Gästkrönika i BT: Fri handel ger välstånd åt alla

Dan Pettersson

Krönika publicerad i Borås Tidning

Frihandel har seglat upp som en av höstens hetaste politiska frågor. Antiglobaliseringsrörelsen har återigen samlat sig, och gör sig hörda, vid demonstrationer, och sedda, genom ofta mycket smaklöst och aggressivt klotter, på gator och torg i EU:s medlemsländer. Man får lätt intrycket av att snart sagt alla tar avstånd från frihandel.

Men vid en närmare granskning finner man att det förmodligen faktiskt är så att en majoritet vet att uppskatta värdet av ökad handel mellan länder.

Den oberoende ickestatliga organisationen Votewatch sammanställde nyligen statistik över hur vi i Europaparlamentet röstat i frågor om frihandel. Statistiken från Votewatch visar att de mest frihandelsvänliga partigrupperna inom EU-parlamentet, föga förvånande, är liberalerna och konservativa.

Det kan dock förefalla lite mer förvånande att det är EU:s nyaste medlemsländer – de nya demokratierna i Östeuropa – som är mest positivt inställda till frihandel. Själv är jag inte förvånad, eftersom världens mindre utvecklade länder länge insett potentialen för ett ökat välstånd genom ökad handel. Jag befann mig i Pakistan endast två dagar efter att EU skrivit ett frihandelsavtal med landet och möttes överallt av rubriker som: ”Now we can trade, and need no more aid”.

Utvecklingsländer är väl medvetna om att slopade handelshinder ökar välståndet i deras länder, vilket vi alltför ofta tycks glömma i väst. Här i Europaparlamentet kan man höra både socialister och högerpopulister ta sig tolkningsföreträde för utvecklingsländerna och till och med anse sig veta bättre än de, och följaktligen rösta emot frihandelsavtal med dem.

I motsats till vad många tror är EU redan idag världens största handelspartner med utvecklingsländer. Genom programmen GSP och GSP+ har vi påbörjat en positiv utveckling som villkorar sänkta tullar med att demokratiska framsteg görs i länderna. Det är viktigt att komma ihåg denna sida av EU:s handelspolitik, idag när vi framförallt diskuterar handelsavtalen TTIP och CETA med USA respektive Kanada.

Också viktigt att påpeka, är att även västvärldens ekonomiskt utsatta tjänar på frihandel genom lägre konsumentpriser och ett ökat antal arbetstillfällen. Detta är särskilt påtagligt i den exportdrivna svenska ekonomin.

Jag gissar att Europas protektionister inte har något emot att öka exporten. Det är den andra sidan man räds, eftersom en ökad import kan leda till att svenska och andra EU-länders företag får svårare att klara konkurrensen. Vi som står upp för frihandel måste vara ärliga med att även denna sida finns, och att somliga kommer uppfatta sig som förlorare i den internationella handeln. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera om lägsta priser med länder som Indien, Pakistan och Kina, men vi kan hävda vår konkurrenskraft i kraft av kvalitet.

Alternativet till handel är ju att stänga sig mot omvärlden. Det gör att vissa arbetstillfällen kanske kan räddas på kort sikt, men över tid leda till en stagnation där man varken kan bibehålla eller förbättra kvalitet och effektivitet i produktionen, vilket lamslår vår internationella konkurrenskraft. Med kunskap globaliseringens bieffekter, kan vi rikta åtgärder just dit där de behövs och finansieringen till sådana åtgärder kommer att kunna betalas med det välstånd som en ökad handel för med sig.

Vi står med andra ord inför ett val: Att försöka arbeta konstruktivt för att vara aktiva aktörer inom globaliseringens kontext, med allt vad det innebär, eller att stoppa huvudet i sanden och förneka att den är ett faktum och hoppas att allt löser sig. Jag menar att det rimliga är att arbeta för en mer öppen värld, där vi samarbetar och handlar med varandra, snarare än vi medverkar till att resa murar och handelshinder. Det kommer ur de handelsavtal EU etablerar med med rika stora demokratier som Kanada och USA, såväl som med utvecklingsländer.

Friare handel innebär ett ökat välstånd för alla.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker