Cecilia

Gästkrönika i NA: EU får ta de jobbigaste frågorna

CaptureGästkrönika i NA:

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och säger att ”EU tvingar oss”.

Ända sedan EU var ett projekt på papper, så var idén att samarbetet skulle bygga på frivillighet och att bevara de nationella demokratiernas särart. Så har också EU utvecklats. EU:s medlemsländer är fortfarande i hög grad självständiga och åtnjuter exklusiva kompetenser, egna kulturer och egna politiska system. I detta anseende är EU en framgång, både för dem som helst vill se decentralisering och för dem som ser behovet av överstatlighet.

Men denna balansgång har fått oväntade effekter för hur EU porträtteras av nationella politiker. EU har fungerat som en konflikthanteringsmekanism för gemensamma tvistefrågor, men frågornas popularitet har starkt påverkat hur debatten förts i hemländerna. EU har nämligen kunnat spela den perfekta rollen av något man kan skylla på när obekväma beslut måste fattas. Därför har nationella politiker sällan tvekat att själva ta äran för populära EU-reformer, medan de impopulära besluten har porträtterats som ”EU:s krav”.

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och hänvisar till att man själv varit emot detta från början men att ”EU tvingar oss”. I själva verket är det ju just de nationella politikerna som faktiskt är EU och därmed också de som drivit fram besluten.

läs mer…

Vill du vara en del av Team Wikström i Bryssel? Sök betald praktik hos Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) för hösten 2017

Älskar du politik? Vill du lära dig mer om EU? Delar du Liberalernas värderingar?

Cissi stor-099993 (kopia)

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) söker en positiv, mångsidig och energisk praktikant till sitt kontor i Bryssel. Du är en duktig skribent och gillar att arbeta med kommunikation, men även med lagstiftningsarbete. Du har goda kunskaper i engelska och gärna franska, gillar att arbeta i ett högt tempo, har en bra samarbetsförmåga och ett öppet liberalt sinne.

läs mer…

Debattartikel i VLT: Varning för de blöta fingrarnas politik

3Vi liberaler ska inte regera med främlingsfientliga partier.

I onsdags röstade Nederländerna i parlamentsvalet. Det preliminära resultatet visar att det blir våra kollegor VVD som nu ska förhandla fram en koalitionsregering. Men precis som presidentvalet i Österrike i vintras, ser vi ett preliminärt valresultat i Nederländerna som tyder på en seger för det öppna samhället, och därmed att populism i Europa inte är ödesbestämt.

Det här valet har fått ovanligt mycket internationell uppmärksamhet. En del av uppmärksamheten kom av det faktum att Nederländerna var först ut i EU-supervalåret 2017. De snabbt försämrade relationerna med Ryssland och Turkiet var en annan anledning. Onekligen var även Geert Wilders – Europas självutnämnde Donald Trump – en faktor. läs mer…

Nyhetsbrev från Wikström (L): Liberal optimism i Västerås!

Hej vänner,

‪På lördag morgon‪ bär det av till Västerås och årets Riksmöte. Det kommer bli en spännande helg med många inspirerande samtal och seminarier. Vi Europaparlamentariker tjuvstartar redan på lördag förmiddag med varsitt seminarium om hur vi ser EUs nuvarande och framtida utmaningar. Jag ser framemot att prata om och sprida liberal optimism i en tid av populism. Jag startar klockan 10:30 i Aros Kongresscenter i Västerås. Seminariet är gratis och öppet för alla så kom förbi om du har tid!

läs mer…

Wikström (L) gratulerar liberal framgång i Nederländska valet

Efter parlamentsvalet i Nederländerna i onsdags visar de preliminära resultaten att de liberala partierna VVD och D66 gör ett starkt resultat. Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) glädjs:

– Jag vill gratulera mina liberala kollegor, VVD och D66, i Nederländerna för att visat att ett pro-europeiskt budskap vinner röster i Europa. VVD och D66 förenas i sin öppenhet för Europa och är nu de starkaste politiska krafterna i Nederländerna.

– Det är ett liberalt budskap om hopp och optimism som fångat de unga väljarna, vilket bådar gott inför framtiden. Jag hoppas att samma energi spiller över in i det franska valet. Vi ser att de europeiska väljarna vill ha inspirerande och konstruktiva politiker, och inte reaktionära populister som Geert Wilders och Marine Le Pen.

För mer information, kontakta:

Linda Aziz, presschef hos Cecilia Wikström

+32 486 94 76 82

linda.aziz@ep.europa.eu

Läs mer i arkivet

Vill du vara en del av Team Wikström i Bryssel? Sök betald praktik hos Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) för hösten 2017

Älskar du politik? Vill du lära dig mer om EU? Delar du Liberalernas värderingar?

Cissi stor-099993 (kopia)

Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) söker en positiv, mångsidig och energisk praktikant till sitt kontor i Bryssel. Du är en duktig skribent och gillar att arbeta med kommunikation, men även med lagstiftningsarbete. Du har goda kunskaper i engelska och gärna franska, gillar att arbeta i ett högt tempo, har en bra samarbetsförmåga och ett öppet liberalt sinne.

läs mer…

Wikström (L) gratulerar liberal framgång i Nederländska valet

Efter parlamentsvalet i Nederländerna i onsdags visar de preliminära resultaten att de liberala partierna VVD och D66 gör ett starkt resultat. Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L) glädjs:

– Jag vill gratulera mina liberala kollegor, VVD och D66, i Nederländerna för att visat att ett pro-europeiskt budskap vinner röster i Europa. VVD och D66 förenas i sin öppenhet för Europa och är nu de starkaste politiska krafterna i Nederländerna.

– Det är ett liberalt budskap om hopp och optimism som fångat de unga väljarna, vilket bådar gott inför framtiden. Jag hoppas att samma energi spiller över in i det franska valet. Vi ser att de europeiska väljarna vill ha inspirerande och konstruktiva politiker, och inte reaktionära populister som Geert Wilders och Marine Le Pen.

För mer information, kontakta:

Linda Aziz, presschef hos Cecilia Wikström

+32 486 94 76 82

linda.aziz@ep.europa.eu

DN Debatt: ”Asylsökande i EU ska inte fritt kunna välja asylland”

De flesta experter är ense om att Dublinförordningen och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig. Som ansvarig för reformen av förordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik med fem konkreta mål, skriver Cecilia Wikström, europaparlamentariker (L) på DNdebatt (se även pdf).

De över en miljon flyktingar som sökte sig till Europa under år 2015 tydliggjorde den dysfunktionalitet som präglar EU:s asylsystem sedan årtionden tillbaka och som under hösten 2015 orsakade dess slutliga sammanbrott. Nu står EU vid ett vägskäl. Antingen kan vi välja att bygga upp ett europeiskt robust och välfungerande system för asyl och migration i unionen, eller så fortsätter vi den inslagna vägen med mellanstatligt samarbete, där den för medlemsländerna så viktiga nationella kompetensen styr, men som som hittills visat sig vara helt ineffektivt. För nog måste man konstatera att när endast en handfull av de 28 medlemsländerna tar ansvar för mer än 80 procent av de asylansökande som kommer till EU och en överväldigande majoritet av länderna tar emot väldigt få, eller inga asylsökande alls, så har EU stora problem som måste lösas – och det i närtid.

Dublinförordningen reglerar vilket EU-land som ska genomföra och ta ansvar för en flyktings asylprövning. Men de flesta experter är ense om att den och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig.

Grunden i förordningen är att en flykting ska registrera sig i det första land hen kommer till. Och om hen inte har någon koppling till ett annat land, så är det detta första ankomstland som ska ansvara för personen och hantera vederbörandes asylansökan.

Strikt applicerat hade detta under 2015 inneburit att Grekland ensamt blivit ansvarigt för att hantera asylansökningarna för i stort sett alla bortemot en miljon flyktingar som kom till EU genom Grekland, vilket varit orimligt. De första ankomstländerna är väl medvetna om att de asylsökande som anländer dit ofta vill resa vidare mot länder som Sverige och Tyskland, samt att och att det är i princip omöjligt att skicka tillbaka en asylsökande till det första ankomstlandet om de inte registrerats i EU:s gemensamma databas, vilket länder som Italien och Grekland inte var sena att utnyttja.

Vi har alltså en situation där EU-länder har kraftiga incitament att inte registrera asylsökande som vill resa vidare till andra länder. Detta gäller även varje land som den asylsökande passerar på väg mot sin slutdestination. Den asylsökande har också goda möjligheter att påverka vilket land som blir ansvarigt genom att undvika registrering och helt enkelt resa vidare.

Som ansvarig för reformen av Dublinförordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik som kan fungera i praktiken med fem konkreta mål:

läs mer…

DN Debatt. ”Asylsökande i EU ska inte fritt kunna välja asylland”

De flesta experter är ense om att Dublinförordningen och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig. Som ansvarig för reformen av förordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik med fem konkreta mål, skriver Cecilia Wikström, europaparlamentariker (L).

De över en miljon flyktingar som sökte sig till Europa under år 2015 tydliggjorde den dysfunktionalitet som präglar EU:s asylsystem sedan årtionden tillbaka och som under hösten 2015 orsakade dess slutliga sammanbrott. Nu står EU vid ett vägskäl. Antingen kan vi välja att bygga upp ett europeiskt robust och välfungerande system för asyl och migration i unionen, eller så fortsätter vi den inslagna vägen med mellanstatligt samarbete, där den för medlemsländerna så viktiga nationella kompetensen styr, men som som hittills visat sig vara helt ineffektivt. För nog måste man konstatera att när endast en handfull av de 28 medlemsländerna tar ansvar för mer än 80 procent av de asylansökande som kommer till EU och en överväldigande majoritet av länderna tar emot väldigt få, eller inga asylsökande alls, så har EU stora problem som måste lösas – och det i närtid.

Dublinförordningen reglerar vilket EU-land som ska genomföra och ta ansvar för en flyktings asylprövning. Men de flesta experter är ense om att den och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig.

Grunden i förordningen är att en flykting ska registrera sig i det första land hen kommer till. Och om hen inte har någon koppling till ett annat land, så är det detta första ankomstland som ska ansvara för personen och hantera vederbörandes asylansökan.

Jag hoppas att Sverige ställer sig i täten för de länder som resolut vägrar gå med på fler urvattnade kompromisser på asylpolitikens område och istället slår vakt om solidariskt delat ansvar och för gemensamma europeiska lösningar.

Strikt applicerat hade detta under 2015 inneburit att Grekland ensamt blivit ansvarigt för att hantera asylansökningarna för i stort sett alla bortemot en miljon flyktingar som kom till EU genom Grekland, vilket varit orimligt. De första ankomstländerna är väl medvetna om att de asylsökande som anländer dit ofta vill resa vidare mot länder som Sverige och Tyskland, samt att och att det är i princip omöjligt att skicka tillbaka en asylsökande till det första ankomstlandet om de inte registrerats i EU:s gemensamma databas, vilket länder som Italien och Grekland inte var sena att utnyttja.

Vi har alltså en situation där EU-länder har kraftiga incitament att inte registrera asylsökande som vill resa vidare till andra länder. Detta gäller även varje land som den asylsökande passerar på väg mot sin slutdestination. Den asylsökande har också goda möjligheter att påverka vilket land som blir ansvarigt genom att undvika registrering och helt enkelt resa vidare.

Som ansvarig för reformen av Dublinförordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik som kan fungera i praktiken med fem konkreta mål:Att alla länder blir skyldiga att dela på ansvaret för de asylsökande.

  1. Att alla länder blir skyldiga att dela på ansvaret för de asylsökande.
  2. Att medlemsländer med yttre gränser tar sitt ansvar, både för att registrera de flyktingar som anländer och för att skydda och upprätthålla EU:s yttre gränser.
  3. Att personer som behöver internationellt skydd får detta mycket snabbare än i dag, medan de som inte har rätt till asyl återsänds till sina hemländer under värdiga former.
  4. Att alla asylsökande har incitament att registrera sig omedelbart vid ankomsten till första EU-land.
  5. Att asylsökande ska kunna lita på att deras ansökningar handläggs juridiskt korrekt och likadant i alla medlemsländer, men att de inte har inte rätt att svälja i vilket medlemsland de ska ansöka om asyl.

För att medlemsländerna ska dela på ansvaret för de asylsökande på ett rättvist sätt skapas därför en automatisk fördelningsmekanism. En fördelningsnyckel tas fram, baserat på BNP och befolkningsmängd, där varje lands andel av ansvaret framgår. När ett medlemsland uppfyllt sin del av det gemensamma ansvaret fördelas de asylsökande som anländer till övriga länder.

Försöket att omfördela 160 000 asylsökande från Italien och Grekland har pågått under de senaste åren, men är ett fullständigt fiasko. Mycket få personer har omfördelats. Det är viktigt att vi lär oss av erfarenheterna från detta misslyckande så att vi undviker att återupprepa något liknande. Fördelning av asylsökande kan inte bygga på vare sig frivilligt anvisade platser av medlemsländerna eller på fritt val för de asylsökande.

En person som söker asyl i Europa ska vara tillförsäkrad en seriös och rättssäker prövning av sina asylskäl oavsett vilket medlemsland som genomför den. Det ska däremot inte vara upp till den asylsökande att själv kunna välja vilket land som genomför denna prövning.

Detta resonemang kräver resoluta åtgärder mot alla former av försök att kringgå regelverket. Det är därför som jag föreslår ett antal åtgärder för att säkerställa att den asylsökande stannar i det land som blivit ansvarigt för hans eller hennes ansökan.

Dagens regel att en asylsökandes ansökan ska behandlas av det land där personen befinner sig, om man inte kan fastställa vilket land som var första inreseland, (det vill säga om personen inte har registrerat sig) ersätts med att den asylsökande i dessa fall fördelas till ett slumpmässigt valt land inom ramen för den nya fördelningsmekanismen. Även de personer som registreras i ett medlemsland som saknar yttre gränser faller inom samma system för automatisk omfördelning till andra länder.

Detta kommer att leda till snabbt och entydigt fastställande av vilket medlemsland som ansvarar för att hantera en persons asylansökan. Det betyder också att det medlemsland som registrerar en sökande som tagit sig dit utan att registrera sig i det första ankomstlandet är tillförsäkrat om att inte behöva hantera ansökan.

De asylsökande kommer på detta sätt att inse att det är meningslöst att resa till specifika länder, för att i stället istället registrera sig direkt när de anländer till EU.

Det måste vara tydligt att den enda vägen till ett uppehållstillstånd därefter bäst sker genom att man stannar inom ramen förprocessen. När de asylsökande inte kan välja vilket medlemsland som ska ansvara för ansökan kan man inte heller längre hävda tesen att fördelaktiga villkor, medför att fler personer söker sig till ett visst land. Det innebär att vi kan bryta den nedgående spiral där medlemsländerna konkurrerar med varandra om att erbjuda ett så torftigt mottagande som möjligt i förhoppning om att de asylsökande snart ska söka sig till andra länder. Det skulle också ta bort behovet av interna gränskontroller inom EU för att hantera migrationsflöden.

För att få till stånd ett fungerande system är det också viktigt att vinna de asylsökandes förtroende. Det kommer att kräva stora investeringar, inte minst vad gäller information, rådgivning och stöd. Särskilt minderåriga asylsökande och ensamkommande barn måste ges ett mycket bättre stöd än de får i dag.

Jag kommer att leda arbetet med denna reform i Europaparlamentet. Men nu behövs en bred mobilisering i det politiska Sverige för att tydligt stå upp för dessa principer inför de kommande förhandlingarna med regeringarna i ministerrådet. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet i dessa frågor och de länder som ivrigast motsätter sig reformer är faktiskt bara en liten minoritet. Jag hoppas att Sverige ställer sig i täten för de länder som resolut vägrar gå med på fler urvattnade kompromisser på asylpolitikens område och i stället slår vakt om solidariskt delat ansvar och för gemensamma europeiska lösningar.

Cecilia Wikström, europaparlamentariker (L)

Wikström (L) med EU-delegation i Stockholm 21/2: Det måste bli lättare för EU-medborgare i Sverige att få svenska personnummer

Pressmeddelande från Liberalerna i Europaparlamentet

Flera europeiska medborgare som utnyttjar EU:s fria rörlighet för människor och bosatt sig i Sverige har skickat in framställningar till Europaparlamentet där de hävdar att de diskrimineras genom att svenska staten gör det svårt för dem att få svenska personnummer.

Som utskottsordförande för utskottet för framställningar i Europaparlamentet, reser Cecilia Wikström (L) tisdagen den 21 februari tillsammans med tre kollegor till Stockholm för att närmare granska situationen.

– EU måste garantera att den fria rörligheten fungerar i praktiken i Europa. Möjligheten för Europas medborgare att arbeta och bo i ett annat EU-land är fantastisk för den enskilda individen, för samhället i stort och för Europas utveckling. Det är därför av yttersta vikt att vi undanröjer alla de praktiska hinder som fortfarande kvarstår. läs mer…

Läs mer i arkivet

Gästkrönika i NA: EU får ta de jobbigaste frågorna

CaptureGästkrönika i NA:

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och säger att ”EU tvingar oss”.

Ända sedan EU var ett projekt på papper, så var idén att samarbetet skulle bygga på frivillighet och att bevara de nationella demokratiernas särart. Så har också EU utvecklats. EU:s medlemsländer är fortfarande i hög grad självständiga och åtnjuter exklusiva kompetenser, egna kulturer och egna politiska system. I detta anseende är EU en framgång, både för dem som helst vill se decentralisering och för dem som ser behovet av överstatlighet.

Men denna balansgång har fått oväntade effekter för hur EU porträtteras av nationella politiker. EU har fungerat som en konflikthanteringsmekanism för gemensamma tvistefrågor, men frågornas popularitet har starkt påverkat hur debatten förts i hemländerna. EU har nämligen kunnat spela den perfekta rollen av något man kan skylla på när obekväma beslut måste fattas. Därför har nationella politiker sällan tvekat att själva ta äran för populära EU-reformer, medan de impopulära besluten har porträtterats som ”EU:s krav”.

EU har blivit platsen dit man skickar sina jobbigaste, mest impopulära frågor. När beslut sedan fattas, så suckar man djupt och hänvisar till att man själv varit emot detta från början men att ”EU tvingar oss”. I själva verket är det ju just de nationella politikerna som faktiskt är EU och därmed också de som drivit fram besluten.

läs mer…

Debattartikel i VLT: Varning för de blöta fingrarnas politik

3Vi liberaler ska inte regera med främlingsfientliga partier.

I onsdags röstade Nederländerna i parlamentsvalet. Det preliminära resultatet visar att det blir våra kollegor VVD som nu ska förhandla fram en koalitionsregering. Men precis som presidentvalet i Österrike i vintras, ser vi ett preliminärt valresultat i Nederländerna som tyder på en seger för det öppna samhället, och därmed att populism i Europa inte är ödesbestämt.

Det här valet har fått ovanligt mycket internationell uppmärksamhet. En del av uppmärksamheten kom av det faktum att Nederländerna var först ut i EU-supervalåret 2017. De snabbt försämrade relationerna med Ryssland och Turkiet var en annan anledning. Onekligen var även Geert Wilders – Europas självutnämnde Donald Trump – en faktor. läs mer…

Debattartikel i Hallands Nyheter: Flyktingar ska inte lämnas skyddslösa

Flyktingar_HNDebattartikel i Hallands Nyheter:

FLYKTINGAR. Midvinternattens köld är hård. Så också i Grekland och på Balkan. Temperaturen har flera gånger fallit ner till under 20 minusgrader i sydöstra Europa. Denna vinter har en somalisk kvinna funnits ihjälfrusen i Bulgarien, en afghansk man i norra Grekland och två irakiska män vid den turkisk-bulgariska gränsen.

 

läs mer…

Debattartikel i UNT: För ut vår kvinnokamp

Feministregeringen måste föra samma kamp överallt, internationellt och i svenska förorter, skriver Cecilia Wikström i UNT.

Den internationella kvinnodagen är en dag när vi minns de historiska framsteg som gjort att Sverige i dag är ett av världens mest jämställda länder.

Men det innebär också ett ansvar för oss alla att föra den feministiska kampen ut i världen, till alla de kvinnor som inte åtnjuter samma fri- och rättigheter som svenska kvinnor gör.

Kampen för jämställdhet har i vårt land har varit segdragen. Redan 1845 gjordes de första reella framstegen genom införandet av lika arvsrätt för män och kvinnor. Genom senare delen av 1800-talet genomfördes därefter en rad reformer i Sverige och Västeuropa, såsom 1873 när universiteten öppnades för kvinnliga studenter. 1921 genomfördes den stora politiska reformen för kvinnlig rösträtt och 1975 tilläts fri abort. Hela 1900-talet är en berättelse om framsteg för ökad jämställdhet i vårt land.

Detta är nu en naturlig del av såväl vår historia som våra värderingar. Men det är också en berättelse om ett fåtal länder i Europa och Nordamerika.

En stor del av världens kvinnor lever fortfarande under det förtryck som rådde i Sverige 1845, där kvinnor inte får ärva, som lagligt våldtas inom äktenskapet, eller som bestraffas med piskrapp när de inte klär sig som lagen vill.

läs mer…

DN Debatt. ”Asylsökande i EU ska inte fritt kunna välja asylland”

De flesta experter är ense om att Dublinförordningen och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig. Som ansvarig för reformen av förordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik med fem konkreta mål, skriver Cecilia Wikström, europaparlamentariker (L).

De över en miljon flyktingar som sökte sig till Europa under år 2015 tydliggjorde den dysfunktionalitet som präglar EU:s asylsystem sedan årtionden tillbaka och som under hösten 2015 orsakade dess slutliga sammanbrott. Nu står EU vid ett vägskäl. Antingen kan vi välja att bygga upp ett europeiskt robust och välfungerande system för asyl och migration i unionen, eller så fortsätter vi den inslagna vägen med mellanstatligt samarbete, där den för medlemsländerna så viktiga nationella kompetensen styr, men som som hittills visat sig vara helt ineffektivt. För nog måste man konstatera att när endast en handfull av de 28 medlemsländerna tar ansvar för mer än 80 procent av de asylansökande som kommer till EU och en överväldigande majoritet av länderna tar emot väldigt få, eller inga asylsökande alls, så har EU stora problem som måste lösas – och det i närtid.

Dublinförordningen reglerar vilket EU-land som ska genomföra och ta ansvar för en flyktings asylprövning. Men de flesta experter är ense om att den och därmed EU:s nu gällande asylpolitik är fullständigt orimlig.

Grunden i förordningen är att en flykting ska registrera sig i det första land hen kommer till. Och om hen inte har någon koppling till ett annat land, så är det detta första ankomstland som ska ansvara för personen och hantera vederbörandes asylansökan.

Jag hoppas att Sverige ställer sig i täten för de länder som resolut vägrar gå med på fler urvattnade kompromisser på asylpolitikens område och istället slår vakt om solidariskt delat ansvar och för gemensamma europeiska lösningar.

Strikt applicerat hade detta under 2015 inneburit att Grekland ensamt blivit ansvarigt för att hantera asylansökningarna för i stort sett alla bortemot en miljon flyktingar som kom till EU genom Grekland, vilket varit orimligt. De första ankomstländerna är väl medvetna om att de asylsökande som anländer dit ofta vill resa vidare mot länder som Sverige och Tyskland, samt att och att det är i princip omöjligt att skicka tillbaka en asylsökande till det första ankomstlandet om de inte registrerats i EU:s gemensamma databas, vilket länder som Italien och Grekland inte var sena att utnyttja.

Vi har alltså en situation där EU-länder har kraftiga incitament att inte registrera asylsökande som vill resa vidare till andra länder. Detta gäller även varje land som den asylsökande passerar på väg mot sin slutdestination. Den asylsökande har också goda möjligheter att påverka vilket land som blir ansvarigt genom att undvika registrering och helt enkelt resa vidare.

Som ansvarig för reformen av Dublinförordningen i Europaparlamentet presenterar jag i dag ett förslag till en helt ny europeisk asylpolitik som kan fungera i praktiken med fem konkreta mål:Att alla länder blir skyldiga att dela på ansvaret för de asylsökande.

  1. Att alla länder blir skyldiga att dela på ansvaret för de asylsökande.
  2. Att medlemsländer med yttre gränser tar sitt ansvar, både för att registrera de flyktingar som anländer och för att skydda och upprätthålla EU:s yttre gränser.
  3. Att personer som behöver internationellt skydd får detta mycket snabbare än i dag, medan de som inte har rätt till asyl återsänds till sina hemländer under värdiga former.
  4. Att alla asylsökande har incitament att registrera sig omedelbart vid ankomsten till första EU-land.
  5. Att asylsökande ska kunna lita på att deras ansökningar handläggs juridiskt korrekt och likadant i alla medlemsländer, men att de inte har inte rätt att svälja i vilket medlemsland de ska ansöka om asyl.

För att medlemsländerna ska dela på ansvaret för de asylsökande på ett rättvist sätt skapas därför en automatisk fördelningsmekanism. En fördelningsnyckel tas fram, baserat på BNP och befolkningsmängd, där varje lands andel av ansvaret framgår. När ett medlemsland uppfyllt sin del av det gemensamma ansvaret fördelas de asylsökande som anländer till övriga länder.

Försöket att omfördela 160 000 asylsökande från Italien och Grekland har pågått under de senaste åren, men är ett fullständigt fiasko. Mycket få personer har omfördelats. Det är viktigt att vi lär oss av erfarenheterna från detta misslyckande så att vi undviker att återupprepa något liknande. Fördelning av asylsökande kan inte bygga på vare sig frivilligt anvisade platser av medlemsländerna eller på fritt val för de asylsökande.

En person som söker asyl i Europa ska vara tillförsäkrad en seriös och rättssäker prövning av sina asylskäl oavsett vilket medlemsland som genomför den. Det ska däremot inte vara upp till den asylsökande att själv kunna välja vilket land som genomför denna prövning.

Detta resonemang kräver resoluta åtgärder mot alla former av försök att kringgå regelverket. Det är därför som jag föreslår ett antal åtgärder för att säkerställa att den asylsökande stannar i det land som blivit ansvarigt för hans eller hennes ansökan.

Dagens regel att en asylsökandes ansökan ska behandlas av det land där personen befinner sig, om man inte kan fastställa vilket land som var första inreseland, (det vill säga om personen inte har registrerat sig) ersätts med att den asylsökande i dessa fall fördelas till ett slumpmässigt valt land inom ramen för den nya fördelningsmekanismen. Även de personer som registreras i ett medlemsland som saknar yttre gränser faller inom samma system för automatisk omfördelning till andra länder.

Detta kommer att leda till snabbt och entydigt fastställande av vilket medlemsland som ansvarar för att hantera en persons asylansökan. Det betyder också att det medlemsland som registrerar en sökande som tagit sig dit utan att registrera sig i det första ankomstlandet är tillförsäkrat om att inte behöva hantera ansökan.

De asylsökande kommer på detta sätt att inse att det är meningslöst att resa till specifika länder, för att i stället istället registrera sig direkt när de anländer till EU.

Det måste vara tydligt att den enda vägen till ett uppehållstillstånd därefter bäst sker genom att man stannar inom ramen förprocessen. När de asylsökande inte kan välja vilket medlemsland som ska ansvara för ansökan kan man inte heller längre hävda tesen att fördelaktiga villkor, medför att fler personer söker sig till ett visst land. Det innebär att vi kan bryta den nedgående spiral där medlemsländerna konkurrerar med varandra om att erbjuda ett så torftigt mottagande som möjligt i förhoppning om att de asylsökande snart ska söka sig till andra länder. Det skulle också ta bort behovet av interna gränskontroller inom EU för att hantera migrationsflöden.

För att få till stånd ett fungerande system är det också viktigt att vinna de asylsökandes förtroende. Det kommer att kräva stora investeringar, inte minst vad gäller information, rådgivning och stöd. Särskilt minderåriga asylsökande och ensamkommande barn måste ges ett mycket bättre stöd än de får i dag.

Jag kommer att leda arbetet med denna reform i Europaparlamentet. Men nu behövs en bred mobilisering i det politiska Sverige för att tydligt stå upp för dessa principer inför de kommande förhandlingarna med regeringarna i ministerrådet. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet i dessa frågor och de länder som ivrigast motsätter sig reformer är faktiskt bara en liten minoritet. Jag hoppas att Sverige ställer sig i täten för de länder som resolut vägrar gå med på fler urvattnade kompromisser på asylpolitikens område och i stället slår vakt om solidariskt delat ansvar och för gemensamma europeiska lösningar.

Cecilia Wikström, europaparlamentariker (L)

Läs mer i arkivet