Debattartikel med Verhofstadt i UNT: Hackattacker mot val i EU?

Europe's Migration and Security Nexus: the role of the EU and the UN

Debatt Putin försöker nu föra ett hybridkrig mot västvärlden som vi knappast ens har börjat fatta, skriver Cecilia Wikström och Guy Verhofstadt.

FBI och CIA, alltså USA:s federala säkerhetspolis och underrättelsetjänst, har gemensamt funnit att Ryssland i fjol bedrev intensiva hacknings- och desinformationskampanjer med syfte att påverka det amerikanska presidentvalet och framställa Donald Trump fördelaktigt. Vi kommer förmodligen aldrig få veta hur framgångsrik den ryska cyberoperationen var, men vi vet att Kreml fick det resultat de önskade.

Politiker och tjänstemän i ­Europa jobbar nu intensivt med att försöka förhindra att cyberattackerna som riktades mot USA ska återupprepas i Europa.

Som bekant har vi flera viktiga nationella val att se fram emot detta år, nämligen Nederländerna, Tyskland, Frankrike och förmodligen även Italien.

Tidigare cyberattacker i Europa bär kusliga likheter med hackningen av den demokratiska nationella kommittén i USA, som Ryssland misstänks ligga bakom. Redan 2015 hackade en grupp med anknytning till den ryska regeringen sig in i den tyska riksdagen och lyckades stjäla konfidentiella filer, som Wikileaks sedan publicerade. Tysklands federala myndighet för skydd av konstitutionen, Bundesamt für Verfassungsschultz, har därefter anklagat Ryssland för att iscensätta liknande attacker i den tyska regeringens datasystem. I november i fjol utsattes även EU-kommissionen för en storskalig cyberattack. Det är inte känt vem som låg bakom attacken, men mycket få personer eller organisationer kan anses vara kapabla att utföra en så omfattande operation.

Cyberattacker är bara en del i det större slag som Ryssland tycks utkämpa mot västvärlden.

Ryssland hjälper högerextrema nationalistiska organisationer och populistiska rörelser i Europa att växa sig starka, exempelvis genom att förlänga lån till Marine Le Pens främlingsfientliga Front National i Frankrike, och genom att ge det brittiska, EU-fientliga partiet Ukips politiker utrymme på bästa sändningstid i Rysslands statligt finansierade tv-kanal.

Barack Obama har lovat att svara mot Putins angrepp på amerikansk demokrati, men han borde ha gjort mer och agerat mycket tidigare. Det vore naivt av EU att förutse hjälp från den inkommande Trump-administrationen.

Trumps chefsstrateg, Stephen Bannon, en före detta styrelseordförande för den amerikanska desinformationssajten Breitbart News, har öppet erbjudit sig att hjälpa Le Pen att vinna det franska presidentvalet i vår.

Officiella ryska källor erkänner att man spenderat 1,2 miljarder euro (1,25 miljarder dollar) på utländska mediekampanjer förra året. Inom EU har tusentals falska nyhetssajter dykt upp, många av dem med oklara ägarstrukturer. I Ungern fördubblades antalet desinformationswebbplatser under år 2014. I Tjeckien och Slovakien finns 42 nya webbplatser som just nu förstör EU:s informationsstrukturer. Och inför öppna ridåer förser Kreml nyhetsbyrån Sputnik och andra propagandamaskiner med hundratals miljoner dollar – samtidigt som den ryska ekonomin imploderar.

Rysslands desinformationskampanjer är komplexa och mångfasetterade, men uppdraget är att undergräva förtroendet för västerländska demokratiska myndigheter.

Användandet av internettroll i sociala medier i statens tjänst är en metod. Sociala medier är ett annat redskap i Rysslands strategi för historisk revisionism. Ett exempel är att förankra felaktiga påståenden som att Ryssland ensamt vann andra världskriget hos befolkningen, ett annat är konspirationsteorier som sprids vidare av europeiska och amerikanska nationalistiska rörelser, bland annat att västvärlden skulle anstiftat kriget i Ukraina, och ett tredje förnekande av verkligheten, såsom förekomsten av ryska trupper på Krim-halvön och i Ukraina.

För att försvara oss mot dessa angrepp måste EU och övriga västvärlden främja mediefrihet, belöna ansvarstagande och göra det möjligt att lagligt stänga ner desinformationskanaler.

EU och Nato måste också dra lärdom av det amerikanska valet, genom att stärka det gemensamma europeiska cyberförsvaret och förmå medlemsländerna att utöka sin cyberkapacitet. Politiskt måste vi klargöra för Putin att rysk inblandning i nationella val kommer att få allvarliga konsekvenser.

Utöver dessa åtgärder bör den privata sektorn och civilsamhällets aktörer förstärka sina ansträngningar för att kontrollera om internetnyheter är korrekta, balanserade och trovärdiga. För organisationer som arbetar tillsammans kan göra skillnad. Exempelvis avslutade Ryssland sin svenska version av nyhetsbyrån Sputnik, eftersom svenska mediehus inte använde sig av den.

Men medan Facebook har indikerat att de kommer att förbättra prövningsprocessen av material på sin sajt så kommer frivilliga åtgärder inte att räcka.

Vi tror, precis som tyska politiker, att lagstiftning kan behövas för att städa upp bland materialet i sociala medier.

EU:s starkaste motkraft är vår fria press, som tillsammans med andra samhällsaktörer arbetar för att blottlägga lögner.

Vi får dock inte bli självbelåtna när det gäller pressfriheten runt om i EU:s 28 medlemsländer. När allt kommer omkring är Breitbart News etablerade i Storbritannien och planerar också att expandera till resten av EU. Några dagar efter att Trump valdes till president i USA rapporterade New York Times att Marion Maréchal-Le Pen, Marine Le Pens systerdotter och en stigande kraft i Nationella Fronten, twittrade: ”Jag svarar ja på inbjudan av Stephen Bannonn … att arbeta tillsammans”.

Västerländska demokratier har gått in i en period av sårbarhet och Ryssland spelar inte längre enligt de spelregler som till och med gällde under de mörkaste dagarna av kalla kriget.

Putin försöker nu att aktivt föra ett hybridkrig mot västvärlden, som vi bara precis har börjat förstå. Det är hög tid att försvara våra europeiska värderingar. 2016 var året som gjorde oss medvetna om omfattningen av utmaningen som Putin riktar mot Europas demokratier. 2017 måste vi bekämpa hans taktik med full kraft.

Cecilia Wikström (L)

Europaparlamentariker

Guy Verhofstadt (Open VLD)

gruppledare för liberalerna i Europaparlamentet