har medborgarna dessvärre röstat för att lämna unionen, det är naturligtvis djupt beklagligt och vi måste se till att skilsmässan sker ordnat och under vänliga former. Däremot är det också självklart att Storbritannien inte kan hålla resten av Europa i limbo utan nu formellt snarast möjligt måste formellt meddela att man lämnar och inleda förhandlingarna om det framtida förhållandet mellan EU och UK. En tydlig plan för britternas utträde måste upprättas så att en överenskommelse mellan EU och Storbritannien kan nås innan nästa EU-val äger rum i maj 2019. Även om förhandlingarna ska bygga på att nå ett ömsesidigt gynnsamt avtal är det viktigt att de 27 länder som kvarstår i unionen nu inriktar sig på att i första hand försvara sina intressen.

Europa står inför många och svåra utmaningar. De växande populistiska rörelserna till både höger och vänster och den tilltagande nationalismen erbjuder inga lösningar och gör bara utmaningarna svårare att lösa. Våra medborgare har rätt att ställa krav på att Europas politiker leverera lösningar på våra utmaningar i stället för att käbbla om vilken politisk nivå som ska göra arbetet. På onsdag har president Juncker vid sitt årliga State of the Union-tal i Europaparlamentet chansen att visa medborgarna att EU-samarbetet är svaret på hur vi kan hantera vår samtids stora utmaningar. Nu är det hög tid att vara modig, optimistisk, samarbetsinriktad – och kavla upp ärmarna.

Cecilia Wikström Europaparlamentariker (L)