Europaliberalen

— Macron!
— Europadagen!
— Hearing om Brexit!
— Ny stipendiat!

 

Hej vänner,

Han vann! Även om de flesta prognoserna tydde på seger för Emmanuel Macron, så var det nog inte bara jag som satt som på nålar innan det i söndags stod klart att han blir Frankrikes nye president. En marche, Emmanuel!

Efter bakslagen under 2016 med Brexit och Trump, bävade vi inför det europeiska supervalåret 2017. Men Europa mobiliserade sig för öppenhet, frihet och inkludering. Med Macrons seger är den liberala motreaktionen mot populism, nationalism och främlingsfientlighet nu i full rullning (vi har de liberala framgångarna i Österrike och Nederländerna i ryggen också) och det är dags att ta bollen vidare till Sverige.


Macrons kampanj visar att liberalism inte enbart behöver vara kalkylerande rationalism. Det kan också vara en rörelse som bygger på social gemenskap, visioner och framtidstro. Det är denna liberalism som behövs för att överbrygga motsättningar mellan kulturer, generationer och samhällsgrupper.

Med en EU-visionär president i Frankrike kan det europeiska projektet nu få en verklig nystart. Sverige bör tillsammans med de andra medlemsländerna arbeta målmedvetet för genomdriva de reformer som EU så väl behöver.

Debattörer i Sverige har menat att Macrons liberala folkrörelse är en fransk Decemberöverenskommelse. Det stämmer inte. Istället handlar det om att möta populisterna med ett starkt folkligt stöd från alla liberala krafter i mitten och fokusera på att ge ett trovärdigt alternativ till populisternas förenklingar.

2016 utmanades liberalismen i Europa, men den här våren har vi visat att vi är långt ifrån uträknade!

Europadagen

I tisdag firandes Europadagen. Jag var med i två panelsamtal i SKL-huset i Stockholm. EU-minister Ann Linde, Katarina Areskoug Mascarenhas som är chef för EU-Kommissionens kontor i Stockholm och jag ställde i första samtalet frågan: Vad vore Europa utan EU-samarbetet? Det följdes sedan av ett samtal om migration och de nya asyllagarna med mina svenska kollegor i LIBE, utskottet för grundläggande fri- och rättigheter, i Europaparlamentet.

Jag kände EU-värmen i Stockholm och kom tillbaka till Bryssel med ny kraft. I dessa tider är det viktigt att inte glömma att stödet för EU i Sverige är fortsättningsvis högt (65%, lika högst som innan finanskrisen 2007) och stödet ökar i hela Europa!

Brexit-hearing i parlamentet

Igår var jag med och anordnade ett stort seminarium om EU-medborgarna i Storbritanniens situation och rättigheter. I rollen som ordförande för petitionsutskottet och tillsammans med kollegor från utskotten för medborgerliga fri- och rättigheter, sysselsättning och sociala frågor, och konstitutionella frågor, vill jag lyfta in medborgarperspektivet i Brexit-debatten.

Under Brexitförhandlingarna ska vi säkerställa att vi sätter medborgarnas rättigheter är i centrum!

Inga familjer ska få splittras och situationen för de 3 miljoner EU medborgare som bor i Storbritannien och de 1,2 engelsmän som bor i andra EU länder måste lösas först av allt. Seminariet ger en möjlighet för civilsamhället, forskare och petitionärer att belysa viktiga ämnen och diskutera med oss Europaparlamentariker om hur vi på bästa sätt kan skydda medborgarnas rättigheter.

Ny Wikströmstipendiat!

I måndags besökte jag Katedralskolan i Uppsala för att dela ut mitt Wikströmstipendium. Det är Katedralskolans elever i årskurs två på gymnasiet som tävlat om att följa mig och min stab under en arbetsvecka i Bryssel i höst genom att skriva en uppsats på ämnet Vad kan Sverige göra för EU och vad kan EU göra för Sverige i framtiden? Jag välkomnar och gratulerar årets vinnare William Nagy.

Hälsningar,
Cecilia Wikström, Europaparlamentariker